 |
| Jag går runt och suger på en mental karamell! |
Jag och min man är rätt så utpumpade.
Slutkörda. Trötta. Slitna. Utmattade.
Så funderar jag på hur alla andra kan vara så himla perfekta
och pigga jämt.
De sladdar minsann aldrig in på tvären på dagis och har glömt
att det är utedag.
Jag glömmer utedagar. Ofta glömmer jag utedagar. Och NÄR jag
glömmer, då har
den lilla Ljuvelen helt fel kläder på sig. Och får låna i
lånelådan.
Fula kläder så Ljuvelen ser ledsen ut. Så att mamman också blir
ledsen när hon ser Ljuvelens blick.
Så suger det till i magen när jag kommer på varför sånt bara
händer oss.
Såklart!
De perfekta har ju hjälp!
Från alla håll. Senast igår
hörde jag när jag lämnade
Ljuvelen på dagis. En pappa som sa till personalen:
-
Ja, så kommer farmor och farfar och hämtar kl 13!
Vi har ingen farmor och farfar
som kommer och hämtar kl 13.
Och det
känns.
I mitt dåliga samvete känns det. Att våra flickor inte har det.
Det går
ju inte att göra något åt det. Men det gör ändå lite
ont att ingen liten farmor
kan hämta en liten Ljuvel och gå på
konditori med en strålande glad 5-åring
efter dagis.
Eller vad de nu gör de där farmödrarna.
Sen när jag tänkte vidare på varför vi är så
himla slutkörda
jämt så kommer jag på en sak till.
Jag räknade ut att det var femton (15!) år
sedan
Tomas och jag hade en barnfri helg sist!? Det vill
säga INNAN vi fick
barn. Vi har våra barn jämt!
Ja, alltså missförstå mig inte. Vi älskar våra
fina flickor,
men 15 år är en låång tid.
Så kom jag att tänka på något annat.
Något viktigt som gav
mig energi. Bara
tanken på det oerhörda gav mig ny ork.
En Jenny hörde av sig för en tid sedan.
En Jenny erbjöd sig att:
”- Vi kommer ner och tar barnen så
kan ni
sticka iväg en helg! Dra till Barcelona eller nåt!”
Jag tror inte hon fattade vad hon sa.
Hur mycket det
betyder. Vilken god
karamell det är att gå runt och suga på.
Ett erbjudande om
hjälp.
En utsträckt hand.
Av någon som man lugnt kan lita på. Någon som kommer
att
göra en mysig helg tillsammans med våra flickor.
Jag tänker på erbjudandet
ofta, ofta. Det är så trösterikt att det finns där.
Jag tänker att jag ska
fråga om vi verkligen FÅR utnyttja det?
Är det verkligen sant? Skulle hon
verkligen göra det för oss?
Viktigt med vuxen tid, för er och för barnen. Jag har en vän som inte har sina föräldrar nära, alltså ingen som kan hämta tidigare. Jag har tagit dessa underbara barn till mig, och när jag har möjlighet hämtar jag för en liten fika eller kör hem och gör pannkakor. Måste ju inte vara farmor utan en vän är ju också bra, är känslan av att någon annan än föräldrarna hämtar:) Och självklart ska ni tacka ja till hennes erbjudande.
SvaraRaderaCarola!
SvaraRaderaErbjudandet står kvar! Såklart! Det är sant! Jag skulle tycka att en hel helg med era fina flickor vore helt fantastiskt mysigt! Boka nått Carola! Gört! Nu vet du ju att vi kommer ner i sommar, ta tillfället då!
Kram Jenny
Sug inte för länge på karamellen ;)
SvaraRaderaKram AK
Vet hur det är. Eftersom mamma och pappa inte finns längre och flickornas farmor bor i Tunisien så har inte heller haft den förmånen. Jag tänkte ofta på när Z frågade med stora ögon: - Mamma, vad är en mormor? Jag vill oxå att mormor kommer och hämtar mig på dagis. De dröjde länge innan de kunde relatera till Mormor/Morfar/ Farmor/ Farfar. Eftersom de inte fanns naturligt i deras närhet. Vad underbart att få ett så fint erbjudande. Njut av de.// Gabriella
SvaraRaderaHej alla NI!
SvaraRaderaNä, vi ska nog ta och suga i oss den där karamellen om bara några veckor. Jag blir så himla glad! Att vi ska få egentid! Bara vi! Tjohoo och TACK. Bästa presenten ever!!!