Grannar o Brudklänningar:

Väldigt skrynklig...

...men fortfarande väldigt vacker, tycker jag.

Superchic fönsterdekoration.

Jag tänker lite på våra nya grannar.

Och undrar vad de tänker. Om oss.

Vi har inte en gardin, inte en fönsterlampa, inte

ens en ynka liten krukväxt i våra fönster. Istället

har vi en hoprullad bäddmadrass som dekoration i fönstret.

I ett annat fönster står min ubersnygga 3000 kr

brödrost (johodå, den rostar visst bättre bröd) tillsammans

med lite gamla frukostflingor. I ett tredje fönster hänger min

gamla brudklänning med slöja och allt.

Den hänger i en krok på väggen.

Klänningen har jag rotat fram från en flyttkartong.

Längst in bland mög och drit låg förstås den rackarns

kartongen. Under resväskor, kartonger med kläder som

jag sparat och fortfarande tror att jag någon gång ska komma i.

Brudutstyrseln ska användas till ett fotojobb. Och eftersom jag

inte har lyckats komma till skott och köpa nåt strykjärn än och

den rackans klänningen ser ut som ansiktet på nån gammal läder-

väska så tänkte jag att klänningen skull hänga sig slät av sig själv.

Och ja, om nu inte det funkar, vilket det antagligen inte gör, så har

jag en plan B. Plan B är att klänningen blir utslätad till max när jag

tar den på mig. Det kan ju omöjligt finnas plats för några skrynklor

då, när jag med våld och vaselin har tryckt på mig den. I värsta fall

har jag en nödplan också. En plan C.

Nödplanen stavas; efterhandskonstruktion i datorn och just den nödplanen

överlämnar jag till fotografen att slita med.

Men grannarna, det var ju dem jag började tänka på, innan jag

slirade i diket med allt annat. Undrar vad grannarna tänker. De

hör ju att vi inte pratar skånska heller. Så kanske tänker de att

vi är såna däringa galna 08:or som det finns så många av just här.