Någon?

Jag tänker att jag gärna skulle

vilja att någon vanlig människa

läste mitt bokmanus.

Eller hur jag nu ska förklara det. Jag vill helt enkelt bara ha en vanlig människas åsikter om mitt manus. Jag vill att någon vanlig/vettig ska läsa det och sen kan den här vanliga/vettiga bara säga en enda mening om manuset om den vill. Jag behöver inte ha en skriftlig eller lång och invecklad recension av manuset. Det räcker som sagt med en enda mening om man så vill. Fast det gör ju inget om det är ett långt utlägg. Jag skulle ju bli glad om någon ville bemöda sig med ett längre svar/förklaring på varför de gillade/inte gillade mitt manus.

Men det skulle ju funka fint med bara en mening också. Jag menar, jag vill ju inte ställa för stora krav. Meningen kan vara hur enkel som helst.

Typ:

-         Det här var riktigt dåligt, jag pallade inte ens läsa till tredje kapitlet.

Eller:

-         Det går inte att få något sammanhang i boken, den är rörig och dåligt skriven.

Eller:

-         Boken är ok, men jag tycker den är rätt ointressant.

Eller ja, bara en allmän mening om boken i stort. Ett enkelt omdöme räcker för mig. Typ som om den som läser den skulle ge ett råd till sin bäste vän om boken. Kanske skulle den då säga till sin bäste vän, som kanske skulle åka på semester och ville ha nån bra bok med sig till solstolen. Då skulle vännen säga såhär till sin kompis:

-         Nej för Guds skull köp inte den där smörjan.

Eller:

-         Det är en utmärkt bok som sömnmedel, den är sjukt tråkigt skriven.

Jag tänker att de personer som jag helst vill ska läsa mitt manus, de ska heta vissa speciella namn. Jag tänker mycket på just dessa personer, de med de speciella namnen. Jag läser mellan raderna när dessa personer skriver något. De känns pålitningsbara. Jag kan inte riktigt förklara varför jag känner så med just dem. 

Jag känner dem inte. Jag bara vet vilka dom är. Och ja, jag känner dem lite, lite.

Jag vill inte ha någon som bara vill läsa manuset för att gotta sig åt en massa smaskiga detaljer. Inte heller någon som jag känner för väl. Eller någon som jag inte vet något om alls. Eller ve och fasa – en riktig skvaller-bytta-bing-bång-person! Det är nästan värst, om en sån erbjuder sig att läsa. Om du vet att du är en sån: Hör Inte Av Dig.

De här personerna som jag tänker på – de som jag inte vågar fråga, de känner jag till lite grann. Jag vet vad de jobbar med, och lite om hur deras privatliv ser ut. Men framförallt så gillar jag deras tänk och deras kommentarer och såna korta meddelanden som de skriver till mig ibland. Jag känner dem lite lite, men inte för mycket.

Jag vågar inte fråga de här personerna direkt. För tänk om de nästan aldrig läser böcker. Och tänk om de gör det, men absolut inte vill läsa mitt skit. Och tänk om de inte vill vara oartiga och tacka nej. Fast det vill jag ju att de ska göra. Om de inte vill läsa så vill jag att de tackar nej.

Så därför fegar jag ur och skriver det i lite allmänna ordalag här och nu. Tror du att just du är den där personen och vet du med dig att du skulle kunna tänka dig att läsa mitt manus: Hör av dig.

Jag har isåfall bara ETT krav på dig:

Du får ALDRIG avslöja vad du läst.

Det MÅSTE stanna mellan dig och mig.