Trosorna Ut Och In:

Exakt SÅ HÄR ska det se ut med etiketten tryckt på tyget...

...eller möjligtvis SÅ HÄR, etiketten påsydd på UTSIDAN! 

Exakt HUR SVÅRT KAN DET VARA?

Jag tränade på SATS City förut.

Nu tränar jag på SATS Entré.

Det här utspelade sig på SATS City.

Så är jag då på gymmet.

Jag står och byter om. 

Har bara trosor på mig. 

En mycket stilig dam påpekar hövligt att jag har underbyxorna ut och in.

Ja, och jag pratar ju först och tänker sen.

Ibland i alla fall. Så jag säger glatt:

-         Vet du, jag har nästan alltid trosorna ut och in. Jag är så trött på alla 

       himla lappar och etiketter som skaver och killar i brallan jämt!

-         Eh… oj, säger den lätt chockade damen. Hon ser helt paff ut.

-         Det fungerar hur bra som helst, försäkrar jag oblygt.

-         Men vilken bra idé. Åh, det ska jag också börja göra. 

       Jag är OCKSÅ så trött på alla dessa skavande lappar, säger damen. 

       Tack för tipset!

Jamen, ni vet väl själva hur det är med dessa idiotlappar i brallorna? 

Man kan ju bli galen på alla dessa lappar som nån har sytt ditt 

MITT på trosan och MITT därbak och dessutom gjort det på INSIDAN?

Va? Va? Va? 

Hur i hela friden kan trosdesigners (om det nu finns såna) vara så urbota 

korkade att de sätter den där? Varför inte sy fast den på UTSIDAN av trosan. 

Och i samma färg som tyget. Så kan man ju bara klippa bort den och så gör det 

ju ingenting om det blir skav av det bortklippta, för det sitter ju på UTSIDAN!

För Guds skull! Jag tror jag ska bli trosdesignare i mitt nästa liv.

Jaja, nu halkade jag visst av banan här. 

Jag skulle ju berätta om mig och damen. 

Men jag blir ju så upprörd över såna här 

verkliga och stora världsproblem som liksom 

kan sänka en hel dag. För att man hela dagen 

går och känner hur den där äckliga lilla lappen 

retfullt dinglar lite hit och dit mellan skinkorna 

när man går. Va? Ska det verkligen vara så!

Men åter till damen då:

Så blir vi liksom lite kompisar, jag och damen. 

Vi pratar trosor, barn, jobb och träning.

Vi pratar länge om ditt och datt. 

Hon berättar att hon arbetar som advokat. 

Hon är väldigt långt från min värld, liksom.

Jag berättar vad jag gör och jag ger henne 

mitt visitkort. (Kunder kan man ju ragga på 

de mest udda ställen, liksom!).

Så såg jag henne på stan häromdagen. 

Hon svischade förbi i en lång dyyr (jo, sånt syns!) kappa. 

Hennes hår är stylat i en perfekt frissa. Klackarna smattrar 

effektivt i gatan. Hon har viktiga portföljen i dyra skinnet 

hängandes på axeln.

Hon ser inte mig, för jag sitter inne på 

Lilla Kafferosteriet och fikar i godan ro.

Hon ser väldigt viktig ut.

Hon ser väldigt dyr ut.

Hon ser väldigt respektingivande ut också.

Jag småskrattar lite för mig själv.

För jag VET ju att denna respektingivande

dam antagligen har trosorna ut och in.

Häpp liksom!