Jag – En Hemsk Fru:

Hujedamej sicken Fru!

Jag tänker att jag

är en hemsk fru.

Jag är liksom inte den där ursöta

och puttinuttiga hemmafrutypen.

Jamen ni vet, hon som går runt med ett röd- och vitrutigt förkläde

och har rart rödblommiga spisrosor på kinderna av alla långkok

och sjusorters-kakors-bak som hon ägnar sig åt på sin lediga tid.

Säkert hinner hon servera hemkokt varm Valhronachoklad till sina

små fashionista-ungar också. Och säkert har hon nyvispad grädde till

chokladen. Och säkert kommer grädden från nån jävla biologisk och

ekologisk kossa som hon föder upp bakom husknuten.

Jag är mer:

Göra-Oboypulver-rätt-i-koppen-och-värma-den-i-micron-mamman.

Ibland tänker jag att jag borde skärpa till mig och kanske

ha en svulstig volangklänning utan någonting under när

husbonden kommer hem.

Då tänker jag att jag skulle stå vid köksbänken och sensuellt knåda

nån surdeg eller nåt. Han skulle då lystet kolla in hur min bakdel

liksom gungade i takt med att jag knådade den där sensuella degen.

Ja, ni vet en sån där liten överraskning till min man.

Och ja, det skulle ju funka.

Han skulle ju bli skitglad.

Eller, han skulle nog bli mer skitförvånad.

Och fråga frågor som:

-         Men vad håller du på med?

-         Varför har du sommarklänning på dig nu?

Jag tänker att det ju också skulle skära sig direkt bara

jag tar på mig den där spetspryda vita saken dessutom.

Ok, det SER säkert ganska fint ut när jag har den på mig.

Jag skulle kunna släppa ut håret och rufsa till det lite. Så

jag skulle bli lite wild & crazy. Så jag skulle se ut lite som

en vild amazonkvinna. En sån som djuriskt skulle gå emot

mannen med släpande steg och med sug i blick. Eller kanske

skulle jag åla mig fram mot honom, åla sig fram är nog också bra.

Då skulle jag nog stöna lite lätt också. Jo, nu när jag tänker på det

så har jag fantasin ganska klar för mig.

Romantisk och lite djurisk skulle jag vara.

Jo, det skulle absolut fungera. Så skulle jag

spinna några väl valda ord i hans öra. Med

ljuv och sensuell röst skulle jag hesviska fram

det. Med en mjuk och kuttrande stämma

alldeles, alldeles nära hans öra.

Men det är då det skulle hända – när jag skulle öppna munnen.

Åhh, Poff!

Där tog liksom dagdrömmen slut.

För det är ju inte JAG!

Bilden av den här ljuva vackra varelsen

skulle ju rämna som ett rangligt korthus.

Direkt när jag öppnar munnen är det kört.

Det skulle skära sig direkt med min mun

mot den ljuva klänningen.

Jag är mer en … mer en, ja inte fasiken vet jag.

Men romantisk, kuttrande och mjuk är kanske inte ord

man kommer att tänka på när man tänker på mig. Nä, utan

det är nog mer ord som rivjärn, vass tunga och effektivitet.

Jag är mer som en grovarbetare eller som en snusspottande

och bossig inkastare på nån nattklubb.

För att inte tala om det där med knådningen av den sensuella degen.

Jag kan ju för Guds skull inte ens baka!

Hur kan jag ens drömma ihop något så fånigt?

Det enda jag gör som kan liknas vid en riktig fru är att jag

är en jäkel på att laga mat. Men allt det där andra. Som riktiga

fruar nog gör. Eller sånt som jag inbillar mig att riktiga fruar

kanske gör. Sånt gör inte jag bara.

Jag tänker att de

riktiga gör saker som:

De går upp tidigare på morgonen.

De står i givakt för sin man och de

slår till på en rekorderlig AnnaAnkapryl

kl 06.00 en vanlig tisdagsmorgon.

Sånt funkar ju inte alls med mig.

Jag klarar ju knappt att borsta tänderna

utan att kräkas på morgonen.

Ja, sen är jag ju så morgontrött också.

Hujedamej en sån fru han har, min man.