 |
| Ett sånt här har jag INTE. Har DU? |
Jag lever mitt liv utan filter.
Alldeles naket och helt utan
Melittafilter går jag genom livet.
Alla känslorna går rätt in i systemet.
Många andra verkar ha just ett överfett Melittafilter
som silar det värsta. Så att inte allt går rätt in i själen.
Ett filter som skyddar dem.
Jag har inget sånt filter. Här går allt rätt in. Det gör
ofta ganska ont.
Jag känner av små störningar, små hummanden eller någons
himlande
med ögonen. Små subtila signaler som människor sänder ut.
Jag tänker att mitt liv utan filter är:
– Priset jag får betala för att vara kreativ.
– Priset jag får betala för att vara känslomänniska.
– Priset jag får betala för att kunna skriva.
Jag tror nämligen inte att man kan skriva och samtidigt
ha ett fett filter inmonterat. Jag tror att skrivandet
kräver
öppna dörrar och öppna sinnen. Och sånt kostar.
Betalningen heter smärta.
Ibland skulle jag vilja vara utan kreativiteten och istället
byta ut den
mot ett fett och tjockt skyddande lager av ogenomträngligt filter.
Men sen ångrar jag mig direkt. Vad vore mitt liv värt med
ett inmonterat filter?
För mig vore det andefattigt. Ensligt och ödsligt.
Jag hittar istället likasinnade. Andra människor
som också lever utan filter. Vi som förstår varandra.
Fattar ni andra ens vad jag menar, ni som läser det här och
lever med feta Melittafilter? Nä, jag tänkte väl det.
Men alla ni andra, ni som inte har något filter, jag vet
att ni förstår
precis vad jag menar. Det är ju vi mot dem, eller hur.
Jajjamen!!
SvaraRadera