Men Ta Mig Då!!:

Snälla Gode Gud. Se nu till att den gamla geten TAR MIG!

Glöm din dröm, din fåntratt.

Ja, lite så känns det för mig.

Jamen ni vet väl alla vad

jag drömmer om vid det här laget:

Att nåt himla förlag ska ringa och säga:

Ja! Ja! Ja!

Jag är ju liksom förberedd för det. Varje dag

är jag förberedd. Varje dag står jag i startgroparna 

för att just det ska hända. Min omöjliga dröm.

Jag fantiserar vilt om hur det ska gå till.

En av dagdrömmarna kan till exempel se ut såhär:

 

Jag går in till den där fina förlagsredaktören.

Brutalt sliter jag av mig kläderna mitt framför honom.

Ni vet – verkligen sliter av mig, som den där matadoren i Tjuren Ferdinand.

Jag skulle stå där alldeles naken framför honom och skrika desperat åt honom:

- MEN TAAA MIG DÅÅ!!

- Varför vill du inte HAA mig?

- Varför DUUUGER jag inte?

Sen fortsätter jag förnedra mig genom att böna och be. Jag står där naken

och jag går ner på knä framför förlagsgubben och jag bönar och jag gråter:

- Snälla Snälla TAAA MIG!!

I mina fantasier är det alltid en sur gammal get som sitter där bakom sitt skrivbord.

I mina fantasier är surgeten alltid fet i håret och har en äckligt dallrig gubbmage.

Jag bryr mig inte om hur han ser ut.

Bara han för Guds skull TAR MIG nån gång!!

Ja, jag vet att det inte hjälper att gråta, böna och be, men jag vill så gärna. Sen har jag jädrigt livlig fantasi också. Jag ser liksom hela förnedringsförloppet framför mig. Jag kan till och med tänka att jag borde ha en liten kudde med mig. Så jag inte får skavsår på knäna av allt mitt förnedrande.

Jag ser framför mig hur jag står där på knä framför äckelgubben. Hur jag snorar och hur jag hulkar i all min nakenhet. Min förnedring är så total.

- TAAA MIG DÅÅÅ din gamla gubbtjuv!