 |
| Montazamis hjärna? Eller kanske MIN? |
Om jag hade fått önska mig något
så hade jag önskat mig ett lättsinnigare
och ett ytligare jag.
Jag är alldeles för djup för
mitt eget bästa.
Jag borde ALLTID vara den där
flamsiga partybruden.
Den som du kanske har mött på
krogen.
Den som inte är jag. Eller jo,
ibland är den jag.
Väldigt sällan är den jag.
Annars är jag mest avgrundsdjup.
Och det blir jävligt jobbigt.
Jag tänker att de ytliga, de som
gillar det som jag inte begriper mig på,
jag tänker att de har ett lättvindigare
och smidigare liv.
Måhända att deras liv är lite tommare,
men det märker ju inte de.
För de har ju aldrig provat på något
annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar