Våra avtryck i husen där vi bott:

De där småttiga längst ner är nog ändå sötast.

Varför frångå ett

vinnande koncept?

Just såna här händer tryckte vi i vårt

förra hus också. Visst är de fina!

Men det som förvånar mig är att de nya ägarna till vårt

gamla hus har kvar allt sånt. Rent personliga saker. Dricker

vårt te (tack Jenny) och kryddar med våra gamla kryddburkar och allt sånt.

Det skulle jag ha mycket svårt att tänka mig. Känns det inte lite,

ja inte vet jag men lite för personligt och nästan lite äckligt. Att

använda andras saker. Andra personer som man ju inte känner privat.

De nya ägarna till vårt gamla hus köpte ju allt i möbelväg också. 

Ja, det vet ni ju.

Och ja, jag hade ju stylat om en del möbler och inredning så att det blev väldigt

personligt för just vår familj.

- Till exempel så gjorde vi avtryck av fyra par händer.

- Till exempel så sitter det två stora B i järn på väggen.

  B för Bianca och B för Bella.

- Till exempel så står det Astrid med vita bokstäver

  på den fina handmålade svarta barnstolen i köket.

- Till exempel så sitter det en 0:a en 7:a och en 9:a i blankt

   stål i storformat på vardagsrumsväggen. Siffrorna står för 

   hur gamla flickorna var när vi flyttade in i vårt förra hus.

Jag skulle ha mycket svårt att bo i någon annans minnen 

och någon annans liv. Men det är klart, har man inga egna 

idéer och ingen egen stil så får man väl köpa någon annans. 

Det är ju ändå så att det mesta går att köpa för pengar. Men ändå. 

Det är ju som att bo hemma hos någon annan. Det är ju vårt liv de 

nya ägarna går och tittar på. 

Folk är allt lite prilliga ändå.