Men Sluta Rök:

Åh, GUD så röksugen du blir. Eller? På att dö lite före alla andra.

 En cigarett innehåller bland annat:

- Arsenik

- Aceton

- Cyanid

- Socker

- Mentol

Sockret behövs för att ta bort smaken av nikotin.

Mentolen behövs för att bedöva strupen.

Blev du röksugen nu?

Jag tror inte att ni rökare fattar hur äckligt ni egentligen luktar.

Jag kan inte för mitt liv begripa hur man som icke rökare

ens kan tänka tanken att sticka in tungan i en rökares äckelgap.

Helt vidrigt.

- Ni luktar.

- Ni har taskig hy.

- Ni har gula fingrar.

- Ni har svarta lungor.

- Ni lever kortare.

Ni röker upp i runda slängar en halv miljon under ett liv.

Fast ni lever ju kortare än oss icke rökare.

Annars hade det ju blivit ännu dyrare för er.

Exakt VARFÖR röker ni?

Jag Kanske Inte Borde:

Just den här lilla trudelutten till text

skulle nog passa bra på min blogg.

Men nu känns det som om

jag måste hålla tungan rätt i mun.

Jag har gett ut min bloggadress till Very Important People. Alltså VIP för MIG då. Och kanske, kanske, kanske läser de min blogg. Och då kan jag ju inte lägga ut vilken dynga som helst. För det finns ju en liten mikroskopisk chans att de läser just de här bokstäverna som just du läser just nu. Och då måste jag ju skärpa mig. Big Time. Och inte kräka ur mig vad som helst.

Nänä:

-         Då måste jag verka skärpt – även om jag inte är det.

-         Då måste jag verka som om jag fattar allt med tematik – även om jag inte gör det.

-         Då måste jag skriva så att läsaren fångas direkt – även om jag inte klarar det.

Vartenda tangentnedslag måste väljas med omsorg då.

Så att hon inte fattar hur prillig i brallan jag blev av mejlet med stort M som jag fick igår. Jag ska bara spela cool (inte så jävla lätt när jag håller på att pissa på mig) och go with the flow här. (När jag skriver om att pissa på mig, då hoppas jag verkligen att just hon INTE läser) Fast hon har ju redan min blogglänk. Hon har kanske redan läst. Hon tar sig kanske redan för pannan. Och suckar åt galenskapen.

Jag har ju ändå bara skickat in min presentation. Som fick svar samma dag! Va, fattar ni? Och den som läste mitt inskickade skrev att hon gillade den! Bara en sån sak, liksom. Hon skrev att titeln var bra. Hon skrev att hennes hjärna behövde ombyte. Tjohoo liksom!

Att jag stack ut!

Att hon läste den!

Att hon svarade mig direkt!

Ja, nu fattar ni kanske varför

jag nästan pissar på mig här.

Tena Inkontinensskydd var ÄR du?

Jag lade till på slutet av min presentation en länk till min blogg.

Så nu kanske jag måste tänka på allt från tematiken i bloggtexten,

till ordvalen och vad jag skriver om.

Eller what the fuck!

Gillar de så gillar de.

För så är det väl? Eller?

Så därför lägger jag trots allt ut den här. För det är ju såhär jag är. Det är ju såhär jag tänker. Och om jag liksom får för mig att mörka det, att liksom spela mer pretto än vad jag är så kommer ju sanningen att lysa igenom någon gång i alla fall. Så tänker jag. 

Är inte det ändå ganska rätt tänkt? 

Vad tycker ni? Och vad tycker du som mejlade mig? 

Dig som jag är lite skrajsen för? Är du tillräckligt opretto 

(nytt ord!) för att svara? Eller är jag rökt nu? För all framtid liksom? 

Jag tror det är något fel på mig ändå.

Idag Har Jag Inte Tid:

Idolbild? Skrämselpropaganda?

Ja, jag vet. 

Ni vill väl inte se bilder på det här gamla 
åkerspöket en vanlig torsdagsmorgon.

Men jag har lite tidsbrist idag. 
Det har jag väldigt ofta. Det måste 
ju betyda att jag är viktig person. 
Eller en som inte har förmåga att planera. 
Take a pick liksom.

Men nu blir det inget inlägg utan bara en 
fulig "idolbild" på åkerspöket idag.

InredningsRappakalja:

 

En fin gammal våg som jag fått i present. Tack JoY!

En ny lampskärm i egen design.

Golvlampa från antikbutik. Kuddar från Eightmood.

Fåtöljer i linne. Kuddar från Eightmood.

Golvljusstakar i gjutjärn. Inköpta på ett mycket udda ställe.

Nämen här kommer det:

Lite lättsmält rappakalja till 
er som gillar det på bloggen.

Och lite för att väga upp för alla tunga och 
djuplodande navelskåderiattacker som jag 
har matat er med på sista tiden.

För det här gillar ni va!

Skvaller Förtal och Baktaleri:

Den här bloggen som jag har.

Ja, just den som du läser nu.

Jag ser den som min privata dagbok. Och det är ju helt otroligt korkat.

För i en dagbok skriver man ju privata saker. Och har privata tankar.

Men, ja så är det. Så ja, jag fortsätter att skriva dagbok här.

Här kommer därför ännu ett högst privat dagboksinlägg. 

Som säkert väcker både anstöt, förvåning och kanske ilska. 

Men du, kom ihåg då, om du tar illa upp när du läser:

Det är faktiskt DU som läser MIN privata dagbok. 

Och vem har lovat DIG det?

Det Onda:

Ett obehag smyger sig på.

Att en vän inte är en vän.

Kan det verkligen vara möjligt.

Jag hade hört från andra vänner att min vän var känd för att prata bakom ryggen på sina vänner. Jag knöt handen hårt i byxfickan då när de sa så om min vän. Det kan väl ändå inte vara möjligt. Min vän som var så trevlig, rolig, snabb i svaret och allmänt behaglig att tillbringa tid med.

Tiden gick och jag tänkte att mina andra vänner inte visste hur fel de hade. Min vän pratade väl aldrig illa om någon. Eller? Det är klart att vännen ibland sa saker som jag inte visste om jag skulle tro på.

Men om det nu är sant, det som min vän berättade för mig.

Varför berättade min vän det för mig? Jag tror inte att min vän hade fått det berättat för sig för att i sin tur föra det vidare. Om det ens är sant. Och om det ÄR sant, så är det väl deras sak för Guds skull. De som vännen skvallrade om. Eller om vår gemensamma bekant som har psykiska problem. Om hon nu ens har det. Och OM hon har det, ville hon då att jag och kanske andra, skulle få reda på det? Har hon det inte tufft så det räcker?

Andra vänner har höjt ett varnande finger. Jag ville inte lyssna. Men nu börjar det hopa sig. Bevisen. Det börjar bli svårt att värja sig för alla konstigheter. Att hitta godtagbara ursäkter för allt som sker. Jag märker att jag sakta börjar väga över till de andras sida. De andra, de som jag från början såg som lite elaka, som svikare och som lite dåliga vänner. De har ringt mig och berättat om saker som får mig att tappa hakan. Om oärliga sätt att lura vänner på pengar. Om ett hårt utnyttjande av vänner. Om ett baktaleri utan dess like.

Jag blir mer och mer övertygad.

Jag blir mer och mer ledsen.

Jag blir mer och mer besviken.

Någon som jag trodde på.

Någon som jag tyckte om.

Någon som jag släppte in i mitt liv med hull och hår.

Så bannar jag mig själv för min godtrogenhet:

- Så är det när du bjuder upp till dans för lätt, din dumbom!

- Så är det när du släpper in någon utan att tveka, fattar du väl!

Det är en tung insikt som så sakteliga håller på att landa inuti mig.

Jag hoppas fortfarande att allt ska vara ett missförstånd. Att det jag får bevis för inte är sant ändå. Jag vill fortfarande inte tro att det är så här.

Hur mycket mentalt stryk ska jag få, innan jag fattar.

Är jag kanske dum och godtrogen på riktigt i alla fall.

Jag blir ledsen av sånt här. 

Jag tänker att det kallas svek.

Ingen Energi Kvar:

Idag blir det inte mycket till inlägg.

Har du barn?
Har du döttrar?
Är de i tonåren?

Då fattar du säkert varför det inte finns 
kraft till något vidare inlägg här idag.

Jag gjorde just slut på den sista lilla energin 
jag hade. På en tonåring en måndagsmorgon.

Så nu sitter jag här:
Ledsen. Arg. Sorgsen. 
Förbannad. Utpumpad. Gråtandes.

Jag orkar inte vara på något 
humör överhuvudtaget just idag.

Sköna Söndag:

Fixade för en trevlig sensommarfest...

...på gång till festen...

...och nu åker vi! Bye Bye!!

En sån rackarns trevlig fest vi var på igår!

Eftersom värdparet är två vackra och fantastiska kvinnor, såna som vi

tycker väldigt mycket om så var festen just så där extra trevlig också.

Och det var övervägande andra gaypar där.

Jag gillar det! Jag gillar det mycket!

Det gör något med stämningen.

Den här känslan som en del (ett fåtal) skrajsna och osäkra heterokvinnor 

sänder ut, den slipper man. Man slipper också den här känslan av 

konkurrerande verksamhet. Det blir så härligt avslappnat och härligt ja, 

mysigt helt enkelt.

Jag är väldigt glad att vi känner våra gayvänner

och att de i sin tur har en massa härliga vänner

som vi nu har lärt känna en del av.

Underbara människor!

Man slipper den där känslan av att bli synad. För att någon kvinna tror att jag ska sno deras man. Jag ska inte sno någons man överhuvudtaget. Jag har en egen man. Jag älskar min egen man. Och jag skulle inte vilja ha någon annan. Men jaja, det är ju den där konkurrerande- verksamhets-känslan som man slipper på såna fester som det roliga vi var på igår.

Så TACK för ett finfint partaj!

Viktiga Lördag:

Plantering är viktigt!

Idag är det lördag.

Idag ska jag göra 
viktiga saker hela dagen. 

Jag är ju en viktig och upptagen person som bara 
har viktiga och fina uppdrag och saker att göra.

Dagen ska börja med att äta choklad - Jamen såklart! 
Man KAN inte börja en dag som dessutom är en lördag UTAN choklad, det fattar ni väl!

Jag ska plantera en hel hög med fina vita ljung till våra krukor ute.
Sen ska jag och min älskade man ta med vår Lilla Ljuvel och gå ut på Ystad.

Vi ska strosa runt. Vi ska gå på lördagsloppisen på torget. 
Vi ska handla den där svindyra och svingoda osten av den  
schweiziske osthandlaren. Vi ska handla lite fint på torghandeln. 

Vi ska såklart käka lite goda danska smörrebröd. Vi ska köpa tidningen. 
Vi ska gå hem och sätta oss i solen och läsa. Kanske kan vi somna till 
en stund. 

Vi ska fixa till oss framåt kvällen och åka på en stor och härlig jättefest ikväll. 
Över 60 personer är bjudna. Och vi är en del av dem! Äta gott ska vi. Och dricka gott - alltså med alkohol för mig. Tomas får väl köra, eller hur?

Vi ska ta med presenterna i bilen och vi ska såklart cabba ner innan. 
Och såklart ta på hatten!

Ja, du ser! En otroligt viktig dag.
Jag SA ju det!!

Sjuklingar o Tändstickspyssel:

Lilla Ljuvelen är sjuk. Feber och kräks. Och mycket besviken på att hon inte kan gå till skolan.

Då finns lite tid över till mammans projekt. Finfina gamla tändsticksaskar...

...som jag limmar upp med våtrumssilikon (funkar lovely!)...

...blir så här fina tavlor. En kvar att göra. Ramarna är från Ikea.

Fredagmorgon.
Börjar med att Ljuvliga Ljuvelen är sjuk.
Feber och kräk.
Gråt och ledsamhet.

Mamma tröstar. 
Mamma gosar.
Mamma torkar kräk.

Ljuvelen somnar tillslut.
Då pysslar mamman med 
sitt lilla tändsticksprojekt. 

Tre stycken såna här fina tavlor kommer det att bli.
Av de antika tändsticksaskarna som jag ropade in
på en bonnauktion som jag var på! Visst blir det coolt!

Men Ta Mig Då!!:

Snälla Gode Gud. Se nu till att den gamla geten TAR MIG!

Glöm din dröm, din fåntratt.

Ja, lite så känns det för mig.

Jamen ni vet väl alla vad

jag drömmer om vid det här laget:

Att nåt himla förlag ska ringa och säga:

Ja! Ja! Ja!

Jag är ju liksom förberedd för det. Varje dag

är jag förberedd. Varje dag står jag i startgroparna 

för att just det ska hända. Min omöjliga dröm.

Jag fantiserar vilt om hur det ska gå till.

En av dagdrömmarna kan till exempel se ut såhär:

 

Jag går in till den där fina förlagsredaktören.

Brutalt sliter jag av mig kläderna mitt framför honom.

Ni vet – verkligen sliter av mig, som den där matadoren i Tjuren Ferdinand.

Jag skulle stå där alldeles naken framför honom och skrika desperat åt honom:

- MEN TAAA MIG DÅÅ!!

- Varför vill du inte HAA mig?

- Varför DUUUGER jag inte?

Sen fortsätter jag förnedra mig genom att böna och be. Jag står där naken

och jag går ner på knä framför förlagsgubben och jag bönar och jag gråter:

- Snälla Snälla TAAA MIG!!

I mina fantasier är det alltid en sur gammal get som sitter där bakom sitt skrivbord.

I mina fantasier är surgeten alltid fet i håret och har en äckligt dallrig gubbmage.

Jag bryr mig inte om hur han ser ut.

Bara han för Guds skull TAR MIG nån gång!!

Ja, jag vet att det inte hjälper att gråta, böna och be, men jag vill så gärna. Sen har jag jädrigt livlig fantasi också. Jag ser liksom hela förnedringsförloppet framför mig. Jag kan till och med tänka att jag borde ha en liten kudde med mig. Så jag inte får skavsår på knäna av allt mitt förnedrande.

Jag ser framför mig hur jag står där på knä framför äckelgubben. Hur jag snorar och hur jag hulkar i all min nakenhet. Min förnedring är så total.

- TAAA MIG DÅÅÅ din gamla gubbtjuv!

Belysning Är Av Största Vikt:

 

Ljuvelen får belysning in till sin lekstuga...och på det nybyggda trädäcket...

...håller vår mycket trevlige elektriker Jonny på att trassla in alla kablar...

...så att såna här små finurliga rackabajsare kan monteras in...

...och göra att man kan sitta och njuta under Valnötsträdet!

Att ljussätta är viktigare än man kan tro.
Många glömmer det inomhus.
Ännu fler glömmer det utomhus.
Men just ute blir ju effekten helt 
makalöst och alldeles extra fin!

Det går framåt i vår trädgård. 
Fast inte så fort som jag hade önskat. 
Och det beror ju mest på mig själv. 

Men nu när hösten kommer så ska trädgården 
få sig en rejäl uppfräschning. Det nya trädäcket 
ska få infälld belysning. 

Det stora Valnötsträdet kommer få feta spotlights 
som lyser upp i trädkronan. Det kommer bli såå fint! 

Sen kommer det hända en massa annat med trädgården 
under hösten också. Jag lovar att återkomma med coola bilder!

FuckFacket:

Ja jävlars, vilken känsla det är att ha 

skaffat sig lite dra åt helvetepengar!

Jag fick ett otrevligt mejl från mitt fackförbund om att jag 

riskerade uteslutning för att jag missat att betala deras 

tramsiga summor. 

Ja men uteslut mig då! 

Skiter väl jag i (ni hör ju så barnslig jag kan vara!). 

Jag hade gärna varit medlem om det kom snälla mejl där 

det i lite mjuka ordalag påmindes om att jag hade missat 

(för hur det nu än är så HAR jag ju missat), men som sagt. 

Har man dra åt helvetepengar så har man. 

HAHA! där fick ni på FuckFacket för 

att ni skickar otrevliga hotbrev till mig!

Himlans Gestapometoder de håller på med.

Det här mejlet fick FuckFacket tillbaka av mig när jag var 

som mest irriterad över slika tilltag. Jag skrev inte ens ett 

hej eller så. Nänä, bara pang på rödbetan liksom. 

Omoget? Ja jag vet.

Jaha ja.

Det var ju inte så trevligt att få ett sådant här mejl en solig måndag.

Jag vill inte vara med i ert fackförbund längre.
Om det är så att jag måste betala för... för ja, inte vet jag, 

men för ingenting så får jag väl göra det.

Men om du kan motivera VARFÖR jag skulle betala OCH stanna kvar så får
du gärna göra det. Exakt vad tjänar jag på att vara medlem hos er? 

Jag känner att det var korkat av mig att ansöka om medlemskap 

överhuvudtaget. Jag har tänkt på det en längre tid. 

Och det här not so nice mejlet blev spiken i kistan för min del.

Hälsningar Carola

Kanske får jag anledning att ångra mig senare. 

Men då får jag väl krypa till korset och be på 

mina bara knän då. Det skulle ju i så fall inte vara 

första gången jag fick stå på knä och be om förlåtelse!

Skolstart För Ljuvelen:

 

Det går för fort!

I morse började den 
lilla Ljuvelen skolan. 

Hon var så strålande lycklig! 
Hon hade valt sina kläder med omsorg kvällen innan.
Hon hade packat sina saker i ryggsäcken.
Hon hade instruerat mig vad jag fick och inte fick göra.
(Att hålla i handen var uteslutet!)

Hennes mamma tycker att det är alldeles för tidigt. 
Jag vet ju att det är sista gången jag får uppleva 
allt det här. 

15-åringen är redan en självständig, vild och härlig tjej. 
13-åringen är en eftertänksam, klok och vacker flicka. 

Och det är ju bra. 
Och det är ju så det ska vara. 
Och det är ju inte så att jag önskar att de ska hålla mig i handen alltid. 

Men nu har vi ju bara den sista lilla Ljuvelen kvar. 
Den sista lilla karamellen. Det går så fort. Jag vill 
inte att hon ska börja skolan. Jag vill att hon och 
jag ska göra små utflykter. Jag vill att hon ska vara tre år igen.

Jag står nästan inte ut med tanken på 
att vi aldrig mer ska ha en liten flicka igen.

Mäh. Jag Som Trodde Jag Var Bäst:

 

Ja, jag HAR slöja på mig. Och nej, jag berättar INTE varför. 

Jag gör ju så mycket galna grejer. Och det här var en av dem.

Foto: Exhibibild/Yvonne Rambring

Ni vet hur man ibland har en känsla 

av att man är bra på vissa saker. 

Ja, kanske till och med snäppet bättre än andra. 

Så har jag alltid tänkt om mig själv och matlagning. 

Jag har liksom haft nån slags känsla av att jag är en 

rackare på att svänga ihop smarriga rätter och trerätters 

middagar sådär utan problem.

Så börjar man umgås med nya vänner. 

Nya vänner som man träffar lite överallt. 

Och så blir man så förvånad, ja nästan lite paff 

när man inser hur fel man haft. Från att ha varit 

i sina egna tankar i alla fall duktig på matlagning 

så är man helt plötsligt en medelmåtta. 

Ja, för att inte säga en vanlig kökspiga och kanske 

till och med sämre än så ibland. Så blir jag så förvånad 

och till och med tycker jag att det är lite bra.

Jahaja.

Där fick jag så jag landade på jorden liksom.

Så tycker jag det är härligt att få smaka på en

massa smarriga saker och rätter som känns helt nya.

Så inser jag hur nyttigt det är att träffa nya människor.

Så inser jag hur priviligerad jag är som har möjlighet att
få träffa alla dessa nya som lagar alla dessa goda rätter.

Som ger mig en liten gnutta mer självinsikt.

Vad vore livet utan vänner?

Vad vore livet utan andra människor?

Vad vore livet utan förmåga till lite självinsikt?

Stånk o Stön:

Hugaligen! Skelett i garderoben.

Har du uppförsbacke i ditt liv ibland?

Nähä.

Men det har jag.

Idag är en sån dag.

Inte precis gastkramande ångest.

Men det är tungt utan anledning.

Fast jag är ändå rätt säker på att du också har såna dagar. 

Skillnaden mellan dig och mig är bara den att jag skriver om det. 

Så att tusentals av er kan läsa. Och gotta er åt att mitt eventuella 

awesome life inte alltid är så himla awesome som man kanske skulle kunna tro.

Det är lite gammal skåpmat och några gamla lik i garderoben 

som kommer över mig ibland. Ja, jädrar vad fullt med döingar 

och gammal äckelmat jag har i mina garderober. 

Du skulle ramla baklänges om du visste ens hälften.

När Ska Det Vända?:

Inga festligheter i helgen.

Inget Malmöfestivalen.

Ingen Göteborgsresa.

Ingen Pink Floydkonsert.

Inga vänmiddagar.

INGENTING.

Jag får minsann snällt stanna hemma. Hasa mig från sängen till soffan till toan till köket och tillbaka till sängen igen. 

Det är väldigt, väldigt, väldigt långtråkigt.

Jag Vill Ha En Man UTAN Bröst:

Hugaligen. Fast tuttarna var ju små.

Jag vill aldrig ha en man 

som har större tuttar än mig. 

Jamen alltså med tanke på hur feta folk blir, 

och speciellt efter en viss ålder, så har ju en 

del män större bröst än mig. 

Ok, nu har ju inte jag några bomber, ja jag har 

faktiskt inte ens några små handgranater. 

Men ändå, tänk att träffa på nån som liksom 

kör med samma behåstorlek som jag själv. 

Ehh? 

Det vill man väl ändå inte ha mellan lakanen.

Gillar Jag Det Här?:

Jag är inte så säker på 
att jag gillar det här med 
Instagram så mycket. 

Instagram är lite som en 
serietidning - bara bilder.

Facebook är lite som en bok - ibland skriver 

någon ord som får en att stanna upp och tänka till.

Just det - med tankekullerbyttor - det som Facebook ger mig ibland. Just det gillar jag.

Du undrar varför jag har ändrat till ett pissfult teckensnitt? Jo, det undrar du visst! Svaret är att jag ligger i sängen och bloggar på mobilen. Mäh! Varför då? Jag jan nästan inte gå, eller stå upprätt. Igår satt jag på golvet och duschade! Jo, det är sant och det är inget att skratta åt. Mina njurar har gått bananas här. Minns inte när jag hade såhär jääävla ont senast. Och ja just det, det går inte att ändra teckensnitt på telefonen. Eller JAG kan iallafall inte sånt svårt! Så skriv nu till mig och roa mig när jag ligger här och tänker på allt jag missar och kommer missa. DET ÄR JU SYND OM MIG NU!!

Ont I Pisseriet:

Jag försökte vara lite sjuk här igår.

Jag pissar taggtråd och det gör jädrigt ont.

Jag går upp på nätterna och sitter där i mörkret på

dass och kvider medan en och annan ynka liten

droppe kläms ut. Och det gör så in i helvete ont.

Jag ska göra nåt åt just det problemet när jag får tid.

På klockslaget Skit-tidig-morgon kom

två snickare med vår nya ytterdörr.

Ryck och slit. Bank och bänd. Ut med gamla karmar och bank, bank in med nya.

Själv sitter jag mest på toa och kvider under tiden. Det gör ju så ont!

Sen måste Astrid till fritis eftersom hon ju ska skolas in där under några dagar.

Precis innan vi ska gå så står plötsligt hundfan och är pissnödig. På med kopplet

och ner med skitpåsarna i bakfickan. Ja, så småspringer vi runt i duggregnet på

Ystads öde morgongator. Jag och pissnödiga Balder:

- Men pissa då, hundskrälle! (Jamen, förlåt hund. Men jag har ju så ont.)

Några gånger tar jag mig i skrevet under vår springpromenad. En gång möter jag en farbror. Han tittar konstigt på mig. Jag har så ont så jag känner att jag inte bryr mig om just det. Glo du om du vill! Jag har annat att tänka på än stirrande gubbar juh!

Astrid väntar hemma med snickarkillarna.

Så vill hon dessutom ha en sommarklänning på sig. När det regnar. Jag ids inte tjafsa om just det. In med hundfan på toaletten och stänga toadörren noga om hunden. För en av snickarna är hundrädd. Jorå, just det kommer jag allt ihåg sen sist vi sågs. Men jag glömmer Balders vattenskål och jag glömmer bort själva Balder också sen. Jag kommer på det efter två timmar. Jag får galet dåligt samvete. Hunden blänger surt på mig när jag släpper ut honom från toa. Förlåt, förlåt, snälla tålmodiga hund.

Iväg med en morgontrött unge som tillslut måste rida på min rygg till fritis för att:

- Jag ooorkar ju inte gååå mamma!!

Hennes små fötter dunkar lagom hårt i mina redan hårt ansatta njurar.

Jag tänker att när jag kommer hem, då ska jag minsann ta en kopp

te och bara dö i sängen. Med en Ipren och tycka synd om mig lite.

Men just det händer ju såklart INTE! Jag hinner

inte ens hälla upp teet innan det ringer på dörren.

Utanför står en skåpbil med vitvaruservice på.

Ja, jävlar! Idag kommer ju vår nya kyl/frys.

-         Du har väl inte glömt att det var idag vi skulle komma?

-         Ehh!?

-         Du har väl plockat ur kylen och frysen innan?

-         Ehh!? Nää, svarar jag skamset.

Ja, så det får jag ju göra det istället för både frukost, the, pisseri

och allt annat. Det är liksom bara att knipa igen därnere för stunden.

Och hallonen har ju frusit fast längst inne i fryshelvetet såklart.

Och ärtpåsen har nån himla idiot klippt upp, och vänt den klippta

delen ner (möjligtvis jag), så blir det frysta ärtjävlar över halva golvet.

Så ligger jag där och krafsar ihop allt äckel från frysen och hör snickarna

banka med dörren. Utanför på gatan lyfter två andra gubbs av den stora kylen/frysen.

Så går den stora kylmackapären såklart inte riktigt in genom ytterdörren.

Utan jag måste ta bort de stora blomurnorna på trappen. De som jag har

skruvat fast med stålvajer för att ingen skulle sno dem. Så sitter den där

jävla vajern fast så in i helvete i väggen. Så blir jag jävligt trött på alltihop.

Och så har jag ju jävligt ont i pisseriet samtidigt.Och så står gubbarna där 

och väntar. Otålmodigt!

Och det enda jag kan tänka på är att jag vill vara själv. Jag vill gå runt och hålla

mig i skrevet för att jag har så satans ont i urinröret. Och helst av allt vill jag

bara sitta på toa med brallorna nere. För enda gången det INTE gör ont är när

jag precis har släppt ut den sista droppen och hela himla underlivet slappnar av för en sekund.

Så är snickarna färdiga.

Så åker vitvarukillarna. 

Så tänker jag att jag ska ägna mig åt mitt stackars underliv en liten stund.

Så ser det ut som ett bombnedslag i köket av frysta matvaror, emballage och annat drit.

Köksmöbler som är rundflyttade hit och dit. Det 100 kilo tunga köksbordet

som står på tvären. Som jag försöker baxa på plats. Men jag får ju så satans

ont i pisseriet då, när jag ska lyfta nåt. Så bara skiter jag i alltihop.

Jag går upp till sängen och stupar raklång ner med jeans och tröja på mig. Så slumrar jag in som en drogad galning i EXAKT 5 minuter! Innan telefonen ringer igen.

-         Jag kommer från Fläktservice och ska laga din led-lampa i köksfläkten.

-         Va? Jaha. Ok.

-         Jag är hos dig om en kvart.

Jamen för helvete! Jag vill ju bara vara ifred med mitt onda pisseri!

Du trodde historien var slut här? Men glöm det. Här händer det grejer.

Då knackar det på dörren, SAMTIDIGT som jag pratar med Fläktservice:

- Hej, det är vi som ska hyra lägenheten till på fredag!

- Ehh, ja just det. Välkomna! (Minnet är kort).

Så visar jag dem tillrätta. Mitt leende är något ansträngt.

Jag tänker att jag nog går lite konstigt med benen också.

Mina ben går liksom nästan i kors. De säger ingenting om just det.

Och gissa vad?

De vill ju såklart ha ett SKRIVET KVITTO! Jamen jag orkar inte!

Innan kökskillen hinner komma, på den ynka kvarten så hinner det

ringa igen. Nu är det Kontorsservice i Malmö.

- Vi kommer och servar er kopieringsmaskin om en timme. Jag är i Lund

 nu och är hos dig innan timmen, säger en hurtig dåre i luren.

Ja, men skjut mig!

Men mitt UNDERLIV då för Guds skull!

Glömde jag säga att jag försökte ringa runt

och lista mig på nån vårdcentral SAMTIDIGT!?

Jo, jag trampade runt i kaoset och försökte hitta nåt

ställe som kunde hjälpa mig med pisseriet.

Grr!! Ibland orkar jag bara inte med mitt liv!!

Hur det gick med just sjuklistningen?:

Jag är fortfarande olistad – eller vad det heter.

Och jag har fortfarande jädrigt ont i pisseriet.

Men kyl/frys är ju fina i alla fall.