Nu Hjälper Ni Mig Va? Please!:

När man ska skicka in sitt ynkliga

och darrande bokmanus till olika förlag

så måste man tydligen skicka med ett så

kallat följebrev.

Det bör vara på max en A4 sida.

Det ska innehålla en presentation av dig, av

ditt manus och gärna en bild av dig själv också.

Tydligen är det här brevet väldigt, väldigt, VÄLDIGT viktigt! 

De vill se hur man hanterar svenska språket i form och ton.

Om brevet är dåligt eller i alla fall mindre bra så är man liksom rökt

innan de ens har börjat läsa ens manus. Kanske tänker de att om man

skriver ett följebrev som suger så är väl manuset lika sugit (heter det så?).

Så ja, det är ju jävligt, jävligt, jävligt viktigt att det här satans brevet (ja, jag vet att jag svär som en jävla borstbindare just nu, men jag är så jävla skitnervös över det här helvetes-jävla-skit-följebrevet!)

Förlagen får in i runda slängar 4 000 – 7 000 bokmanus per år.

Jag gissar att de har läst alla varianter på följebrev. Jag vill sticka ut!

Men jag vill ju inte vara FÖR vass (det är jag ju annars en jävel på!).

Jag vill vara trevlig och saklig. Men det måste ändå ha det där lilla extra.

Jamen shit, shit, shit!

Vad tycker NI!??

Är det här följebrevet to mutch?:

                                                                                                             Ystad 2013-06-12

Hej Bonniers Förlag!                               

Jag har tänkt mycket på er.

Hur jag skulle skriva till er.

Vilka bokstäver jag skulle välja.

Jag tänker att ni nog läser många följebrev.

Jag tänker att ni nog är lite trötta på dem.

Jag tänker att ni nog har läst det mesta.

Jag heter Carola Sahlén.

Jag har skrivit en bok som heter ………..

...Sen en presentation av boken, jamen ni vet, ungefär 

som när man läser på baksidan av en bok innan man 

bestämmer sig för om den är värd ens tid. 

Så avslutar jag brevet såhär:

Lite kort om mig:

Jag är född i Stockholm. Jag har bott i Oslo, Bergslagen,

Malmö, USA och Värmland. Nu bor jag i Ystad.

Jag har en fil kand. i Arbetsvetenskap.

Jag arbetar ibland som skribent till inredningsmagasin.

Jag har jobbat i tidnings – och reklambranschen. 

Jag är gift och har barn. Jag har skrivit boken …………..

  

Jag har ”glömt” att ta med allt mitt jobb som har med inredning att göra. Jag tänker att det är lite ytligt. Det är väl ändå inte ljug? Jag råkade ju bara glömma. Juh. Sen råkade jag glömma att jag bloggar också. Jag tänker att om de får veta att jag bloggar och om de sen LÄSER min blogg så ramlar de väl av stolen!

Vad tror ni? Skulle följebrevet funka? Är jag för kaxig i början? 

Ska jag skriva mesigare? Lite snällare? Eller kaxigare ändå? Grr, hjälp!