Farliga små gummor:

Jag gick förbi ett sött litet julmarknadsstånd igår.

Där står två söta små gummor med söta små

förkläden på sig. På huvudet har de söta små

sjaletter i sitt alldeles vita hår.

Lite lagom smårunda och mysiga var de också.

Dessa gummor hade hembakade småkakor till försäljning.

Jag tänkte bara gå rätt förbi dem, när en av dem börjar

småprata med mig så snällt och vänligt.

Jag menar vem kan egentligen motstå söta små gummor?

Nu var jag ju bara tvungen att stanna, det fattar ju alla.

Det är något alldeles speciellt att handla av små gummor.

På de fina små kakaskarna hade de klippt och satt dit en liten

ojämn och vinlig lapp. På den lilla lappen stod det med

gammaldags snirklig skrivstil vad kakorna hette och vad de

innehöll.

Ja, ni vet smör och sånt.

Det är inte bra när söta små gummor säljer kakor

i söta små julstånd. Jag var ju tvungen att köpa.

Och vad tror ni händer sen?

När jag kommer hem?

Just det!

Jag kokar en stor kopp the.

Öppnar b-ä-g-g-e kakaskarna.

Jag ska ju bara provsmaka, fatta´ru väl.

Jag menar så kakorna är okej att bjuda på sen.

O Herre min skapare vad goda

småkakor de söta små gummorna hade bakat!

Jag provsmakade 15-20 stycken på en gång.

Man ska akta sig för söta små gummor som står där

och lurar en så förrädiskt att köpa deras kakor.

Jag menar de kunde väl ha haft den dåliga smaken

att baka äckliga kakor så jag slapp äta så många.

Så sensmoralen blir:

Akta dig för söta små gummor.

Akta dig som ögat.