När livet är som mest skört.
Det är då det händer.
Agnarna skiljs från vetet.
Vänner skiljs från vänner.
Dina dörrar in till din själ står vidöppna.
Du vet att du gör rätt. Ändå är allt så skört.
Du vet att du inte tänker lägga din kraft på
det du inte har någon kraft att lägga på.
Det infinner sig en stilla
sorg över vänner som sviker.
Det finns ingen tid att putsa på någon fasad.
Kanske finns det ingen lust heller.
Agnarna skiljs från vetet. Vänner slutar vara vänner.
Det är skoningslöst. Det är de vänner du trodde att du
hade som du plötsligt inte har längre.
Men bland de mest oväntade agnarna så finns det nya och
alldeles guldgula vetekorn. Det är magiskt. Det är fantastiskt.
Det är gudabenådat. Det kommer till dig nya utsträckta händer.
Andra människors omtanke, andra människors vänliga kramar,
andra som låter dig gråta lite, som håller om dig, som stryker dig
med kärleksfulla händer över din ledsna rygg. Som säger kloka
saker till dig. Som pratar i många timmar med dig.
Agnarna skiljs från vetet och nya guldkorn visar sig.
Det är skoningslöst.