Halka Ur Trosorna:

Halva delen av min feta manusbunt.

Det går trögt att få ut mitt manus. 

Eller egentligen gör det inte det. 

Det är mer jag som är otålig. 

Jag har ett ganska starkt driv 

och jag vill att saker och ting 

ska ske kvickt. Gärna igår.

Jaja, hur som helst.

Jag pratade med en agent på Författarcentrum häromdagen 

som sa att jag har fått alldeles för få nej för att ge upp än. 

Alla får i stort sett avslag en massa gånger. 

Hon gav mig en massa balls och råg i ryggen. 

Hennes meningar stannade kvar i mitt huvud 

och hennes ord piskar mig framåt. 

Så om du läser det här: 

Tack Anna på Författarcentrum. 

Dina ord hjälpte mig.

Men så har jag tänkt mer strategiskt.

Vilka är personerna 

som läser insända manus?

Hur gamla är de som läser?

Är det män eller kvinnor som läser?

Vad kan de tänkas vilja läsa om?

Jag har gått igenom det noggrant och strategiskt, och kommit fram 

till att de allra flesta manus verkar läsas av kvinnor. Och de kvinnorna 

är i åldern 35-55 år ca. Vad är det då som GÖR att jag får nej har jag 

tänkt vidare. 

Vad är det dessa kvinnor VILL läsa? 

Jo, men såklart!! De vill ju ha sex och snusk, 

förnedring och romantik, kärlek och… ja ni fattar.

Så tänker jag att:

Nej nu jävlar! (Ja, jag vet. Jag tänker alltid i hämnd och revanschstankar).

Nu jävlar ska de få de där förlagstanterna.

Nu jävlar ska jag skriva en snuskroman så de halkar ur trosorna!

Kanske fungerar en sådan snuskbok som dörröppnare för den 

bok jag EGENTLIGEN vill att de ska ge ut. Kanske är det lättare 

att med en sex- och snuskbok som förstabok ta sig in i bokvärlden.

En riktigt maffig snusk- och kärleksroman ska jag skriva om jag kan, 

och den ska jag dänga i skrivbordet åt dem. Alltså, så fungerar det ju 

inte, att man åker dit och dänger något i skrivbordet till någon. Det är 

bara jag som TÄNKER i de banorna. Jag måste liksom vara lite förbaskad 

och lite hämndlysten och ja, jag måste skriva fort och argt för då blir det bäst. 

Sen får jag stryka alla svordomar när jag har lugnat ner mig.

Om jag klarar av att skriva en sån bok vill säga. 

Det kanske blir lika tufft med en sådan bok?

Och ska jag orka med att ha ännu ett manus 

som jag ska stånga mig blodig för att få utgiven? 

Hur mycket stryk tycker jag att jag vill ha innan jag ger upp? 

Jag är ju redan nere på knäna,tänker jag. 

Men. Jag kanske i alla fall ska prova. 

Eller vad tycker ni?

Skulle ni vilja läsa en riktigt svettig 

och frustande våt tantsnuskhistoria?