Toy o Badvattnet:

...och nej, detta är inte min kropp. Tyvärr.

Häromdagen hade jag möte med Toy på gymmet.

Toy jobbar som pt och vi träffas med jämna mellanrum.

Hur som helst.

Den här Toy är en liten vältränad och smidig sak med vartenda fettgram på rätt ställe.

Om hon ens har några fettgram på den där lilla tajta kroppen hon har. Men i alla fall.

Hon piskade på mig för att jag skulle göra några

vansinniga hopp, några alldeles för tunga lyft och

en del andra påhitt som min kropp alltid protesterar mot.

- Det går inte! Jag är för gammal! Jag är för tung! Jag orkar inte!

Det är vad jag brukar gnälla, svära, spotta och fräsa om när vi träffas.

Men hon verkar verkligen inte höra vad jag säger.

Hon reagerar liksom inte. Undrar om hon hör dåligt?

Nu är ju inte min kropp precis i paritet med hennes.

Hon rör sig som en liten vessla, denna lilla Toy.

15 kilo lättare och 15 år yngre är hon dessutom.

Medan jag däremot ska försöka hoppa runt med

mina väldigt långa 180 cm och med fötter i storlek 42.

Ja, det slutade ju med att jag snubblade runt där och lyckades vricka foten. 

Det går nu rätt bra. Jag linkar ner i garaget. Hämtar bilen och kör och hämtar 

barn på dagis o skola. Åker hem till Ystad. En sträcka på 5 mil. Kommer hem.

Och eftersom vi nu bor som sämre tattare i 1 rum och kök, och jag är själv med barnen då tuppen är i Stockholm, så tar jag med mig flickorna ut på restaurang. 

För ni tycker väl ändå inte att jag ska behöva laga mat när tuppen glassar på lyxhotell och käkar ute på finfina krogar? Nä, just det. 

Det var väl det jag tänkte, att ni såklart tycker att jag är värd lite guldkant jag också.

Jag tänker att jag ska guldkanta och lyxa vidare lite på samma tema sen när jag kommer hem och ta ett långt och skönt bad också. Jag ber snällt Bella att kila upp till tredje våningen och hälla i badvatten. Så hoppar jag ur kläderna under tiden.

Då plötsligt känner jag det.

Bara sådär akut. Skrivbehovet kommer. 

Jag tänker att jag ska bara sätta mig ner lite kvickt och skriva lite medan badvattnet fylls på. 

Så naken och grann (nåja!), sätter jag mig snabbt och låter fingrarna dansa över tangenterna.

Det liksom trycker på, det där behovet av att skriva. När jag skriver så händer det att jag glömmer både tid och rum. Just det hände.

Så kommer jag på det efter en lång stund. Efter en väääldigt lång stund.

- Jävlar badvattnet!! Vrålar jag rätt ut.

Jag rusar upp vild och naken med min ömma fot. 

När jag kommer till översta våningen så har målarna ställt en ställning över trappen. 

Som jag ju har glömt bort i röran som vi bor i. 

Jag slår i mig i huvudet, stupar framlänges och liksom kraschlandar in på golvet som en strandad val. (Jo, jag är fortfarande spritt näck! You get the picture här va). 

Jag gör illa min ömma fot ännu mer. 

Så halvkryper eller mer halvålar jag mig in i badrummet med min ömma stackars kropp.

Där möts jag av en sjujävla översvämning. Hela himla badrumsgolvet är en fucking inomhuspool plötsligt.

Kära Gode Gud: Giv Mig Styrka.