Jag lägger ner min blogg.
Jag har fått så tråkiga konsekvenser.
Det gör för ont i själen.
Jag har fått upprörda mejl.
Jag har blivit kontaktad på Facebook.
Jag har fått elaka kommentarer om det jag skrivit.
Tillslut var det någon som slog i den sista spiken i kistan.
Jag vill inte mer nu.
Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte
vad det är jag har skrivit som har varit så stötande.
Exakt vad är det
jag har skrivit
som har varit så upprörande?
Jag gråter lite när jag skriver det här.
Det här är priset jag fick betala för att
jag har varit så dumdristig, blond och korkad
så jag skrev rätt ur hjärtat. Utan att fundera.
Jag skrev bara ärligt. Något så ovanligt som en ärlig blogg.
Från mitt huvud till ert liksom. Sånt ska man akta sig för.
Det fattar ju alla. Ja, alla utom jag då, mitt dumma spån.
Jag trodde att jag skulle få skriva både roligt,
ledsamt, sorgligt, glatt, underfundigt, djupt och ytligt.
Om mitt liv. Om saker som jag tänker på. Om tankar som jag
har.
Om vår renovering av vår ståtliga gamla dam. Om allt.
Jag har på väldigt kort tid fått hundratals och åter
hundratals läsare
som varje dag går in och läser min blogg. Jag trodde i min
enfald
att det skulle fungera att ha en blogg där man faktiskt
kunde vara
helt ärlig. Men det gick inte. Jag glömde att man ju måste slipa på sin fasad.
Inte lämna ut sig på det här viset som jag har gjort. Förlåt. Fel av mig.
Det här blir för jobbigt.
Det här gör för ont.
Jag har skrivit ett inlägg varje dag.
Jag har bemödat mig om att verkligen skriva ett om dagen.
För att jag ville.
För att jag tänkte att ni kanske
också ville.
Att jag kanske rentav roade er lite grann.
Att ni tyckte om det jag skrev.
Att ni blev glada.
Att ni lärde känna mig lite.
Att jag själv som älskar att skriva fick lite utlopp för min
skrivlust.
Men det här? Nej, det orkar min själ inte med.
Nu måste jag få slicka mina sår i lugn och ro.
Och fundera på hur jag kunde vara så urbota dum
så jag skrev ärligt om stort och smått. Det borde jag
väl ha fattat att sånt skulle straffa sig.
Dumma, dumma, korkade mig. Där fick jag så jag teg.
En fet smäll rätt i solar plexus. Som en för tidig och
oönskad julklapp.
Min insida är inte gjord av järn.
Jag är inte stenhård.
Jag är allt annat än just det.
Neeeej! Som någon sa till mig " låt inte de dumma vinna" det är så sant! Och VAD har du skrivit som är stötande? Problemet ligger i betraktarens öga, tro mig. Nä, glöm allt skit och stå på dig, jag gillar din blogg och vill ha den kvar....pleeeeease!
SvaraRaderaStor kram Lina
nä Carola, du skämtar väl ??? Men du vet ju att världen är full av avundsjuka och elakhet !, tyvärr !!! Men skriv ändå, du roar o berör ju oss som är dina vänner, bry dig inte om de du inte känner, kram på dig o God Jul till er alla, Bettan
SvaraRaderaMen herregud!!
SvaraRaderaNej nej nej
SvaraRaderaSnälla sluta inte, din blogg gör mig så glad skrattar oftast högt för mig själv när jag läser dina inlägg.
Tycker du skriver och formulerar dig fantastiskt.
Jag hoppas iallafall på att du kanske ändrar dig.
Kram från mig
Mikaela.
Nej nej sluta inte blogga.Du vet att ett gott skratt förlänger livet, älskar din blogg. God Jul
SvaraRaderaJag tycker inte du ska sluta skriva. Tvärtom.
SvaraRaderaKör på i samma stil som du hittills visat upp.
Dessutom vill jag gärna se ett sarkastiskt inlägg med din mycket
underhållande humor om dessa individer som hackat på dig.
God Jul på dig!
Nej vad tråkigt! :-(
SvaraRaderaJag som läser din blogg varje dag oftast med ett leende på läpparna :-) Gillar din öppenhet med det du skriver, om både stort och smått.. Håller med övriga, låt inte de elaka vinna stå på dig och snälla fortsätt att blogga!!
Kram på dig! Och God Jul! ♥
Marie Sjögren
Nej du får inte låta dessa människor vinna. Din blogg är den enda jag läser för jag tycker den är så uppfriskande, rolig och berör. Jag förstår inte hur man kan tycka annat. Jag hoppas också att du fortsätter skriva och visar dessa människor att du inte bryr dig om vad de säger, oavsett vad de säger.
SvaraRaderaMånga många styrkekramar. Tina
Bryt Ihop.
SvaraRaderaEller Bit Ihop.
Det blev ett massivt BrytIhop här igår. Två dagar för Julafton. Tack alla ni bittra som bidrog till det. Tack som Faan.
Kanske borde jag hålla tyst om mitt psykbryt. Men det var ju just det som var min tanke med min blogg:
Att skriva om sånt som många väljer att dölja. Shit, är vi inte alla människor. Händer det inte dig också ibland? Att just du ligger i fosterställning med täcket över huvudet och bara orkar inte mer.
Efter ett antal verbala och skriftliga käftsmällar så bröt jag ihop igår.
Som det känns nu så kommer jag ALDRIG mer att blogga.
Men man ska ju aldrig säga aldrig.
Så kanske, kanske när jag fått smälta det som hänt att jag tycker det är roligt igen. Jag känner mig "skyldig" alla er trogna läsare det också. Ni som kanske inte precis älskar mig, men som i alla fall gillar mig. Eller ja, kanske mer det jag skriver. Men det är gott nog för mig!
Att se hur besöksräknaren varje dag går att räkna i hundratals, det gör mig otroligt glad. Att någon gillar min stil att skriva. Det känns otroligt. Som om min idé med mitt skrivande faktiskt fungerar. För jag HAR en plan med allt det här skriveriet. En väl uttänkt plan. En plan som NI alla fina, snälla, underbara kommer ha hjälpt mig med. Just you wait and see!
Kanske, kanske kan jag någon gång i framtiden BARA få göra det jag drömmer om, att få skriva, skriva, skriva dagarna i ända. Vilken galen-ouppnåelig-fantastisk-dröööm.
Men vad var det som hände då?:
Jo, det där som visst kallas vuxenmobbning. Just det hände mig. Näthat. Avundsjuka. Missunsamhet. Eller ja, inte fan vet jag. Det bara tog mig så hårt. Att vuxna människor, väljer att bete sig på sånt här vis. Är det inte just sånt vi lär våra barn att INTE bete sig på nätet.
Till er som har näthatat mig med kommenter, mejl, sms och på andra vis stulit av min kreativitet, av min energi, av min glädje. Jag har en hälsning till er också:
Ge Faan i att läsa min blogg!
Den är inte skriven till dig!
Håller med i kommentarer. Läser din blogg & vissa dagar fnissar jag så tårar trillar. Ibland Nickar jag instämmande eller höjer på ögonbrynet. De som inte gillar de & ser humorn bakom endel inlägg behöver ju inte läsa. Hur ids man leta upp en blogg. Läsa. Bli irriterad. Läsa igen osv. & dessutom skicka otrevliga mejl. Nä! Gör de som känns bra för dig. Kram & God Jul till dig & familjen.// Gabriella
SvaraRaderaGe f-n i Jante! Skriv på och koppla in ett feel-good-filter för kommentarerna!
SvaraRaderaKör hårt Carola!!
SvaraRaderaDet är bara att slicka sina sår:) Det finns alltid folk i ens omgivning som inte gillar att man är som man är:) Gott Nytt ÅR:)
SvaraRaderaNEJ NEJ NEJ vad är det jag läser ...... Ge inte upp !
SvaraRaderaSNÄLLA jag ber dig att fortsätta Blogga !!!!
Sluta inte .... dagens skratt och eftertanke vill man ju ha från dig ;-)
SvaraRadera