Känsliga Öron Varnas:

Jag fascineras av människor som tror på Gud.

Och nu blir det väl ett jävla liv, gissar jag.

Men jag kan inte låta bli att tänka på kristna.

Jag menar; hur tänker de egentligen?

Menar de på fullt allvar att de tror på att en enda

människa har skapat hela jorden och alla människorna.

Va, va, va?

I min värld så är såna personer inte riktigt funtade.

Inte funtade som jag i alla fall. I min värld så utgår

vi ju såklart från Darwins teori. Jamen ni vet, den om

att vi härmstammar från aporna och att vi har utvecklat

mänskligheten därifrån.

Det känns mer självklart än att en ensam människa (och var kom

den ensamma stackaren ifrån isåfall?), skulle ha skapat kvinnan av

ett revben.

Jamen hallå i hela huvet, hur skapar man liv med ett revben?

Det köper man väl för guds skull i charken på Ica, and thats that liksom.

Hur i hela helvete kan man bara tro på att någon kan

till exempel gå på vatten eller få en fisk att räcka till

tusentals människor. Gjorde han inte vin av vatten också?

Skitbra affärsidé om det hade funkat.

Och hur gick det till i Bibeln när

Sara som var 90 år blev gravid?

Va, va, va?

Sen har jag svårt för deras så kallade moral.

Det måste ju ändå vara någon slags hemmasnickrad historia.

Jag vet en kvinna som sen många år lever i ett äktenskap där mannen - som är aktiv i en församling, väljer att slå sin fru. Jaha, ja och vad gör den skenheliga fan till karl sen när han slagit färdigt? Går han månntro till prällen och ber om guds förlåtelse, och får han förlåtelse då? Och vad händer sen, tror ni, jo då går han ju såklart hem och fortsätter använda sin stackars hustru som slagpåse. Eftersom han ju blir förlåten varje söndag. Allt i herrens tukt och förmaning eller vad de nu kallar det. Jisses vilka idéer.

En annan person jag känner är duktig, framgångsrik och med ett stort hjärta.

Men jag råkar också veta att denna person inte har kontakt med någon endaste människa från sin familj eller från forna vänner. Varför? Jo för att denne person var stark, modig och rakryggad och tog sig ur den sekt personen växte upp i. Då blir denne kloka utsparkad från gemenskapen!? I sann kristen anda då eller?

Vad i hela helvete är det för mamma som dänger igen dörren när ens barn knackar på eller som kastar på luren när ens egen avkomma ringer? År efter år!?

Va, va, va?

Jag vet att denna person har haft det tufft. Såklart, vem skulle orka bli ratad och bortvald av hela sin familj, hela sin släkt och alla sina vänner, gång på gång. Vilket mod denna människa besitter och vilken styrka och vilket klokskap. Denne person är för bra för dem helt enkelt.

Sånt funderar jag på när jag tänker på de där som kallar sig kristna.

I min värld är de fan ta mig inte kloka. Jag hoppas Pärleporten slår igen med en fet smäll mitt framför ögonen på dem den dagen det är dags för dem. Och ja, nu blir det nog ett jävla liv på alla skenheliga hustrumisshandlare, svikare och annat patrask som använder Gud och kyrkan och hela company för att rättfärdiga sina galna idéer.

Ps.

Jag vet att en av dem jag har skrivit om ibland läser min blogg. Jag vill att just du ska veta hur mycket jag gillar dig. Och att jag aldrig för en enda levande människa har berättat det du har berättat för mig. Det som står här är oidentifierbart för andra än för just dig och mig. Jag beundrar dig mycket. Din styrka och ditt mod. Du är en riktig människa i ordets rätta bemärkelse. Gå du stolt och rakryggad genom livet.