Jävlars vad Ont det gör Nu:

Jorå! Det går finfint att dölja både hangover

och sköra insidor med ett fånigt leende.

Dagen efter kvällen före.

Då är man inte så kaxig minsann. 

Inte så snygg och fräsch heller!

Jag har en vän som jag

kan kontakta kl 05.00.

En som förstår att själen har ont ibland.

Det är något trösterikt med den här konversationen

som vi hade då kl 05.00. Något mellan raderna som jag tycker om.

Jag skrev såhär till honom:

God morgon.

Jag är i Lindesberg.

Jag vill inte vara i Lindesberg.

Minnena sköljer över mig som

om någon spydde mig rätt i ansiktet.

Jag vet inte varför jag skriver det till dig.

Men du har ju läst min bok. Ingen annan vet det du vet.

Ja, inte vet jag, men ångesten dunkar i magen kl 05.00.

Du kan egentligen bara strunta i att jag skrev det här.

Jag var bara tvungen att ösa ur lite kramp ur sinnet.

Ja, jag vet, jag är väl inte klok som ger dig sån här skit

en trevlig lördagsmorgonen. Så ja, jag bugar för att du

ofrivilligt fick agera mental spypåse.

Ha en fin och skön lördag!

Kram Carola

Ps. Jag såg att du ringt.

Jag har inte orkat ringa tillbaka.

Du vet, själen är lite ömtålig just nu.

Jag ringer dig när insidan är ihoplappad.

Han svarade såhär till mig:

Jag är gärna mental spypåse!
Särskilt väl kan jag identifiera mig

när någon söker upp sina "barndomsrötter".
En terapeut sa till mig en gång:
Varför åker du dit?

Du mår ju inte bra där?
Nämen precis.
Så jag la ner det.
Men om man måste:
Skriv! Anteckna!

Och jag måste.

Av två anledningar:

Den ena var ren och skär

partaj-oseriös-partybrutta-anledning.

Den andra – och den viktiga, var att jag

behövde research till det jag skriver om.

Ställen jag behövde se igen.

Sår som måste rivas upp. 

Nu är dom upprivna.

Dom värker som bara faan.

Jävlar vad ont jag har nu.