Ni Är Många:

Jag tänker inte på att jag skriver 

så att en massa människor kan läsa. 

Jag vet ju med sunda förnuftet att ni är många som läser. 

Men jag tänker inte på det. Jag skriver som om jag skrev 

till en speciell av er. Som om just du vore den där vännen 

man kunde prata med klockan 03.00 på natten. Den där 

vännen som man litar på och har det där allvarligt-talat-snacket med.

Jag vet att ni vet vad jag menar, men ni kan ju låtsas att ni inte gör det.

Om ni är rädda för att möta er själva. Eller om den här texten är för djup 

för dig. Då kan du klicka dig vidare till alla andra hundratusentals bloggar. 

De som skriver om ett ständigt och pågående happylife och allt det där 

andra som inte finns på riktigt.

Har man levt en stund så 

har man varit med om saker. 

Så är det bara. 

Saker som har format en. På gott och ont. 

Jag skulle inte vilja vara utan de sakerna. 

Eller jo, en del heavy stuff kunde jag ha klarat mig utan. 

Fast ändå, det är ju allt det tunga som har gjort mig till den jag är idag. 

En djup jävel. En sån som kanske verkar lite ytlig. Men som är lite ytlig 

bara för att dölja den där djupa jäveln.

Jag Som Är Så Ungdomlig:

Inte är jag väl för gammal för den här? Va? Va? Va?

Jag håller ju på att "yngra" på mig med sånt här och allt!

Fattar ni hur pinsam den här mamman är!?

Frågor som:
- Ska du verkligen ha PÅ dig den där?
- Du HÄLSAR väl inte på mig på stan när du ser ut sådär?
- Alltså mamma, du är ju för GAMMAL för att ha sånt, fattar du inte det?

Ja, och den här baddräkten. Att vara så modig eller kanske korkad, att mamman tar på sig en sån pinsam tingest det får man ju faktiskt inte göra. För då kan det hända att någon säger:

- Alltså mamma, du är ju rätt smal för att vara vuxen, men färgen är ju väldigt...Den färgen passar bättre på ungdomar.

Jaha. Men då köper jag lite skitbra och skitdyr hudkräm. En sån med glycerin i sig. Så att det pirrar i skinnet. Så att det tar bort de värsta ålderssymptomen. Så att jag kan ha min tonårssak på mig.

Jag tror jag ska ha BARA den på mig nästa gång jag öppnar ytterdörren och nån tonårskompis kommer. Bara för att se reaktionen. Eller kanske skulle jag ha min baddräkt som ett kraftfullt vapen:

- Om du inte städar så har jag baddräkten på mig nästa gång jag öppnar dörren!!

Ha! Skitbra uppfostringsmetod. Juh.

Dunka Mig I Huvet:

Min räddare i nöden. Min hjärtstartare. Min hatkärlekspryl.

Aldrig använd. Hoppas den aldrig blir det heller.

Härinne sitter det. Hjärthelvetet som inte kan uppföra sig!

Jag lider ibland av lite sömnproblem.

Som ju såklart beror på stress.

Och stressad blir jag när jag inte kan sova.

Och sova kan jag inte när jag blir stressad.

Jamen fattar ni!

Vilket evighetslångt moment 22 av alltihop.

Om det blir en långvarig inte-sova-session då blir det problem.

Då börjar nämligen NÄSTA manick i systemet att konstra och hänga upp sig.

Huvudaggregatet till hela alltet: Hjärtat.

Jorå, då börjar pumpen dunka på för många slag, det rusar för fort, det dundrar runt i bröstet av en hel drös med extraslag. Blodet hinner inte syresättas eller hur det nu var, och då blir ägaren till pumpen extra trött. Och då blir ägaren till pumpen extra stressad med. För då blir hon ju sådär trött och orkar inte det hon tycker att hon borde orka. Och när pumpen krånglar så måste hon dessutom lägga till nya saker på den där agendan som hon redan har, och som redan är knökfull.

Jo, för då måste hon till sist ändå gå till den där kardiologen. Han som heter Ronny och som fixar med folks invändiga maskineri. På sin fiina privata klinik fixar han med sånt. Därinne är det som en bättre hotellobby. Jag gillar inte att vara där. Jag har ingen lust att vara där. Jag har ingen tid med sånt tjafs heller.

Jag har inte tid med Ronny. Han är både snygg och trevlig, men det hjälper inte. Han är ju bara så FEL hela tiden. Han säger dessutom fel saker. Varje gång säger han fel saker. Vad är det för fel på karln? Han lär sig liksom aldrig den där Ronny. Han säger att jag ska stressa mindre.

Jaha.

Men boka inte in mig på en massa tester, där jag måste ligga still en massa onödig tid och kolla på remsor om hur hjärtat slår i otakt. Jag VET att hjärtat slår i otakt för Guds skull. Det behöver han väl inte ödsla tid på att ha mig liggande i horisontalläge för att kolla. Det berättade jag ju för honom första gången vi träffades.

Ja, sen ska vi tydligen cykla också. Vi ska cykla med elektroder fastklistrade på de mest underliga ställen på kroppen. Men bara på min kropp ska det klistras och hållas på. Länge ska jag cykla också. Ronny står bredvid hela tiden och tittar nöjd på. 

-         Du är i verkligt god fysisk form, säger han belåtet.

Jag ids inte svara för jag cyklar så förbannat fort!

Sen ska vi ses IGEN! Om ett par veckor. 

Som det ska krånglas med allting. Kan inte 

den där Ronny se till att få allt gjort på en gång.

Det sa jag till honom: 

-         Du tror inte du kan fixa allt på en gång så jag slipper åka fram och tillbaka.

Han log lite åt mig där han satt på andra sidan av sitt viktiga doktorsskrivbord. 

Han tyckte att jag skulle ge mig själv den här tiden.

Ronny är en evig optimist. Ronny lever inte i verkligheten. Ronny har nog inga barn. Ronny har nog definitivt ingen fru. Ronny har nog definitivt inget liv heller. Säkert tänker inte han på att han måste vaxa sig i skrevet, handla middagsmat på ica, köpa ny foundation och allt sånt som jag tänker på när jag cyklar där. Svettig och äcklig. Han ser bara belåtet på när jag förnedrar mig.

Sen kommer jag då tillbaka igen, eftersom jag ju är en väluppfostrad och ordentlig människa. Då ska vi klistra på mig nya lappar! Undrar om han kanske gillar när jag stönar lite när han rycker bort dem snabbt så att alla fjun följer med.

De nya klisterlapparna - och alla sladdarna som tydligen hör till, de ska sitta på i 24 timmar! Va!! I tjugofyra timmar ska jag drälla runt med en massa kablar och skit och drit. Det är väl klart man blir stressad av sånt. Kanske gör han sånt för att få nya patienter till sin klinik? Som en affärsidé.

Det kanske är Ronny som ÄR moment 22?


Ps. 
Vi pratar aldrig mer om det här va. 
Jag gillar inte att tänka att det är något 
som inte är som det ska. 
Förnekelsen är så total hos mig.

Avdelning: Blommor, Krukor, Rassel o BlingBling:

Nu är jag inne på i alla fall nästan slutspurten när det gäller inredning...

...eller jag hoppas det! Nu handlar jag krukor, växter (som säkert dör!)...

...och småprylar till alla fönster!

Fina tavlor till badrummet är inhandlade också!

Presenter Till Mig:

Hon den fräcka presenttiggerskan! 

(Ja, jag vet att bilden är knäpp. 

Men hur lätt tror du att det är att fota sig själv va!)

Ska ni komma ner till oss och hälsa på i sommar?

Men Guud så trevligt! Det gillar vi väldigt mycket.

Och så tänker ni att ni kanske skulle ha med er en liten present?

Jamen, det tycker jag absolut att ni ska tänka att ni ska ha! Tack.

Och så vet ni inte vad ni ska köpa till en sån kinkig jäkel som mig?

Men serru då har jag en liten lista med saker som

jag liksom aldrig får fingrarna ur att handla själv:

-         Osthyvel. Alla sorter funkar. Bara de inte har ben och försvinner.

-         Hushållsrullshållare, eller vad det heter. En vanlig enkel som står 

       på bänken. Färgen spelar ingen roll, bara den är svart.

-         Strykbräda. Jaja, det kanske är lite too mutch. Men jag behöver en.

-         Äggkoppar vore ju finemang. Just nu använder vi snapsglas.

-         Lite egentid eller lite vuxentid som det så fint heter. 

       Vet bara inte var det köps. Blocket? Tradera?

Carpe Fucking Diem:

Jag orkar inte mer fångadagenskit nu.

Kan vi inte sluta nu.

Ser jag en (1!) sån där jävla 

Carpe fucking Diem text till 

så exploderar jag. 

Tröttnar aldrig folk på sånt SKIT!

Sådärja. 

Då var morgonens

dåliga pisshumör vädrat och klart.

Utan Sömn Är Inte Bra:

Tråk-dag? Tråk-trött? Tråk-tonåringar?

Idag har jag för första gången 

inget vettigt (eller ovettigt) att 

komma med här på bloggen. 

Det är bara tomt i huvudet. 

På grund av exakt NOLL timmars sömn inatt. 

Som i sin tur beror på tonåringar i allmänhet 

och en viss tonåring i synnerhet. 

Så ja, på grund av idé- och sömntorka så skriver 

jag väl bara vad jag kanske gör en dag som denna:

- Skjutsar Astrid till dagis. 

- Åker hem, tråkar mig lite på kontoret.

- Åker till stan (Malmö alltså) och uträttar en hel hög med ärenden, som är så tråkiga så de fastnar inte ens på pappret när jag skriver - ja, fast jag är ju en modern homo sapiens och använder tangentbordet.

- Sen måste jag väl åka till gymmet och träna. Jag misstänker att min vän Slavdrivaren Toy kommer kontrollera mina incheckningar på Sats när hon kommer hem från där hon är just nu. Fast just här får jag en idé:

Jag skulle ju kunna checka in, fika i receptionen, sätta mig läänge på bastulaven, duscha ännu läängre och sen bara checka ut igen. Hon vet ju inte sådär exakt vad jag gör där på gymmet. För hon har väl ändå inte riggat upp övervakningskameror?

Jag menar det är väl ändå inte ljug? Jag HAR ju varit där! Och länge också. 

- Sen skulle jag åka till Ystad och njuta av lyxigt god lunch på nåt fancy ställe. Jag kan äta med god aptit också, jag har ju varit på gymmet. Extra länge och allt var jag ju där också. 

- Så skulle jag hämta Astrid och sen skulle vi kanske ta en sväng till OlofViktors Café. Där skulle vi dela på deras goda chokladtrekanter med kola och lättvispad grädde. Sånt får man faktiskt unna sig när man varit på gymmet. 

Ja, som sagt det är väl i runda slängar vad en 

tråkmåndag i juni skulle kunna innehålla för en 

sån som mig. 

Inte mycket att skriva om på en blogg, tänker du. 

Nä, jag sa ju det från början. Du skulle ha läst lite 

noggrannare!

Hej Hopp och hoppas ni får en rolig dag iallafall!!

Flörta Med Min Hjärna:

Flämt..flämt..flämt..

Starstruck:

Det är jag inte.

Jag blir inte ett dugg imponerad av såna där så kallade kändisar. 

Jag har ju, som jag har berättat för er förut varit i kontakt med en 

del kändisar genom åren. 

Och hur otroligt och hur galet det än låter så pillar dom sig OCKSÅ 

i näsan och dom går OCKSÅ på toa. Ja jag VEET, man tror nästan 

inte att det är sant. Men jag lovar dig, det ÄR sant!

Men ibland måste jag ju erkänna, ibland blir jag lite starstruck i alla fall. 

Häromdagen hände det igen. Han med stort H gick förbi utanför mitt köksfönster. 

Han gör det ibland. 

Jag känner hur det suger till i magen och jag får liksom hålla mig i dörrhandtaget 

för att inte hoppa rätt ut i den lilla gränden och kasta mig om halsen på honom. 

Och ställa 1000 frågor till honom. För vad trodde NI att jag ville göra med honom?

Han är en stoor kändis i författarvärlden. Han heter Jan Ove Knausgård. 

Han bor här, 10 minuter från mig. Han har skrivit en tegelstensroman i flera delar. 

Den heter Min Kamp. Han är snygg också, till råga på allt. Han har nåt svårt och 

otillgängligt över sig. Något djupt. Något lidande. Sånt tilltalar mig.

På SÅNA personer blir jag starstruck. 

Inte på dårfinkar och tokpellar som är med i någon idiotdokusåpa 

eller som säljer ut sig själv som nån mellandagsrea i nåt tramsigt lekprogram. 

Jag blir starstruck på folks hjärnor. På folks insidor. 

På folk som flörtar med min hjärna.

Sånt går jag igång på. Big Time.

Igår Var Det Midsommar:

Nu är det fest på gång...

...och nu är festen igång...

...på vår baksida som är på väg att bli lite finare!

Våra nya MYCKET trevliga grannar...

...som kan allt om viner, bouqeer, snapsar och ja allt som är värt att veta om sånt!

Ljuvelen och Johananna...

Gäster på ingång...och snaps på nerskölj...

...och såklart den obligatoriska skumpan!

Igår var det midsommar.

Igår drack en del äcklig snaps.

Igår var en del väldigt glada i hatten

Igår var det party halva natten.

Igår sov gäster över.

Idag är det midsommardagen.

Idag dricker en del mycket vatten.

Idag är en del lite mer stillsamma.

Idag har en del lite ont i huvudet.

Idag har gästerna inte gått ur sängen.

Sluskiga Korkade Raggare?:

 

Midsommar! Kanske har jag firat det någon gång med 
glada raggare jag med? Sånt kan man ju aldrig veta!
Vad som händer i baksätet på såna där hemska bilar.

Jamen förlåt, förlåt, förlåt alla gamla raggare.

Jag har haft lite kontakt med

en gammal sluskig raggare.

Eller det var vad jag trodde att han var.

Men fy fasiken för mig!

Jag har mest bara kontakt med honom via

nätet, men jag vet lite vem han är sen förut.

Jamen ni vet, i mitt tidigare liv innan jag blev en fin 

akademisk person som absolut aldrig gjorde dumma

grejer.

Och såklart aldrig varit ung, kåt, vild och glad och heller, 

jamen ni fattar hur jag var på den tiden. Då visste jag vem 

han var. Då tänkte jag att han var en gammal sunkig raggare. 

Som säkert var ganska kort i huvudet också.

Det är han inte.

Jag märker att han är trevlig, smart och snabb i skallen.

Jag märker också att jag skäms över mina dumma tankar.

Jag menar, jag känner advokater, företagsledare och en massa folk i alla möjliga branscher. En del av dem är inte så smarta som de vill att vi andra ska tro. Det smarta sitter mest på utsidan om ni fattar vad jag menar. Jamen du vet, smartheten sitter i svindyra manschettknappar och i deras coola backslick på håret.

Men denna man, den gamla raggaren han skriver lite till mig ibland, och han skriver egentligen mer MELLAN raderna så att man fattar att denne man har huvudet på skaft. Skit också som jag har fördomar om folk.

Jag bannar mig själv för det.

Men du din gamla raggare, och alla andra:

Jag önskar dig och alla andra en Trevlig Midsommar!! 

 

Väldigt Få Män:

Jag köpte den fina VeraVelourklänningen...(med brallorna i knävecken)

...och halsband som inte är till mig...

...armband som inte heller är till mig.

Hon är duktig den här Veronica! Massa fint!

Ja, här är hon den vackra, kreativa och trevliga designern till Unica of Sweden.

Mina finfina shoppingfynd. Ser ni den fina skinnmojängen. Med tofs och allt!

Igår var jag på ett ställe där det är väldigt få män.

Eller ja, föresten det var just inga män där.

Veronica som är den duktiga och trevliga designern till

smyckesmärket UNICA of SWEDEN hade outlet.

Det fanns hennes superfina smycken, kläder och keramik till salu.

Jag köpte en superfin klänning från VeraVelour –jaja, ni som vet om

VeraVelour, ni vet- jag köpte en hel drös med fina keramikprylar och

så lite smycken också. En heeelt nödvändig liten skinnbögslunga till

sommarens små partaj inhandlades också.

I den lilla skinnpungen (härligt ord va!)

förvarar jag livsnödvändiga saker som:

Kontanter, visakort, mobil, läppstift, tamponger, smink, smycken, nycklar, pennor, visitkort, hudkräm, kamera, rena trosor och nån ut-i-fall-att-kondom – nä, jag bara skoja! Borde nog ha köpt en större väska känner jag.

Smyckena jag köpte var mest till andra, och faktiskt bara ett endaste litet halsband till mig. Det var jag väl värd efter att ha stångats runt med alla andra tanter, provat kläder offentligt och sprungit runt med brallorna i knävecken (inte första gången just det händer!).

Total Förnedring:

 

Hrm. Ja, det blir ju inte snyggare än så här.

Ja, jag vet! 

Förnedringen är total. 

Men det hjälper! 

Jag har skrivit om det förut – och jag gör det igen: 

Vid en viss ålder så är det som om huden lossnar 

lite från underliggande material. Och det måste väl 

ändå vara nåt slags fabrikationsfel. Eller nåt. Så då 

försöker jag motverka det. 

Om det fungerar? Japp! Som inget annat!

Det tajtar till sladdret så man blir alldeles glad. 

Eller ja, alltså man blir alldeles glad om man är 

så fåfäng som jag är. DÅ blir man glad!

Hyr Vår Lägenhet. Mitt I Ystad:

Så är då vår uthyrningslägenhet 
mitt i Ystad äntligen färdig! Pust. 

Som vi har slitit och målat, klätt om möbler, 
handlat prylar och fixat med gardiner.

Lägenheten är på 48 kvm. 
Ett rum och kök. Nytt helkaklat badrum. 
Samt en liten uteplats mot gatan.

Vill du hyra? Vi kommer lägga ut den på Blocket. 
Eller jag kommer göra det. Så fort jag hinner. 

Veckohyra: 4000 kr. 
Täcken och kuddar finns.
Gäster tar med egna påslakan, 
underlakan, örngott samt handdukar.

Lägenheten är utrustat med spis/ugn/micro, 
kyl/frys och mm. Helkaklat badrum , dusch, tv.
Vecka 29 är redan bokad. Annars är det fritt fram! 
Men den bokas som sagt via Blocket under kvällen!
Hej Hopp på er Alla!

Så här såg det ut...

...och så här blev det av det gamla budgetrenoverade köket.

Det nya sovrummet till turisterna...

...här vill man väl gärna stanna en stund...

...och slappa bland mysiga kuddar...

...och vackra stilleben.

Till och med ett eget litet kontor finns...

Ett litet men mysigt kök till gästerna!

Idag - För 18 År Sedan:

 

17 juni 1995.

Prästen sa:
- Amen.
Tomas tog fram den.
Missförstå oss ingen.
Vi menade ju ringen.

Det var ett av telegrammen som jag kom ihåg från den dagen!
Det känns som alldeles nyss. Speciellt när man tittar på oss.
För visst ser vi väl EXAKT likadana ut idag? 
Va, snälla ljug lite för mig nu.

Drick Sprit - Köp Kläder:

 

Funkar ihop med bikini?

Det är såhär:

När man ska prova kläder så är man ju så gräsligt ful.

Eller jag är det i alla fall. För att allt, och då menar jag verkligen

ALLT syns när man står där i provrummet. Varenda skavank,

vartenda ärr, varje liten grop och ja precis allt syns ju i lysrörens

obarmhärtiga ljus. (Det kan väl ändå inte vara sant det man ser där?)

Men jag har lösningen serru.

Lösningen stavas: Alkohol!

Det funkar alltid!

Det funkar allra, allra bäst om man shoppar i Köpenhamn.

Där kan man utan problem drälla runt i chica butiker

efter att man har suttit på nån uteservering och sippat lite

alkohol innan. Jag har inte vågat prova det i småstäder än.

Jag tänker att kanske blir man tagen av de där med uniform då.

Exakt hur det fungerar?

Jamen hallå!! Vin gör dig ju SNYGG!

Jag gav mitt eminenta och värdefulla tips en gång

till en väninna som skulle köpa nya badkläder.

Väninnan tittade på mig med skeptisk blick och sa avmätt:

- Jaha. Men jag ska köpa BIKINI. Jag behöver en flaska whiskey.

Falsk Marknadsföring:

…tänk att vakna upp bredvid det här stolpskottet 

efter en natt på krogen…

snacka om falsk marknadsföring!

I min sexiga sexiga sovoutfits: 

dotterns sovtröja och Tomas kallingar!

Man kan ju lura sig själv för en fredagskväll.

Att man är 25 år och orkar partaja länge och mycket.

Men sen dagen efter. Det är då man inser att det där

självbedrägeriet som man ägnade sig åt kvällen innan

det håller inte. Idag är jag till och med ÄLDRE än min

egentliga ålder.

Men IGÅR ni, ni skulle ha sett mig igår!

Bah inte en endaste dag över 25 då.

Som En Mental Karamell:

Jag går runt och suger på en mental karamell!

Jag och min man är rätt så utpumpade.

Slutkörda. Trötta. Slitna. Utmattade.

Så funderar jag på hur alla andra kan vara så himla perfekta och pigga jämt. 

De sladdar minsann aldrig in på tvären på dagis och har glömt att det är utedag. 

Jag glömmer utedagar. Ofta glömmer jag utedagar. Och NÄR jag glömmer, då har 

den lilla Ljuvelen helt fel kläder på sig. Och får låna i lånelådan. 

Fula kläder så Ljuvelen ser ledsen ut. Så att mamman också blir 

ledsen när hon ser Ljuvelens blick.

Så suger det till i magen när jag kommer på varför sånt bara händer oss. 

Såklart! 

De perfekta har ju hjälp!

Från alla håll. Senast igår hörde jag när jag lämnade 

Ljuvelen på dagis. En pappa som sa till personalen:

-         Ja, så kommer farmor och farfar och hämtar kl 13!

Vi har ingen farmor och farfar 

som kommer och hämtar kl 13. 

Och det känns. 

I mitt dåliga samvete känns det. Att våra flickor inte har det. 

Det går ju inte att göra något åt det. Men det gör ändå lite 

ont att ingen liten farmor kan hämta en liten Ljuvel och gå på 

konditori med en strålande glad 5-åring efter dagis. 

Eller vad de nu gör de där farmödrarna.

Sen när jag tänkte vidare på varför vi är så 

himla slutkörda jämt så kommer jag på en sak till. 

Jag räknade ut att det var femton (15!) år sedan 

Tomas och jag hade en barnfri helg sist!? Det vill 

säga INNAN vi fick barn. Vi har våra barn jämt! 

Ja, alltså missförstå mig inte. Vi älskar våra fina flickor, 

men 15 år är en låång tid.

Så kom jag att tänka på något annat. 

Något viktigt som gav mig energi. Bara 

tanken på det oerhörda gav mig ny ork.

En Jenny hörde av sig för en tid sedan.

En Jenny erbjöd sig att:

”- Vi kommer ner och tar barnen så kan ni 

sticka iväg en helg! Dra till Barcelona eller nåt!”

Jag tror inte hon fattade vad hon sa. 

Hur mycket det betyder. Vilken god 

karamell det är att gå runt och suga på. 

Ett erbjudande om hjälp. 

En utsträckt hand. 

Av någon som man lugnt kan lita på. Någon som kommer 

att göra en mysig helg tillsammans med våra flickor. 

Jag tänker på erbjudandet ofta, ofta. Det är så trösterikt att det finns där. 

Jag tänker att jag ska fråga om vi verkligen FÅR utnyttja det? 

Är det verkligen sant? Skulle hon verkligen göra det för oss?