ViskLeken:

SkvallerBytta BingBång.

Ni vet väl hur det gick till när 

man var liten och lekte viskleken.

Jo, men det kommer ni väl ihåg? 

Hur man satt i en ring på golvet och viskade en mening 

som sedan vandrade runt i ringen. När den sen kom tillbaka 

till en själv så var det en helt annan mening man fick höra. 

En rolig, konstig och helt absurd mening helt olik den ursprungliga.

Det har lekts viskleken här i lilla Ystad.

Ända in till delar av Malmö har viskleken nått.

Vår familj har varit själva meningen.

Den som alla viskat till varandra.

Vi själva har inte fått vara med och leka.

Men nu är det nog med viskningar, halvsanningar

och faktiskt rena lögner. För här kommer jag!

Och jag tänker förstöra leken för er.

För här kommer sanningen:

Lögn 1:

Vi sålde INTE vårt förra hus för 30 miljoner.

Vi sålde det i en tredelad affär. Där den officiella summan av affär nr 1 var på 12,5 miljoner. Det är sant. Sen var det en affär nr 2 och en affär nr 3 också. Där det via banktransaktioner överfördes summor från köparens privata konto till mitt privata konto. En rent privat affär som ingen skattemyndighet i världen har ett skit med att göra. De summorna behåller vi också för oss själva.

Lögn 2:

Vi sålde INTE huset till Axwell i Swedish House Mafia.

Han har ingenting med vår affär att göra överhuvudtaget. 

Vi sålde vårt hus till Steve Angelo i SHM. Och ja, de skulle 

ha vår lilla 500 kvm gård till sommarstuga.

Lögn 3:

Det är INTE Axwell som äger huset vi bor i nu heller.

Han har aldrig satt sin fot här vad jag vet. Det är inte heller han som har köpt det, eller han som bor i det och jag är INTE hans hustru. Eller hans älskarinna. Jo, det är sant. Exakt dessa rykten går runt här i lilla pittorska Småstaden Ystad.

Lögn 4:

Det är INTE heller någon i SHM som äger en svart Porsche med utländska skyltar.

En Porsche som körs av en snygg blond brud (tack för den!), som dessutom är Axwells fru eller om det nu var älskarinna hon var, det där blonda stolpskottet.

Alltså, folk är inte kloka!

Allt det här är rena och skära lögner och skrönor.

Hittepåhistorier som har vandrat från mun till mun

i en allt vildare och galnare visklek.

Så här kommer jag och förstör er lilla roliga lek.

Sanningen är:

Vi sålde till Steve Angelo – som för övrigt heter Stefan Josefson och inget annat. Sorry om jag förstör just din myt av vad en världsstjärna ska heta. De betalade som jag skrev 12,5 miljoner, samt de andra summorna som jag INTE tänker delge er. Det är transaktioner som enbart berör oss närmast inblandade. De köpte allt. Från kryddburkar och kastruller till soffor, sängar och trädgårdsmöbler.

Men jag kan säga såhär om 

alla summor som surrar i luften: 

-         Tack Steve för att dina pengar möjliggör för mig att ägna mig åt mitt skrivande. 

        Tack ur djupet av mitt hjärta. Jag skickar en bokjävel till dig om jag någon gång 

        får den publicerad. Jag har din adress.

Av respekt till köparna har vi heller inte sagt något om vilka de är. Nu är det dock ute ”på bygden” överallt. Det har dessutom varit med på bild i Hänt I Häcken. Och på diverse bloggar. Med ”vårt” hus och ”våra” möbler.

Och nej. Vi gör inga vansinnesaffärer. Vi köper inte en massa prylar vi inte behöver. Eller reser till månen eller bygger hus på Kebnekaise. Vi är bägge två lite vilda och galna, det medger jag utan omsvep. Men när det kommer till pengar, placeringar och investeringar då är vi iskalla.

Vi gör helt enkelt inga idiotaffärer. Eller hoppar på något i all hast. Nänä. Både jag och Tomas är lugna, beräknande och har is i magen när det kommer till business. Vi skulle aldrig göra lyxfällan-affärer. När det kommer till ettor och nollor då är jag dödligt tråkig och lugnt saktmodig som en bankkamrer eller kanske som en revisor. Jag tänker och räknar. Funderar på fördelar och nackdelar. Räknar på moms och procent. Om och om igen. Tomas blir galen på mig och allt mitt ältande och räknande. Jag ringer till vår bankman för femtielfte gången för att försäkra mig om olika skattesatser och avdrag. Jag terroriserar vår tålmodige revisor med frågor, funderingar och tänkbara lösningar. Jag ringer vår trevlige advokat Hans en gång till för att med säkerhet veta vad som gäller. Jag ställer alla frågor igen och igen. Tills jag fattar. Tålmodige Hans ritar åt mig på whiteboarden hur olika dotterbolag och moderbolag och transaktioner och annat konstigt hänger ihop.

Och O-tålmodiga jag fortsätter att fråga och fråga. Jag lär mig mycket. Men några dumhetsaffärer gör jag inte.

Jag säger som Emil sa:

- Jag e inte dum på de viset.

Så nu ni alla viskleken-deltagare.

Nu slutar vi med den här fåniga leken va.

Ni är ju för gamla för sånt. Fattar ni inte det?



Ps.
Affär nr 1 kanske inte gjorde oss ekonomiskt oberoende precis.
Men kanske affär nr 2 och nr 3 gjorde det. Who knows liksom!