Jag blir så jävla förbannad på Telia,
eller bredbandsbolaget
eller vad fan
de heter de där jävla idioterna som
kommer och tjafsar med sina
jävla
mätinstrument och kablar och skit
och drit.
Sen åker de härifrån med ett
hurtigt jävla:
- Nu ska minsann allting fungera.
Ingenting fungerar ju för i helvete!
Så ringer jag till Tomas och är alldeles vild och galen i
telefonen.
Jag ska ju skicka texter till den fina redaktionen, dit som jag
redan
har sålt en text och så kan jag inte ens komma in på det där fucking
jävla nätet så jag kommer åt den där fucking jävla mejlen så jag kan
bifoga den
där fucking jävla reportaget!
Och jag kan inte skriva en endaste jävla bildtext, för jag
måste använda
nåt himla Dropbox som man ska hämta för att kunna se bilderna och
jag
måste ju se dem för att kunna skriva bildtexter till dem. Allt det skriker
jag
till den i andra änden av luren.
Så säger min tålmodige make att jag ska gå upp på hans kontor
och ta den
lösa lilla vita lådan som blinkar med ett blått ljus, och ta ur den
vita och den
röda kabeln ur den löjliga lilla skitlådan. Sen ska jag gå ner på
mitt kontor
och sätta i det här jävla råttboet av kabeljävlar i min dator och bara
koppla
på strömmen.
Vilken jävla ström?!
- Du måste stoppa in den i väggen, hjärtat.
- Jaha.
Det var som fan.
Så ska jag ju göra det.
Men så räcker ju inte kabeljäveln
till.
Så fräser jag det till honom.
- Den jävla kabeln är ju för jävla KORT!
- Ja, men då får du gå upp igen och hämta min skarvsladd
som
sitter bakom min dator, svarar han lugnt.
Ta ur skarvsladden och koppla in dig
med den.
Det pallar jag bara inte.
Så jag tänker att det kanske går ändå
om jag flyttar på den där
trendiga jävla köksön som jag rullar runt med i köket
för att det
är så jävla snyggt och så jävla opraktiskt.
Och jag är så jävla
trött på den här skiten.
Så är jag möjligtvis lite vårdslös när jag gör det här, så
hjulen på
den trendiga köksön hackar till och alla jävla kastrulljävlar ramlar
med ett brak runt omkring den där jävla trendiga köksön!
Och jag tror att jag
ska gå upp i atomer av ilska!
Stekpannor, kastruller, kastrullock och alla satans helveten
dundrar i backen och jag skriker som en idiot rakt ut!
Den stora rottweilern Balder, han blir så rädd så han
springer
det fortaste han bara kan in under trappen. Och så slirar han
i
kurvorna den dumma hundfan, och tar med sig mattjäveln på
sin väg och så
blir jag ännu mer förbannad för att den jävla
hunden inte kan hålla sig still
eller åtminstone ur vägen.
Fi fan för datorer!
Lugn och fin... Hoppas det löst sig!
SvaraRaderaKram Jenny