Flörta Med Min Hjärna:

Flämt..flämt..flämt..

Starstruck:

Det är jag inte.

Jag blir inte ett dugg imponerad av såna där så kallade kändisar. 

Jag har ju, som jag har berättat för er förut varit i kontakt med en 

del kändisar genom åren. 

Och hur otroligt och hur galet det än låter så pillar dom sig OCKSÅ 

i näsan och dom går OCKSÅ på toa. Ja jag VEET, man tror nästan 

inte att det är sant. Men jag lovar dig, det ÄR sant!

Men ibland måste jag ju erkänna, ibland blir jag lite starstruck i alla fall. 

Häromdagen hände det igen. Han med stort H gick förbi utanför mitt köksfönster. 

Han gör det ibland. 

Jag känner hur det suger till i magen och jag får liksom hålla mig i dörrhandtaget 

för att inte hoppa rätt ut i den lilla gränden och kasta mig om halsen på honom. 

Och ställa 1000 frågor till honom. För vad trodde NI att jag ville göra med honom?

Han är en stoor kändis i författarvärlden. Han heter Jan Ove Knausgård. 

Han bor här, 10 minuter från mig. Han har skrivit en tegelstensroman i flera delar. 

Den heter Min Kamp. Han är snygg också, till råga på allt. Han har nåt svårt och 

otillgängligt över sig. Något djupt. Något lidande. Sånt tilltalar mig.

På SÅNA personer blir jag starstruck. 

Inte på dårfinkar och tokpellar som är med i någon idiotdokusåpa 

eller som säljer ut sig själv som nån mellandagsrea i nåt tramsigt lekprogram. 

Jag blir starstruck på folks hjärnor. På folks insidor. 

På folk som flörtar med min hjärna.

Sånt går jag igång på. Big Time.