tisdag 9 september 2014

Ring En Vän:

Ni vet såna där knivar 
med vassa hullingar på. 

En sån har jag inkörd i bröstet. 

Och det gör ont. 

Och då har jag tre livlinor att välja på. 
Jag valde: ring en vän. Eller egentligen 
var det "ringenvän" som ringde mig. 
Som om han visste hur han skulle hjälpa 
mig att försiktigt lirka ut den där vassa kniven. 

Nu sitter det ett stort plåster på det onda. 
Han är en fin livlina. Jag undrar hur jag har 
kunnat leva ett helt liv utan honom innan. 

Ibland vet man inte vad man 
har saknat förrän man har fått det. 



Jag tror att du läser fast vi aldrig pratar 
om min tramsiga blogg. Vi pratar om viktigare 
saker. 

Men du: 
Tack för timslånga, kloka, 
vackra och livsviktiga samtal. 

måndag 8 september 2014

Shit Happens:



Finfin fredagsmiddag! Om inte OM fanns...
I fredagskväll skulle jag laga vinkokta blåmusslor. 

Har ni ätit det? Det borde ni. Det är så galet gott. 
Löjligt enkelt att tillaga. 

Ta en stor kastrull.
Fräs charlottenlök och vitlök i olja. 
Häll på lite torrt vitt vin. 
Skölj musslorna i kallt vatten. Släng de musslor som 
inte är stängda. Släng sedan i alla musslorna i kastrullen. 
Häll på en rejäl skvätt vin. Typ 7-8 dl eller så. Låt koka 
kraftigt några minuter. Ta på locket och skaka musslorna. 
Ta upp dem och koka ner vinet under några minuter. 
Ös sedan på med hackad bladpersilja, salt och peppar. 
I med musslorna igen. 
Och sen: Tada, färdiga! 

Jag sa ju att det var löjligt enkelt. 
Till det bara ett riktigt gott bröd och några goda ostar. 
Och allt det här hade ju varit så himla bra.  
En enkel festmåltid att bjuda på liksom. Eller INTE!

OM nu inte det vore för den lilla detaljen att just DEN vinflaskan som JAG använde var en slatt från tidigare kvällar. Den hade stått i kylskåpet nån vecka. Och NÅGON, jag tänker inte drista mig till att gissa, men NÅGON hade då bytt ut vinet mot VATTEN!! Fattar ni hur VATTENKOKTA musslor smakar?! Med en blek smak av vitlök? 

Jamen, jag blir så trött!! Skitfin fredagsmiddag liksom...Grr. 
Och är det inte sånt här som alltid händer just mig. 
Och då undrar jag hur det alltid kan vara just så?!