söndag 27 juli 2014

Du Är Inte Min Vän:

När allt ställs på sin spets. 
När livet är som mest skört. 

Det är då det händer. 

Agnarna skiljs från vetet. 
Vänner skiljs från vänner. 

Dina dörrar in till din själ står vidöppna. 
Du vet att du gör rätt. Ändå är allt så skört. 
Du vet att du inte tänker lägga din kraft på 
det du inte har någon kraft att lägga på. 

Det infinner sig en stilla 
sorg över vänner som sviker. 

Det finns ingen tid att putsa på någon fasad. 
Kanske finns det ingen lust heller. 

Agnarna skiljs från vetet. Vänner slutar vara vänner. 
Det är skoningslöst. Det är de vänner du trodde att du 
hade som du plötsligt inte har längre. 

Men bland de mest oväntade agnarna så finns det nya och 
alldeles guldgula vetekorn. Det är magiskt. Det är fantastiskt. 
Det är gudabenådat. Det kommer till dig nya utsträckta händer. 
Andra människors omtanke, andra människors vänliga kramar, 
andra som låter dig gråta lite, som håller om dig, som stryker dig 
med kärleksfulla händer över din ledsna rygg. Som säger kloka 
saker till dig. Som pratar i många timmar med dig. 

Agnarna skiljs från vetet och nya guldkorn visar sig. 
Det är skoningslöst. 

onsdag 23 juli 2014

I Början Av Något Stort:


När jag började blogga sa 
en mycket klok herre till mig:

 - Vet du Carola, du är i början av något stort! För du skriver för jävla bra!

Jag blev ju såklart överlycklig. Vilken komplimang.
Vilken ära. Och just från denne kloke man också.

Men. Är det inte alltid ett MEN inblandat.

Exakt VAD är det för stort jag är i början av?
Och exakt NÄR ska då det här stora inträffa? 

Nu har jag väntat länge. Väldigt länge.
Och jag är ju inte precis det mest tålmodiga 
som går i ett par skor heller!

Och visst har jag massor av läsare. Kloka, vuxna människor som tycker
att mina texter är värda en stund av deras liv. Jag är väldigt tacksam att
jag inte har såna där som gillar ytlighetstjafsiga lyckobloggar. Men ändå.

Jag väntar som ett barn inför jul på det där stora. Ska det dyka upp något kuligt erbjudande? Är det just det som är det stora. Eller kanske är det stora att jag har så många läsare? Ja, det är nog kanske det. För det ÄR ju stort.

Men jag vill väldigt gärna att det där stora ska vara något alldeles exceptionellt bra. Något alldeles extra. Kanske att någon förlagsjätte ska ha läst min blogg och höra av sig och säga att jag måste det ena eller det andra. Och att de vill att jag ska skriva något mer åt dem. Ett bokmanus kanske?! Och då ska jag slå mitt redan färdiga manus i huvudet på dem och jag ska säga: 

- Här har ni! Det har ju legat här och väntat på er, era trögtänkta kaniner!

Är det kanske DET som ska bli det stora. Det som jag så otåligt går och väntar på. Eller vad tror ni? Eller ska jag inte sikta så himla högt. Kanske ska jag bara vara tacksam att jag har så många bloggläsare och inte hålla på att tro att jag kan nå högre än så. Kanske ska jag inrätta mig snällt i Janteland. Inte sikta på himlen utan bara Svenssonaktigt nöja mig med trädtopparna. Komma ner på jorden och inte sväva runt bland en massa fåniga drömmar som kanske och antagligen aldrig någonsin slår in.

lördag 12 juli 2014

Jag Mår Illa:

Livet är som en jädra 
berg-och-dalbana. 

Och det gäller fan ta mig 
att hålla i sig i kurvorna. 
För annars kan man 
halka av banan. 

- Och jävlar vad jag håller i mig! 
- Och jävlar vad det körs fort! 
- Och jävlar vad det INTE är 
jag som styr just nu!


Jag är både illamående, vimmelkantig och helt lost i pannkakan av den här åkturen. 

tisdag 8 juli 2014

Ålder är något som de bara hittat på:

Age is an issue of 
mind over matter. 
If you don't mind, 
it doesn't  matter. 
(Mark Twain)