måndag 30 september 2013

Någon?



Jag tänker att jag gärna skulle
vilja att någon vanlig människa
läste mitt bokmanus.

Eller hur jag nu ska förklara det. Jag vill helt enkelt bara ha en vanlig människas åsikter om mitt manus. Jag vill att någon vanlig/vettig ska läsa det och sen kan den här vanliga/vettiga bara säga en enda mening om manuset om den vill. Jag behöver inte ha en skriftlig eller lång och invecklad recension av manuset. Det räcker som sagt med en enda mening om man så vill. Fast det gör ju inget om det är ett långt utlägg. Jag skulle ju bli glad om någon ville bemöda sig med ett längre svar/förklaring på varför de gillade/inte gillade mitt manus.

Men det skulle ju funka fint med bara en mening också. Jag menar, jag vill ju inte ställa för stora krav. Meningen kan vara hur enkel som helst.

Typ:
-         Det här var riktigt dåligt, jag pallade inte ens läsa till tredje kapitlet.

Eller:
-         Det går inte att få något sammanhang i boken, den är rörig och dåligt skriven.

Eller:
-         Boken är ok, men jag tycker den är rätt ointressant.

Eller ja, bara en allmän mening om boken i stort. Ett enkelt omdöme räcker för mig. Typ som om den som läser den skulle ge ett råd till sin bäste vän om boken. Kanske skulle den då säga till sin bäste vän, som kanske skulle åka på semester och ville ha nån bra bok med sig till solstolen. Då skulle vännen säga såhär till sin kompis:

-         Nej för Guds skull köp inte den där smörjan.

Eller:
-         Det är en utmärkt bok som sömnmedel, den är sjukt tråkigt skriven.

Jag tänker att de personer som jag helst vill ska läsa mitt manus, de ska heta vissa speciella namn. Jag tänker mycket på just dessa personer, de med de speciella namnen. Jag läser mellan raderna när dessa personer skriver något. De känns pålitningsbara. Jag kan inte riktigt förklara varför jag känner så med just dem. 

Jag känner dem inte. Jag bara vet vilka dom är. Och ja, jag känner dem lite, lite.

Jag vill inte ha någon som bara vill läsa manuset för att gotta sig åt en massa smaskiga detaljer. Inte heller någon som jag känner för väl. Eller någon som jag inte vet något om alls. Eller ve och fasa – en riktig skvaller-bytta-bing-bång-person! Det är nästan värst, om en sån erbjuder sig att läsa. Om du vet att du är en sån: Hör Inte Av Dig.

De här personerna som jag tänker på – de som jag inte vågar fråga, de känner jag till lite grann. Jag vet vad de jobbar med, och lite om hur deras privatliv ser ut. Men framförallt så gillar jag deras tänk och deras kommentarer och såna korta meddelanden som de skriver till mig ibland. Jag känner dem lite lite, men inte för mycket.

Jag vågar inte fråga de här personerna direkt. För tänk om de nästan aldrig läser böcker. Och tänk om de gör det, men absolut inte vill läsa mitt skit. Och tänk om de inte vill vara oartiga och tacka nej. Fast det vill jag ju att de ska göra. Om de inte vill läsa så vill jag att de tackar nej.

Så därför fegar jag ur och skriver det i lite allmänna ordalag här och nu. Tror du att just du är den där personen och vet du med dig att du skulle kunna tänka dig att läsa mitt manus: Hör av dig.

Jag har isåfall bara ETT krav på dig:
Du får ALDRIG avslöja vad du läst.
Det MÅSTE stanna mellan dig och mig.


söndag 29 september 2013

Surkommentarer:



Det har trillat in en och 
annan sur kommentar här. 

Jag brukar plocka 
bort dem om jag ser dem. 

Fast det är ju lite kul ändå. 
Att även de sura, de avundsjuka och de bittra läser min blogg. 
Kul för er. Vore ännu roligare om ni inte skrev anonymt. 
Men egentligen skiter jag i vilket. Det här är ju min blogg. 
Det går ju jättebra att skaffa sin egen blogg. Där kan de 
sura, de avundsjuka och de bittra skriva precis vad de vill. 

Det som förvånar mig är att om man nu inte gillar min blogg 
så undrar jag varför i hela fridens namn man tar sig tid att läsa den?
Och tar sig tid att skriva kommentarer i den också. 
Det är ju ännu mer obegripligt?!

Vad är det för fel på dem?

Fast jag antar att jag får räkna med en och annan snyting. 
Jag menar, jag vet ju att jag skriver som en riktig rich bich. 
Och sånt kan reta gallfeber på vissa. Uppenbarligen.

lördag 28 september 2013

Lite Inspiration:

Vi har åkt runt och 
låtit oss inspirerats.

Så här kommer lite 
inspiration till er också!

Jag har i alla fall med mig 
Sveriges mest inspirerande 
och intensiva assistent! 

Assistenten provar allt!!
 
Turkos känns ny och fräsch i kulören...

...grått, svart och vitt går ju aldrig ur tiden, och är alltid klassiskt och snyggt.

Ljuvliga Ljuvelen eller mer Assistenten provar allt.

Turkost igen! Visst känns det krispigt och lite nytt.

Man MÅSTE ju provligga så man vet om det är en bra säng. Juh.

Och så jag och assistenten då!

fredag 27 september 2013

VintageFynd:

- Det är ju äckligt att han är naken!...

...tycker Astrid som tar på honom småbyxorna.
Det rätta vintagestuket!


Du skulle inte tro mig om jag 
berättade vilken dag jag haft idag.

Så därför berättar jag 
inte vilken dag jag haft idag.

Jag berättar istället om mina coola vintagefynd!
En manlig torso (en kropp utan armar, ben och huvud för er som inte vet det), 
helt klädd i svart mosaik. Som en assnygg konstinstallation. Jag är såå nöjd! 
Och jag tycker han är såå snygg! 

Astrid tycker det är äckligt att han är naken och 
visar pillen, så hon tog på honom Biancas bikinibrallor.

Två stycken snyggt slitna skinnpallar 
inhandlade jag också. Fina va!

torsdag 26 september 2013

Trosorna Ut Och In:



Exakt SÅ HÄR ska det se ut med etiketten tryckt på tyget...

...eller möjligtvis SÅ HÄR, etiketten påsydd på UTSIDAN! 
Exakt HUR SVÅRT KAN DET VARA?

Jag tränade på SATS City förut.
Nu tränar jag på SATS Entré.
Det här utspelade sig på SATS City.

Så är jag då på gymmet.
Jag står och byter om. 
Har bara trosor på mig. 

En mycket stilig dam påpekar hövligt att jag har underbyxorna ut och in.

Ja, och jag pratar ju först och tänker sen.
Ibland i alla fall. Så jag säger glatt:

-         Vet du, jag har nästan alltid trosorna ut och in. Jag är så trött på alla 
       himla lappar och etiketter som skaver och killar i brallan jämt!
-         Eh… oj, säger den lätt chockade damen. Hon ser helt paff ut.
-         Det fungerar hur bra som helst, försäkrar jag oblygt.
-         Men vilken bra idé. Åh, det ska jag också börja göra. 
       Jag är OCKSÅ så trött på alla dessa skavande lappar, säger damen. 
       Tack för tipset!

Jamen, ni vet väl själva hur det är med dessa idiotlappar i brallorna? 

Man kan ju bli galen på alla dessa lappar som nån har sytt ditt 
MITT på trosan och MITT därbak och dessutom gjort det på INSIDAN?

Va? Va? Va? 

Hur i hela friden kan trosdesigners (om det nu finns såna) vara så urbota 
korkade att de sätter den där? Varför inte sy fast den på UTSIDAN av trosan. 
Och i samma färg som tyget. Så kan man ju bara klippa bort den och så gör det 
ju ingenting om det blir skav av det bortklippta, för det sitter ju på UTSIDAN!

För Guds skull! Jag tror jag ska bli trosdesignare i mitt nästa liv.

Jaja, nu halkade jag visst av banan här. 
Jag skulle ju berätta om mig och damen. 
Men jag blir ju så upprörd över såna här 
verkliga och stora världsproblem som liksom 
kan sänka en hel dag. För att man hela dagen 
går och känner hur den där äckliga lilla lappen 
retfullt dinglar lite hit och dit mellan skinkorna 
när man går. Va? Ska det verkligen vara så!

Men åter till damen då:

Så blir vi liksom lite kompisar, jag och damen. 
Vi pratar trosor, barn, jobb och träning.
Vi pratar länge om ditt och datt. 

Hon berättar att hon arbetar som advokat. 
Hon är väldigt långt från min värld, liksom.
Jag berättar vad jag gör och jag ger henne 
mitt visitkort. (Kunder kan man ju ragga på 
de mest udda ställen, liksom!).

Så såg jag henne på stan häromdagen. 

Hon svischade förbi i en lång dyyr (jo, sånt syns!) kappa. 
Hennes hår är stylat i en perfekt frissa. Klackarna smattrar 
effektivt i gatan. Hon har viktiga portföljen i dyra skinnet 
hängandes på axeln.

Hon ser inte mig, för jag sitter inne på 
Lilla Kafferosteriet och fikar i godan ro.

Hon ser väldigt viktig ut.
Hon ser väldigt dyr ut.
Hon ser väldigt respektingivande ut också.

Jag småskrattar lite för mig själv.

För jag VET ju att denna respektingivande
dam antagligen har trosorna ut och in.

Häpp liksom!

onsdag 25 september 2013

Lycklig. Smal. Trygg:


Bara KÖR NER DET i halsen på oss! Grrr.


Har ni läst Expressens
söndagsbilaga nu i helgen?

Jamen då vet ni ju varför ni är olyckliga och
känner er otrygga. Om ni nu gör det ibland.

Det är ju för att ni inte är smala!

Jamen fy fasiken vad jag är trött på all bantarskit
som finns överallt. 5:2 dieter och lchf och allt skit
som medievärlden fullkomligt trycker ner i halsen på oss.

Så om jag då faller igenom en dag. Om jag känner
mig lite ledsen och lite deppig så är ju det helt normalt.

För det är ju mitt obeniga arsles fel!
Såklart.
Att jag inte har tänkt på det förut.

ALLT ja, precis ALLT ordnar sig ju
bara jag skaffar mig ett benigt arsle.

Då blir jag helt igenom lycklig.
Då blir jag helt igenom trygg.

Jag lovar, jag blir säkert skitsnygg på morgnarna också.
Inte kommer jag någonsin mer ha pms eller vara en morgonbitch heller.
För att inte tala om hur alla förlagen nu kommer slåss om att få köpa mitt
färdiga och helt plötsligt Nobelprishyllade bokmanus. 
Det beror ju inte på att manuset behöver bearbetas mer. 
Nänä, det beror ju förstås BARA på mitt feta arsle. 
Gud så himla korkat av mig!
Att jag inte har fattat en så enkel korrelation tidigare.

Benigt arsle är lika med lyckligt liv! Alltid.

Så nu jäklar. Nu är det bara att sätta
igång och skaffa sig det där beniga arslet.
Så löser sig resten.

tisdag 24 september 2013

Skita I Det:


En liten morgontrött Ljuvel.


 Vi är på väg till skolan. 
Och DET är ju inte mycket att blogga om...

...tycker en 15-åring. 
Nä, det kan man ju bara hålla med om. 
Så förlåt mig. För detta tramsinlägg.

- Har man inget att blogga om kan man ju skita i det!

Joru.
Har man en 15-åring då får man 
ofta höra svidande sanningar.

Och hon har ju rätt. Idag i alla fall. 
Jag HAR ju inget att skriva om idag.

Eller, jo jag har ju massor i huvet egentligen. 
Men jag har en del annat för mig som också 
som upptar min tid. Så då blir det litta fattigt här idag.

Så det får bli några fåniga bilder från när jag och en
mycket morgontrött Ljuvel gick till skolan imorse.

Ni blir väl inte arga på mig för att jag lägger ut sånt här trams? 

Jag gör ju det så sällan så ni kan väl för 
Guds skull ha lite överseende med just det.

måndag 23 september 2013

Jag Tröttnar Så Fort:


Det är VÄLDIGT rörigt i vår lilla trädgård just nu.


För att inte säga TOTALT KAOS!

Men det kommer ju bli så fint när den infärgade putsen är på plats. 
Och när stenläggarna varit här. Och när trädgårdsarkitekterna gjort sitt! Weeehee!!

Så nu bara väntar jag. Och väntar. Och väntar. 
På HANTVERKARE som lever i en egen tidszon.


Man ska aldrig säga aldrig. 

Men jag ska aldrig mer rusta eller bygga 
ett endaste litet ynka hus till i hela mitt liv. 
Vi har rustat och byggt mer än de flesta.

Hus nummer 1:
En 198 kvm rosa sekelskiftesvilla.
Adressen var Hasselstigen och det var i ett annat liv. Där fanns kakelugn, öppen spis, dubbeldörrar, blyinfattade fönster och härliga punchverandor. Vi köpte det av en prästfamilj. Vi sålde det till en ny prästfamilj. Det var bara vi själva som var ogudaktiga och satte lite syndigt leverne i väggarna på kåken. Ja, lite sådär så huset fick uppleva lite rajtan tajtan innan vi drog vidare. Sånt är vi duktiga på. Totalrenovering gjordes ialla fall där.
Provat på. Avklarat. Tråkigt.

Hus nummer 2:
En arkitektritad villa i sten i Malmö. Det byggde vi från grunden. Vi var med och ritade och valde allt från dörrhandtag till toastolar och trädgårdssten. Vitt, modernt. Stora öppna ytor. Provat på. Avklarat. Tråkigt.

Hus nummer 3:
En liten ynka rödmålad stuga på 50 kvm. Liggandes på landet i Vellinge. En mil från Malmö. Ett endaste litet pytte sovrum. Ett litet pyttekök. En liten pytte glasveranda. En liten pytte gjutjärnskamin. Där bodde vi fyra personer i sex månader. Ja, ok fem personer då, eftersom jag lyckades bli gravid mitt i röran också. Ett underbart litet hus. Tänker på det lilla huset än. Provat på. Avklarat. Tråkigt. (Fast lite mysigt).


Hus nummer 4:
En gård på över 500 kvm. Samt tre uthyrningslägenheter på det. Det gav feta inkomster till min plånka varje månad. Gården låg i fiiina Vellinge kommun. Vi trivdes aldrig där. Vi ritade huset själva. Jag var projektledare. Över 19 stycken byggkillar. El, vvs, krångel, förseningar, skit och drit. Tomten var nästan 10 000 kvm. Trädgårdsarkitekter och allt skit som måste ordnas med. Fontäner och pooler. Jag orkar inte rada upp allt skit vi tyckte att vi behövde där. Vi provade allt. Vi köpte allt. Vi behövde inget av allt. Provat på. Avklarat. Tråkigt.

Hus nummer 5:
Back to basic känns det som. 350 kvm väldigt charmigt gatuhus. För första gången är jag förälskad. Jag tycker om det här huset. Det här huset tycker om mig. Det är något med känslan här som inte har funnits på de andra ställena. Svårt att förklara. Jag tror kanske det kan kallas kärlek. Jaja, det är totalrenovering här också såklart. Kök, badrum samt alla andra rum också. En ny fasad och anlägga ny trädgård. Men allt går ändå lättare nu. Nu när det är lite kärlek med.

söndag 22 september 2013

Ett Perfekt Liv?:



Jag tänker på såna där som
har ordning på allt i sina liv.
Alltså verkligen på ALLT!

Även på sånt som är helt oväsentligt att ha ordning på.
Det har de ÄNDÅ en helt galen och orimlig ordning på.

En sån äckligt stiff ordningsparagrafryttare har jag också varit.

Joru, det skulle man kanske inte kunna tro!

Men förut, innan jag funderade på vad som var viktigt här i världen
och vad jag skulle lägga min energi och min tid på, då hade jag minutiös
ordning på precis allt. Innan jag hade fattat meningen med livet alltså!

Då såg mitt liv mer ut så här:

- Jag hade kaffekopparna på perfekta rader. Med handtagen åt samma håll, såklart. Och Gud
   nåde den som hade mage att inte ställa tillbaka en kopp åt rätt håll liksom.
- Jag hade vita t-tröjor i en hög i garderoben, grå i en annan hög och färgade
   i en tredje liten perfekt trave.
- Jag tyckte det var väldigt viktigt att jag VEK – jo, det är sant, att jag vek mina trosor innan
   jag placerade dem i färgordning i min perfekt stylade underklädeslåda.

Jag hade ALLTID inköpslistor med mig till affären. Såna listor som tog onödigt
lång tid att skriva. Jag kunde till och med skriva OM den där listan om den inte var
tillräckligt snyggt textad?! Jo, jag vet det är inte friskt men det är tyvärr helt
sant.

Sen hade jag alltid en fint och prydligt skriven packlista inför varje resa som
skulle göras. På den tiden reste jag betydligt mindre än jag gör idag, och jag hade
därför mindre resvana, vilket kanske kan ursäkta mina tokerier lite.
Men att jag bara VALDE att lägga min tid på såna saker gör mig lite beklämd.

Vad hade jag mer för tokerier för mig? Jo, just det:

- Jag bäddade alltid rent i sängen på vissa datum.
- Jag tvättade alltid på torsdagar i den mån jag hann.
- Jag hade böckerna i bokstavsordning i hyllorna. Man kan ju undra VARFÖR?

Om den här galenskapen hade fortsatt så hade jag säkert
kalkat av kaffebryggaren på vissa bestämda datum också.

Fattar ni vad TID och fattar ni vad ENERGI
jag valde att lägga på helt oväsentliga saker!

Idag när jag hör om människor som gör sånt så tycker jag lite synd om dem.
Jag säger dock aldrig något. Man ska akta sig för att ge råd till folk som inte har bett om det. Det har jag OCKSÅ lärt mig på resans gång. Den resan som kallas livet. Vissa saker måste människor liksom komma underfund med helt själva.

Kanske känner en del att de måste ha någon slags struktur i sitt liv. Kanske mår de inte helt bra. Kanske är det ett sätt att hålla sig på banan liksom. Vad vet jag.

Nu är det ju inte så att jag dräller runt helt okontrollerat här i världen. Men jag har liksom slappnat av. För saker ordnar sig faktiskt ändå.

Jag kan bara prata för egen del.

Men:
- Mitt liv är bra mycket roligare idag.
- Mitt liv är bra mycket spontanare idag.
- Mitt liv är bra mycket mer och härligt oorganiserat idag.

För det är ju det som ÄR livet.
Det GÅR inte att planera allt.
Hur gärna man än skulle VILJA.

Jag är rätt säker på att om jag hade upprätthållit den här idén om att allt måste vara så jädra perfekt så hade jag haft en väldigt olycklig familj. Jag är också rätt säker på att vi bara hade haft sex på vissa bestämda dagar – för annars hade ju mitt fina och perfekta renbädderischema gått käpprätt åt helsike! Och sexet hade ju förstås alltid försiggåtts BARA i sängen och det hade såklart alltid BARA skett kvällen innan jag skulle bädda rent, och alltid…ja, men ni fattar så sjukt tråååkigt liv jag hade haft!

Jag är rätt säker på att resandet hade blivit tråkigare om allt vore så himla perfekt också. Vad gör väl det om man glömmer vissa saker liksom. Har du bara med dig pass, biljett och pengar och i mitt fall linser och glasögon så RÄCKER ju det! Allt annat kan man ju fixa. Och det är ju faktiskt lite kul när inte allt blir som man har planerat. Om man bara vågar slappna av lite.
Det händer något i huvet när man är lite skönt laidback. Prova ska ru se!

Om allt, ja precis allt blev enligt planerna då hade man ju kunnat strunta i hela resandet tänker jag. För det är ju de små ”felen” som gör hela upplevelsen. Ungefär som det där med att ha sex bara på kvällstid och bara under täcket och bara i sängen och bara… jamen Herregud så skittråkigt då kan man ju lika gärna bara vända rumpan till och somna istället.

Jag vill ha spontanitet, galenskap, initiativrikedom,
påhittighet ja, vad som helst som livar upp livet lite.

För V-A-R-D-A-G det har vi
väl alla så att det räcker!?





lördag 21 september 2013

Bloppisen:

 SÅLD!
Tunn stickad tröja:
Utställd modell med tajta ärmar från armbågen cirka. 
Liten broderad text på ena ärmen.
Material: Viskos-bomull-nylon
Märke: Susanne Nilson Sweden
Storlek: Large
Pris: 200 kr 







Vid sommarblus:
Kort vit blus med båthals och vida ärmar
Material: Lin-bomull
Märke: Zara
Storlek: Small (stor i storleken)
Pris: 100 kr





Tunn stickad kofta:

Oversized omlottkofta. Kort bak och längre fram.
Material: Bomull
Märke: Juicy Couture
Storlek: Medium (mycket rymlig i storleken) 
Pris: 100 kr




Kort brodyrklänning:
Strechklänning som är helfodrad i siden. Något mer beige/mörk i verkligheten
Material: Siden-nylon
Märke: Bortklippt
Storlek: Bortklippt. Men jag gissar small-medium
Pris: 100 kr





Oversized tröja:
Vid modell i tunt material
Material: Bomull-viskos
Märke: XXI 
Storlek: Medium (mycket rymlig)
Pris: 100 kr




Multifärgad tröja:
Tunn partytröja med hål för axlar. Mycket vid i modellen.
Material: Polyester
Märke: Forever 21
Storlek: Extra large
Pris: 200 kr




Tunn stickad tröja:
Stickad kort och mycket vid tröja med tryck fram
Material: Bortklippt
Märke: Juicy Couture - bortklippt
Storlek: Bortklippt men jag gissar Large
Pris: 100 kr





Pleasejeans:
Rosa -ljusare än på bilden
Material: Bomull
Märke: Please
Storlek: Large
Pris: 500 kr 


På alla priser tillkommer frakt med 50 kr.
Hör av dig till mig om du vill köpa. 
Jag behöver namn/adress till dig.
Sätt sedan in pengar på mitt konto. 
Så skickar jag omgående!

Ps. Har du frågor om något av plaggen så bara hör av dig.








fredag 20 september 2013

Kanske Lite Bloppis:


Vill ni?


Jag funderar på om jag 
skulle ha lite Bloppis här!

Skulle det vara 
något ni skulle gilla?

Jag tänkte kolla lite med er innan
jag lägger ner onödigt arbete bara.

Ja, jag menar så jag inte fotograferar och lägger ut 
och gör en massa jobb med kläder och sen finns det 
inget intresse liksom. 

Vad tror ni? 

Skulle ni hänga på 
och handla lite av mig då?


Ps. 
För er som inte vet vad Bloppis är: 
Det är alltså Loppis på Bloggen.

torsdag 19 september 2013

I´m Back:

Jamen så sågs vi igen!
Jag och min kärlek NYC.

Vi har haft finfina dagar
tillsammans jag och min älskare.

Men nu är det du och jag igen. Har du saknat mig?

Ska jag berätta lite om hur vi har haft det? Vill du kanske se fler bilder?
Bara hör av dig. Jag vill ju inte verka tjatig och lägga ut en massa
bilder här som ingen vill se. Såna som ingen orkar med att titta på.

Men om ni VILL så gör jag det, såklart.
Och du, jag VET att bildkvalitén är usel.
De är fotade med mobilkamera sådär lite snabbt bara.
Men håll tillgodo ändå!


Vi bodde på ett fett design- och boutiqehotell
med den fetaste takterrassen jag någonsin skådat!

Här vill man väl spendera många, många timmar!
Det gjorde jag ju också! Spenderade många, många timmar där.

Sen fick jag ju springa bort en del av allt
kaloriöverflöd i en väldigt tidig joggingtur i Central Park.

Det hände att vi åt frukost här på The Boat House i parken.
Mycket trevligt ställe. Där jag höll på att bli uppraggad av en
hundrastande man som mycket tydligt meddelade att han var
skild och att hans förra fru fått sonen och han fått hunden!
Eh? Jaha liksom. 


Man kan ju nästan inte ha det bättre än så här va?

tisdag 10 september 2013

Följa På TråkInstagram Kanske:

Nu kan det hända (kanske) att det blir 
lite si och så med bloggeriet för några dagar.

Jag ska träffa min...min ja, alltså 
han som jag längtat så efter!!

Vill ni följa mig på (tråk-) Instagram under 
tiden så heter jag carolasahlen där.

Annars så ses vi snart igen!!
Puss & Kram på Er!!!!

måndag 9 september 2013

Banta Bort Förståndet:



Alltså när jag ska banta några kilo – varför
behöver man alltid banta några kilo, förresten?

Hur som helst.
Det är då det är som om Hin Håle flyger i mig.
Bara jag börjar tänka tanken om det där jädra
banteriet, så händer det magiska. Direkt.

Jag blir toksugen på allt 
det där som jag INTE ska äta.

Sen, om jag mot förmodan lyckas klämma 
ett par tre kilo. Vet ni vad jag gör då?

Jo, då B-E-L-Ö-N-A-R jag mig!?

 Med något.

Och det där N-Å-G-O-T är
alltid något som jag inte borde äta.

Det är ett evighetslångt
moment 22 över alltihop.

söndag 8 september 2013

ZombieTrött SurKärring:



Det kan liksom inte fortsätta såhär.

Vadå, vad menar du, tänker du säkert?

Jo, det häringa zombiebeteendet som jag ägnar mig åt hela förmiddagarna. Jag måste skärpa mig. Det är liksom ingen fart i kroppen. Överhuvudtaget! Förens kanske vid 15-16 tiden på dagen som tidigast. Jag kan liksom inte ens tänka före den tidpunkten.

Jag kan stå på morgonen med den äckliga soppåsen hopknuten
och klar i köket. Men jag fattar inte vad jag ska göra med den!

Jag kan sitta vid tangentbordet och tänka att det var ju igår kväll som
jag bestämde att idag så skulle jag skriva om det där stycket i texten.
Men eftersom klockan bara är 11 på morgonen så fattar jag inte ens hur
jag gör när jag öppnar ett worddokument.
Eller vilka fingrar som ska trycka ner vilka tangenter.

Jag vet inte heller vad jag ska ha på mig
 när jag går ut ur duschen på morgonen.

Jag står och glor som ett fån rätt in i garderoben utan att begripa
att jag måste ha typ jeans, tröja och gärna ett par trosor under också.
Jag vet inte hur många gånger jag kommit till gymet och haft trosorna ut och in!
För att jag är så dum i huvet på morgonen så jag fattar inte ens att det FINNS aviga
och räta på de däringa småbrallorna. På gymet så tittar andra som klär av sig på mig.
De tittar på mig och på mina ut-och-in-trosor.
Då låtsas jag som om allt vore fullt normalt.
För det ÄR det ju. Det ÄR fullt normalt i MITT
liv att gå omkring med trosorna ut och in.

Jag fattar heller aldrig att jag måste hjälpa Astrid att hitta kläder
eller packa gympapåsar eller vad det nu är som måste göras så
jädra tidigt varje morgon. Så jag gör allt jag kan och förbereder
allt jag kan komma på kvällen innan. Jag försöker tänka på att
lägga fram kläder till oss bägge och allt sånt där.

Jag skulle gärna äta frukost på kvällen också, så att jag slapp fundera på hur
i hela fridens namn den där brödrostarapparaturen fungerar så där tidigt på morgonen.

Men SEN! En bit in på dagen, då jädrar i min lilla låda! Då händer det grejer!  

Då händer allt det där som jag
går och väntar på hela dagen.

Framåt eftermiddagen eller helst framåt kvällen
eller ja, allra helst på natten. Då händer det:

Då är jag bäst! På allt!

Då är jag galet kreativ, jag är snyggast, jag är duktigast, jag är
mest verbal, jag är den bästa ordvrängaren du kan tänka dig, jag
är Sveriges duktigaste inredare just då också.

Jag är den snällaste mamman, den duktigaste matlagerskan,
den bästa älskarinnan, den driftigaste företagaren ja Herregud
det finns liksom ingen hejd på allt jag är bäst på just då.

För att inte tala om all ork, lust och energi
som finns där på sena kvällar och nätter.

Jag skulle gärna möblera om överallt. Ja, eller varför inte måla om
den där trappen som jag har gått och funderat på. Eller det hade ju
varit så snyggt att sätta upp de snygga tavlorna som står och väntar
sen ett halvår tillbaka. Eller börja skriva på det där nya som jag går
och fnular på.

Jag kan skriva sida upp och sida ner med briljanta texter, orden bara
sprutar ur mig och allt låter amazing. Jag kan komma på de mest häpnadsväckande huvudkullerbyttsbesvärjelser till långa, långa, långa ordharanger till texter.
Och allt är så bra!!
Jag menar det dundrar in så in i helsilke med kreativitet och tankar och positivitet (ja, så heter det ju såklart inte) och jag är som en ångpanneventil som nästan kokar över. Då på nätterna alltså. Det liksom pyser ut het ånga genom öronen på mig på sena kvällar eller tidiga nätter.

Men INGEN och då menar jag verkligen INGEN uppskattar
alla mina pigga idéer och allt jag vill göra på nätterna.

Ja, sen kommer ju tillslut natten och sömnen.

Och sen är det morgon.
Och sen börjar allt om igen.

Som ett ovälkommet brev på posten kommer den där zombiedagen. Då när jag är gravt förståndshandikappad igen. Då när jag står där med min soppåse igen och inte kan
fatta hur det kunde bli såhär nu igen.

Jag som hade lovat mig själv liksom
att bli en bättre människa och allt.

Och om det bara vore förståndet det vore problem med på dagarna.
Men det är allt annat också. Jag är sur, arg, vresig, ful, trött, glåmig
gnällig, irriterad, kinkig, grinig och gammal i både kropp och själ.

Och JO, jag HAAAR försökt vända på det
här med min dygnsrytm. Men det GÅR inte!!!!