Tårar Rinner. Skräck Kommer:

Jaha, och här sitter

jag och gråter lite.

Men lilla vän vad är det som har hänt, tänker du.

Har du slut på chokladen eller vad är det för fel?

Jo, jag gråter lite stillsamma tårar därför att:

Jag just har fått min första recension.

Av en som läser stora verk av riktiga författare.

Han har läst. Så nu gråter jag lite.

Det stod så här i meddelandet jag fick:

” Läst och fängslats av din mycket starka text. 

Bör definitivt delas med övriga världen! Bra! 

Har tankar om dramaturgiska kurvor, vändpunkter, 

övergångar och andra teknikaliteter som jag mer än 

gärna delar med mig av när jag kommer hem i mitten 

av veckan. Ett mycket gott och viktigt arbetet, Carola. Verkligen! ”

Jag skakade när jag läste det. Sen kom tårarna.

Det är så nära mig det här.

Så totalt självbiografiskt.

Så totalt utlämnande.

Jag är så in i helvete rädd och ganska så förskräckt

och kanske lite, lite glad också. Men mest är jag nog

bara rädd. Och så tänker jag: Fy fan för mig! Vad är det

för snöbollseffekt jag har satt i rullning egentligen?

Ena stunden tänker jag att jag ska dra tillbaka alltihop.

Bara ångra mig. Det måste man väl få göra. Fast ibland

när jag är lite mer styv i korken då säger jag till mig själv:

– Kör nu din gamla get! Det är så dags att ändra sig NU.