Kaxig. Orädd. Farlig:

Kaxig. Orädd. Gåpåig. Attitydproblem?

Jag vet att en del människor

jag träffar tycker att jag har

en kaxig, orädd och lite ”mycket”

framtoning och attityd.

Mäh.

Hur kan jag veta det?

Jo, för jag har frågat och bett om ett ärligt svar.

Det är rätt intressant och riktigt nyttigt att våga

lyssna på hur andra uppfattar en som person.

Jag uppfattas tydligen som lite gåpåig och som

en person som folk blir ömsom lite imponerade av –

att hon bara vågar, typ - och ömsom lite skrämda av.

Men det är ju precis tvärtom!

Varför har de inte fattat det än?

Hur svårt kan det vara att begripa 

en sån enkel ekvation.Va?

Det är ju vi som stolpar fram i livet med stora kliv,

vi som det är mycket av, vi som ser lite intensiva ut,

och kanske ser vi till och med lite farliga ut.

Det är ju vi som är just INTE allt det!

Vi har ju bara den här framtoningen för att skydda vår

väldigt sköra och vår väldigt bräckliga insida.

Varför fattar inte andra det enkla?

Ofta när jag är på något event eller någon tillställning

av något slag, så går jag direkt fram till den som ser mest

oåtkomlig ut. Den som verkar starkast och mest svår.

För jag VET att den personen antagligen är precis

som jag själv är. En likasinnad som har byggt

upp ett rejält och starkt skyddande försvar.

Ett försvar för att värna om den bräckliga och ömtåliga

som bor där på deras insida. Samma bräckliga och ömtåliga

som också bor på MIN insida.

Om någon tittade in på insidan av mig, så skulle de se

var det sköra bodde. Var det onda på min insida höll till.

Och hur viktigt det var att skydda det.