HundSnack:

Carola sitter vid datorn och fnular. Balder vaktar nedanför.

Ibland blir Carola lite förvånad över vad hon skriver...

...och så tänker hon att NEJ för Guds skull, skriv inte just DET...

...men så bestämmer hon sig för att skriva precis just DET!

- JAG PRATA MED MIN HUND! hävdar jag.

- Hundar inte prata, säger du.

- HAN PRATA MED MIG! säger jag.

Vi pratar om meningen med livet eller om folk som beter sig knäppt.

Min hund är en tålmodig lyssnare. Han håller med mig om allt. Som en

sann vän står han på min sida i alla väder. Herregud, om ni visste vad

den hunden har fått höra. Ojojoj. Hoppas han inte pratar med någon annan.

Om jag sitter vid datorn en hel dag så

pratar vi. Jag säger viktiga saker som:

-         Mattes lilla älskling, ska vi ta och koka lite te?

Det håller han alltid med om.

Han slödunkar lite med svansen i golvet.

Sen säger jag kanske:

-         Ska vi gå en liten promenad med mattes lilla

älskling, så mattes lille ponke får komma ut lite?

Sen kan jag säga saker som:

Kanske behöver mattes lilla ponkeliponke kissa lite?

Det svarar han alltid ja till. Om det inte regnar.

Då avböjer han. Vänligt men bestämt.

Ja, sen kan jag säga saker som:

-         Du är en fin pojke och matte älskar sin fina pojke.

Så går vi ut en stund på baksidan. Och så tycker vi om varandra.

Jag klappar kärleksfullt på honom och han viftar glatt på svansen åt mig.

Tills hundfan pissar på mina nya plantor i trädgården! 

Då blir den älskvärde matten jävligt arg. Och skriker till 

sin älskade ponke att han ska ge faan i att pissa på de nya buskarna!