Nästan Mer Än Jag Orkar:

Jag svimmar nog nu.

Jag spyr kanske snart.

Jag gråter lite redan. 

Jag har de åtta (8!) sidorna i min hand och jag läser dem om och om igen.

Jag kan inte fatta att det är till mig alla orden är skrivna. Till MIG!

Åh, Gode Gud. Å Herre jävlar. Någon tror på mig. På MIG! Fattar ni.

Nä, det gör ni ju inte. Hur skulle ni kunna göra det?

Jag ska förklara:

Det handlar om mitt manus. Och ja, det ÄR tjatigt.

Och ja, du tänker kanske: 

Men jisses ger den där människan aldrig upp?!

Nä, det gör inte den där människan.

Så jag skickade in mitt manus till ett ställe som heter Författarcentrum. Där arbetar lektörer (såna som läser andras manus). Lektörer som är etablerade författare. Stora kända namn. För det är just det, att alla är anonyma. Ja, ungefär som jag tänker mig att det är på swingersklubbar. Jag har ingen aning om vilken författare som har läst just mitt manus. Och den store anonyme författaren vet inte vem jag är heller. Om det kostar något? Japp. Men vad är gratis i dag liksom. Det här kostar 2 000 kr i startavgift plus 6 kr per sida. I mitt fall så skickade jag in 297 st A4 sidor.

Det skulle ta 6-8 veckor att få tillbaka ett utlåtande. Jag fick det på två veckor. Den anonyme kunde inte slita sig från min text! Jag skrattade och grät om vartannat när jag läste det. Jag fick gåshud på hela kroppen. Åh, herre min skapare vilken känsla.

Tanken svindlar i huvudet och det suger till i magen.

Det kanske verkligen håller.

Det kanske verkligen duger.

Jag kanske verkligen är på väg.

Jag…jag…jag är alldeles prillig och darrig och lycklig och rädd och förskräckt och shit, shit, shit. Vad har jag gett mig in på.

Det stod härliga bokstavskombinationer i mitt åttasidiga brev. Det stod förstås en massa invändningar också. Saker jag måste tänka på. Tempus och sånt skit. Ett och annat förslag på omflyttning av kapitel. Och ja, jag ska nog skriva om. Det var ju det jag bad om när jag skickade in. Kritik. Och det har jag fått. Men av åtta sidor är minst 75% positiv kritik, det hade jag inte i min vildaste fantasi ens kunnat föreställa mig.

Jag tänkte att jag skulle få ett:

”men lilla gumman det här håller bara att torka sig i häcken med”.

Ett sånt utlåtande. Och så får jag det här.

Som ett skrap, skrap, skrap plötsligt händer det liksom.

Vill ni att jag ska recitera (återge) några rader i utlåtandet?

Nähä, det vill ni inte. Men det struntar jag i. För jag är så

glad så jag gör det ändå. Bara strunta i att läs om ni inte orkar med mig.

Så här stod det bland annat från den anonyme Författaren med stort F:

Inledningen – Lillis och jag. Det är en slags prosadikt, som jag gillar skarpt. Här är tonen exakt. Man förstår direkt att detta är en både livsfarlig berättelse och en fascinerande historia.

…vidare stod det:

Avsnitten med huvudpersonens utsatthet i utdragen skräckväntan är lysande!

Skildringen suger tag i läsaren. Man kan inte värja sig. Det är oerhört starkt.

…sen stod det:

Berättelsen är skriven i första person, och det känns

verkligen som det enda rätta alternativet här.

…mer härliga ord skriver denne författare till mig:

Berättarjaget kommer man in under huden på, in i magen och in i hjärnan. Det är styvt skrivet! Tonfallet är pricksäkert. Dialogen känns autentisk.

…och den här meningen som fick mig alldeles tårögd:

Sammanfattningsvis vill jag avsluta med att det är en väldigt suggestiv berättelse. Språket är utmärkt. Det är fenomenalt bra. Effektivt skrivet. Det är varierat, lättläst och har ett väldigt driv framåt. Texten suger tag i läsaren. Man fångas direkt och kan inte slita sig.

Men fattar ni! Alla de här orden är till mig. Någon tycker att jag skriver fenomenalt bra. Någon stor. Någon som är en riktig författare. Undrar vem det är. Jag går i spinn här. Kan det vara Guillou, eller Alvtegen, Knausgaard, Marklund eller kanske Lundell (inte troligt, va) eller vem ÄR det? Eller är det kanske Wilhelm Moberg, eller Elsa Beskow eller nej visst ja, de är ju döda och begravna sedan länge. Men ni märker ju, min hjärna är helt ur slag här. Jag kan inte tänka en enda vettig tanke.

Åh, jag är helt snurrig och rusig av lycka.

Och NI är med mig på den här galna trippen.

Tack för att ni står ut med en crazy galenpanna som mig.