Tack Min ManusHjälp:

Ni vet ju att jag bad om hjälp med manusläsningen.

Jag har FÅTT hjälp med manusläsningen.

Mer hjälp än jag kunde tänka mig.

Hjälpen har satt griller i huvet på mig.

Jag tänker på det han har skrivit till mig nästan hela tiden.

Jag går på ICA och jag vimsar runt och köper fel saker

för att jag har hans bokstäver i huvet, istället för inköpslistan.

Det är så oväntat. Att just han kunde hjälpa mig. Vi är nog ett av de mest omaka par jag kan tänka mig. Men vi passar ihop. Jag vet inte om han känner det, han också. Men jag känner det.

Han är bättre än den bäste lektör som Författarcentrum kan tillhandahålla. För mig är han det. Han trycker på precis rätt knappar. Han har svar på tal. Han är otroligt smidig och vältalig i sina formuleringar.

Han håller sitt löfte benhårt. Om att hålla det här mellan honom och mig. Jag vet inte om han har sagt något till sin hälft om oss. Jag vet att jag inte har gjort det till min hälft. Fast jag borde nog. Det känns lite som om jag gör något jag inte borde. Fast det gör jag inte. Men om jag ska hålla tungan rätt i mun när det gäller mitt manus, så måste jag liksom hålla det för mig själv. Ja, förutom min nyfunne hjälp då. Han vet saker om mig nu som han är jädrigt ensam om att veta. Och egentligen borde jag väl vara skitskraj. Men konstigt nog så är jag helt lugn. Jag litar på honom.

Jag är både paff och häpen över hans begåvning, över hans engagemang och över hans kunskap i skrivarvärlden. Det är som ett litet mirakel. Och att han och jag har funnit varandra. Det är nästan ett ännu större mirakel. Vi är så olika som två personer kan bli. Men bara för dem som inte känner oss. Och bara för dem som skulle vet vilka vi bägge är. Men för oss själva tror jag vi är väldigt lika.

Det är märkligt det här med hur man hittar pärlor på de mest oväntade ställen. Hur man hittar just den där människan på ett ställe som man inte kunde drömma om. Och att just den personen, den som man kanske till och med haft lite fördomar om, att just han visade sig vara en av de mest kloka, känsliga, intelligenta och ja, jag är verkligen lite tagen av hur människor kan överraska en med sina insidor.

Man ska ALDRIG rata någon innan man har synat den.

Man ska ALDRIG döma hunden efter håren.

Man ska ALDRIG ha en åsikt om någon som man inte känner.

Så det här lilla textstycket – om du nu läser det,

det är en liten hyllning till dig!

Tack. Tack. Tack.