Ont I Pisseriet:

Jag försökte vara lite sjuk här igår.

Jag pissar taggtråd och det gör jädrigt ont.

Jag går upp på nätterna och sitter där i mörkret på

dass och kvider medan en och annan ynka liten

droppe kläms ut. Och det gör så in i helvete ont.

Jag ska göra nåt åt just det problemet när jag får tid.

På klockslaget Skit-tidig-morgon kom

två snickare med vår nya ytterdörr.

Ryck och slit. Bank och bänd. Ut med gamla karmar och bank, bank in med nya.

Själv sitter jag mest på toa och kvider under tiden. Det gör ju så ont!

Sen måste Astrid till fritis eftersom hon ju ska skolas in där under några dagar.

Precis innan vi ska gå så står plötsligt hundfan och är pissnödig. På med kopplet

och ner med skitpåsarna i bakfickan. Ja, så småspringer vi runt i duggregnet på

Ystads öde morgongator. Jag och pissnödiga Balder:

- Men pissa då, hundskrälle! (Jamen, förlåt hund. Men jag har ju så ont.)

Några gånger tar jag mig i skrevet under vår springpromenad. En gång möter jag en farbror. Han tittar konstigt på mig. Jag har så ont så jag känner att jag inte bryr mig om just det. Glo du om du vill! Jag har annat att tänka på än stirrande gubbar juh!

Astrid väntar hemma med snickarkillarna.

Så vill hon dessutom ha en sommarklänning på sig. När det regnar. Jag ids inte tjafsa om just det. In med hundfan på toaletten och stänga toadörren noga om hunden. För en av snickarna är hundrädd. Jorå, just det kommer jag allt ihåg sen sist vi sågs. Men jag glömmer Balders vattenskål och jag glömmer bort själva Balder också sen. Jag kommer på det efter två timmar. Jag får galet dåligt samvete. Hunden blänger surt på mig när jag släpper ut honom från toa. Förlåt, förlåt, snälla tålmodiga hund.

Iväg med en morgontrött unge som tillslut måste rida på min rygg till fritis för att:

- Jag ooorkar ju inte gååå mamma!!

Hennes små fötter dunkar lagom hårt i mina redan hårt ansatta njurar.

Jag tänker att när jag kommer hem, då ska jag minsann ta en kopp

te och bara dö i sängen. Med en Ipren och tycka synd om mig lite.

Men just det händer ju såklart INTE! Jag hinner

inte ens hälla upp teet innan det ringer på dörren.

Utanför står en skåpbil med vitvaruservice på.

Ja, jävlar! Idag kommer ju vår nya kyl/frys.

-         Du har väl inte glömt att det var idag vi skulle komma?

-         Ehh!?

-         Du har väl plockat ur kylen och frysen innan?

-         Ehh!? Nää, svarar jag skamset.

Ja, så det får jag ju göra det istället för både frukost, the, pisseri

och allt annat. Det är liksom bara att knipa igen därnere för stunden.

Och hallonen har ju frusit fast längst inne i fryshelvetet såklart.

Och ärtpåsen har nån himla idiot klippt upp, och vänt den klippta

delen ner (möjligtvis jag), så blir det frysta ärtjävlar över halva golvet.

Så ligger jag där och krafsar ihop allt äckel från frysen och hör snickarna

banka med dörren. Utanför på gatan lyfter två andra gubbs av den stora kylen/frysen.

Så går den stora kylmackapären såklart inte riktigt in genom ytterdörren.

Utan jag måste ta bort de stora blomurnorna på trappen. De som jag har

skruvat fast med stålvajer för att ingen skulle sno dem. Så sitter den där

jävla vajern fast så in i helvete i väggen. Så blir jag jävligt trött på alltihop.

Och så har jag ju jävligt ont i pisseriet samtidigt.Och så står gubbarna där 

och väntar. Otålmodigt!

Och det enda jag kan tänka på är att jag vill vara själv. Jag vill gå runt och hålla

mig i skrevet för att jag har så satans ont i urinröret. Och helst av allt vill jag

bara sitta på toa med brallorna nere. För enda gången det INTE gör ont är när

jag precis har släppt ut den sista droppen och hela himla underlivet slappnar av för en sekund.

Så är snickarna färdiga.

Så åker vitvarukillarna. 

Så tänker jag att jag ska ägna mig åt mitt stackars underliv en liten stund.

Så ser det ut som ett bombnedslag i köket av frysta matvaror, emballage och annat drit.

Köksmöbler som är rundflyttade hit och dit. Det 100 kilo tunga köksbordet

som står på tvären. Som jag försöker baxa på plats. Men jag får ju så satans

ont i pisseriet då, när jag ska lyfta nåt. Så bara skiter jag i alltihop.

Jag går upp till sängen och stupar raklång ner med jeans och tröja på mig. Så slumrar jag in som en drogad galning i EXAKT 5 minuter! Innan telefonen ringer igen.

-         Jag kommer från Fläktservice och ska laga din led-lampa i köksfläkten.

-         Va? Jaha. Ok.

-         Jag är hos dig om en kvart.

Jamen för helvete! Jag vill ju bara vara ifred med mitt onda pisseri!

Du trodde historien var slut här? Men glöm det. Här händer det grejer.

Då knackar det på dörren, SAMTIDIGT som jag pratar med Fläktservice:

- Hej, det är vi som ska hyra lägenheten till på fredag!

- Ehh, ja just det. Välkomna! (Minnet är kort).

Så visar jag dem tillrätta. Mitt leende är något ansträngt.

Jag tänker att jag nog går lite konstigt med benen också.

Mina ben går liksom nästan i kors. De säger ingenting om just det.

Och gissa vad?

De vill ju såklart ha ett SKRIVET KVITTO! Jamen jag orkar inte!

Innan kökskillen hinner komma, på den ynka kvarten så hinner det

ringa igen. Nu är det Kontorsservice i Malmö.

- Vi kommer och servar er kopieringsmaskin om en timme. Jag är i Lund

 nu och är hos dig innan timmen, säger en hurtig dåre i luren.

Ja, men skjut mig!

Men mitt UNDERLIV då för Guds skull!

Glömde jag säga att jag försökte ringa runt

och lista mig på nån vårdcentral SAMTIDIGT!?

Jo, jag trampade runt i kaoset och försökte hitta nåt

ställe som kunde hjälpa mig med pisseriet.

Grr!! Ibland orkar jag bara inte med mitt liv!!

Hur det gick med just sjuklistningen?:

Jag är fortfarande olistad – eller vad det heter.

Och jag har fortfarande jädrigt ont i pisseriet.

Men kyl/frys är ju fina i alla fall.