ZombieTrött SurKärring:

Det kan liksom inte fortsätta såhär.

Vadå, vad menar du, tänker du säkert?

Jo, det häringa zombiebeteendet som jag ägnar mig åt hela förmiddagarna. Jag måste skärpa mig. Det är liksom ingen fart i kroppen. Överhuvudtaget! Förens kanske vid 15-16 tiden på dagen som tidigast. Jag kan liksom inte ens tänka före den tidpunkten.

Jag kan stå på morgonen med den äckliga soppåsen hopknuten

och klar i köket. Men jag fattar inte vad jag ska göra med den!

Jag kan sitta vid tangentbordet och tänka att det var ju igår kväll som

jag bestämde att idag så skulle jag skriva om det där stycket i texten.

Men eftersom klockan bara är 11 på morgonen så fattar jag inte ens hur

jag gör när jag öppnar ett worddokument.

Eller vilka fingrar som ska trycka ner vilka tangenter.

Jag vet inte heller vad jag ska ha på mig

 när jag går ut ur duschen på morgonen.

Jag står och glor som ett fån rätt in i garderoben utan att begripa

att jag måste ha typ jeans, tröja och gärna ett par trosor under också.

Jag vet inte hur många gånger jag kommit till gymet och haft trosorna ut och in!

För att jag är så dum i huvet på morgonen så jag fattar inte ens att det FINNS aviga

och räta på de däringa småbrallorna. På gymet så tittar andra som klär av sig på mig.

De tittar på mig och på mina ut-och-in-trosor.

Då låtsas jag som om allt vore fullt normalt.

För det ÄR det ju. Det ÄR fullt normalt i MITT

liv att gå omkring med trosorna ut och in.

Jag fattar heller aldrig att jag måste hjälpa Astrid att hitta kläder

eller packa gympapåsar eller vad det nu är som måste göras så

jädra tidigt varje morgon. Så jag gör allt jag kan och förbereder

allt jag kan komma på kvällen innan. Jag försöker tänka på att

lägga fram kläder till oss bägge och allt sånt där.

Jag skulle gärna äta frukost på kvällen också, så att jag slapp fundera på hur

i hela fridens namn den där brödrostarapparaturen fungerar så där tidigt på morgonen.

Men SEN! En bit in på dagen, då jädrar i min lilla låda! Då händer det grejer!  

Då händer allt det där som jag

går och väntar på hela dagen.

Framåt eftermiddagen eller helst framåt kvällen

eller ja, allra helst på natten. Då händer det:

Då är jag bäst! På allt!

Då är jag galet kreativ, jag är snyggast, jag är duktigast, jag är

mest verbal, jag är den bästa ordvrängaren du kan tänka dig, jag

är Sveriges duktigaste inredare just då också.

Jag är den snällaste mamman, den duktigaste matlagerskan,

den bästa älskarinnan, den driftigaste företagaren ja Herregud

det finns liksom ingen hejd på allt jag är bäst på just då.

För att inte tala om all ork, lust och energi

som finns där på sena kvällar och nätter.

Jag skulle gärna möblera om överallt. Ja, eller varför inte måla om

den där trappen som jag har gått och funderat på. Eller det hade ju

varit så snyggt att sätta upp de snygga tavlorna som står och väntar

sen ett halvår tillbaka. Eller börja skriva på det där nya som jag går

och fnular på.

Jag kan skriva sida upp och sida ner med briljanta texter, orden bara

sprutar ur mig och allt låter amazing. Jag kan komma på de mest häpnadsväckande huvudkullerbyttsbesvärjelser till långa, långa, långa ordharanger till texter.

Och allt är så bra!!

Jag menar det dundrar in så in i helsilke med kreativitet och tankar och positivitet (ja, så heter det ju såklart inte) och jag är som en ångpanneventil som nästan kokar över. Då på nätterna alltså. Det liksom pyser ut het ånga genom öronen på mig på sena kvällar eller tidiga nätter.

Men INGEN och då menar jag verkligen INGEN uppskattar

alla mina pigga idéer och allt jag vill göra på nätterna.

Ja, sen kommer ju tillslut natten och sömnen.

Och sen är det morgon.

Och sen börjar allt om igen.

Som ett ovälkommet brev på posten kommer den där zombiedagen. Då när jag är gravt förståndshandikappad igen. Då när jag står där med min soppåse igen och inte kan

fatta hur det kunde bli såhär nu igen.

Jag som hade lovat mig själv liksom

att bli en bättre människa och allt.

Och om det bara vore förståndet det vore problem med på dagarna.

Men det är allt annat också. Jag är sur, arg, vresig, ful, trött, glåmig

gnällig, irriterad, kinkig, grinig och gammal i både kropp och själ.

Och JO, jag HAAAR försökt vända på det

här med min dygnsrytm. Men det GÅR inte!!!!