Fotograf: Ett Machoyrke:

Äldre kränkt man?

Det är lustigt det här med fotografer.

Jag har träffat på en hel del 

av just den yrkeskategorin.

Så har jag då gjort en alldeles egen liten fallstudie.

Av just yrkeskategorin fotografer.

Och det är nu det lustiga i kråksången börjar.

För ALLA manliga fotografer, eller nä, nu ska jag vara rättvis, alla MANLIGA fotografer som är äldre, alltså typ äldre än 25. Ja, typ medelålders och kanske lite till stämmer in på den bild jag har fått i min lilla fallstudie. Det finns ett (1) undantag här, han heter Svante och han är den där fotografen som inte stämmer in i min fallstudie.

Men alla andra manliga medelålders

fotografer som jag har träffat har ETT gemensamt:

De blir dödligt sårade om man ens råkar andas att det

här med fotograferande kanske man skulle klara av.

För hur svårt kan det vara. Men just DET får man inte

säga till manliga medelålders fotografer (utom Svante då),

för då blir de manliga medelålders fotograferna så förnärmade

och så in i döden sårade så jag blir nästan lite full i skratt.

Jag menar, det är ju inte så att jag har åsikter om deras pjäs som

de ha i brallorna eller något annat. Nä, vi snackar ju för Guds skull

om fotografering. Alltså hur man trycker på knappar, hittar rätt vinklar,

ställer in ljus och bla bla bla.

Alla kvinnliga fotografer däremot. Och då menar jag verkligen ALLA kvinnliga fotografer som jag har träffat – och jag har träffat ganska många, de håller en HELT annan stil.

Positiva attityder som:

-         Det är klart att du kan fotografera!

-         Du har ju rätt blick för det.

Och så får jag massor, massor, massor av hjälp!

Både rent praktiskt hur man gör när man ställer in

ljus och skärpa, hur man efterbearbetar bilder och allt

annat. De delar frikostigt med sig av deras alldeles egna

små tips också.  

Jag tycker att en del manliga medelålders fotografer kunde

ta och SLAPPNA AV litegrann. Det är faktiskt bara f-o-t-o-g-r-a-f-e-r-i-n-g

om ni inte visste det. Det är inte hjärnkirurgi eller tunga litterära mastodontverk vi snackar om här.

Jag har suttit på middagar vid flera tillfällen och haft just manliga medelålders fotografer till bordet. Och det är ju då det händer. För mig. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Att säga att jag också håller på lite med foto. För hur svårt kan det vara, klämmer jag till med (för att jag inte kan låta bli!) Deras miner är så helt obetalbara när jag säger det. Det går liksom inte att låta bli att kläcka ur sig det. Det är lite som att rycka av dem brallorna offentligt. Obetalbara miner på vuxna medelålders pojkar. Eller lite som om de vore 7 år och jag just hade stulit deras finaste leksaksbil!