Kåt. Glad Och Tacksam:

Ska vi träffas ett tag till? 

Eller har ni tröttnat på mig?

Vi får väl se. 

Om det här inlägget får respons eller om det 

faktiskt är nu som det är dags att lägga ner.

Jaja, hur som helst.

Det har ju varit en massa ledigt. En massa dagar då jag har haft 

en massa tid att fundera på vad jag håller på med. När det gäller 

skriveriet alltså. Ska jag verkligen fortsätta köra huvudet i betongväggen? 

Igen och igen. 

Jag vet inte om jag vill och orkar. 

Jag fick mig en riktig käftsmäll nyss. 

Igen. Min fjärde i ordningen. 

Men kanske ska jag bara vara kåt, glad och tacksam att jag får svar överhuvudtaget. 

Jag har hört talas om dem som skickar in gång på gång på gång och aldrig hör så mycket som ett knyst. Jag får ju i alla fall svar. Men det hjälps inte. Det är inte nog för mig. Jag vill inte bara vara kåt, glad och tacksam. Jag vill ha ett POSITIVT svar. Hur svårt kan det vara? Säg bara JA era gamla pappskallar.

Jag fick det här mejlet tre dagar före julafton. EXAKT hur glad blev jag då?

Och som vanligt gick jag i däck av sådana här mejl. Och blev på pisshumör. 

Och blev pissledsen. Och blev som en rabiat tonåring i humöret.

Jävla redaktörsjävlar.

Jävla bokförlagsjävlar.

Jävla idiotmejl.

Jävla allt.

Så här tyckte den där redaktören att det var okej att 

skriva till en darrig själ som mig tre dagar för julafton:

Hej Carola!

Ledsen för denna sena återkoppling. Du har säkert redan gått vidare med ditt manus men jag ville ändå att du skulle få ett svar.

Vi är glada för att vi fick läsa din bok som vi tycker är intressant och har en bra vinkling men just nu har vi inte möjlighet att inleda ett samarbete. Vi tackar därför nej till erbjudandet. 

Med vänlig hälsning

Jävla skitredaktören som inte ville ha dig.

(nä, så stod det ju såklart inte. 

Det stod ju ett namn där. 

Ett fint och viktigt namn. 

Ett namnhelvete som jag har gått 

runt och haft i huvudet nu i flera dagar).

Varför kan de inte skriva lite mer? Typ, en liten hint om VAD det är som gör att jag nekas tillträde. Så att jag kan få en chans att ändra. Att skriva om. Att lägga till. Att ta bort. Ja, men vad fasiken som helst. Jag skriver gärna om, om det är det som krävs.

Jag vill ha svar på frågor som:

Hur långt är jag från att bli antagen?

Är det:

”- Du kan lika gärna lägga ner den här skiten” så långt ifrån.

Eller är det:

”- Nja, det är en intressant historia men den är skituselt skriven”.

Eller är det:

”- Det här var det sämsta vi läst på länge mohahaha-skrattar den jävla redaktören.

Eller vad menas det egentligen när man får såna här mejl. 

Som är så svåra att läsa och förstå. Vad står det egentligen. 

Jag fattar ju vad orden betyder, men jag fattar inte det som INTE står där. 

Det som står MELLAN raderna. Jag tycker att jag brukar kunna läsa mellan 

raderna. Men det här. Det är så jädrans svårt att tyda. Som om det är något 

slags krypterat språk. Där jag inte har knäckt koden.

Är det för att det är en sann historia jag skrivit? Är det därför som den ratas?

Är det för att det just nu ska vara galna skrönor om 50 nyanser av någons 

sexfantasier eller kanske om nån 100-åring som klev ut genom nått fönster 

och är helt osannolik. Eller VAD är det som gör att de inte vill ha MIG?!

Jag sliter mitt hår i förtvivlan.

Svär som fan gör jag också.