Måste Tomas veta allt?:

Detaljerna kan få mig att falla i gråt av hänförelse. Ahh! Som en religiös upplevelse.

Ingen borde behöva leva utan ett sånt här badkar. Ett kar to die for!

 

Det finns ett helt speciellt litet ställe.

Det här underbara lilla stället importerar

badkar, handfat och kranar från mellanöstern.

Ett sånt badkar måste jag ju bara ha.

Det fattar ni väl!

Jaja, det här badkaret är ju lite dyrt.

Men det har precis allt som en

badgalning som jag kan drömma om.

Jag har redan bestämt mig.

Ja, jag har faktiskt redan mätt ut och fixat allt med kranar

och cc-mått och eu-anpassning och allt sånt skit som måste

till när man nu inte handlar på Ifö eller Gustavsberg.

Det här badkaret är verkligen to die for.

Jag tänker att jag ska ha invigningsfest i badrummet sen när det är klart.

Jag kan klippa ett rött band och dänga en äkta flaska Moet & Chandon

i det där svindyra badkaret.

Men just det, jag höll på att

glömma en ynka liten fånig detalj bara.

Jag har ju inte riktigt meddelat Tomas det här med mitt badkar.

Men Herregud, han måste väl inte veta allt jag har för mig heller!

Frågan kom dock

upp häromdagen:

- Jaha. Vad kostar det där badkaret då?

   undrade min tålmodige man med något trött röst.

- Åh, det är skitsnyggt, du kommer älska att ligga där, pladdrar jag på

  entusiastiskt, och för att liksom förvilla lite det här med prislappen.

- Jag badar aldrig, svarar mannen torrt.

Nej, just det. Shit. Fel av mig.

- Jo, ja, det kostar…fe…hrm….hrm…ått…host..host…kronor,

det är ju liksom ingenting för ett sånt makalöst badkar!

Tänk på att det är handgjort, försöker jag entusiastiskt. 

Mannen suckar.

Vill du komma på badkarsinvigning kanske?