Den här texten hör inte hemma någonstans och absolut inte här.
Så jag fortsätter.
Någon sa till mig för ett tag sedan:
- Du vet, blod är
tjockare än vatten.
Jag sa ingenting.
Bara log lite och började prata om något
annat.
Men jag tänkte desto mer.
Alltså vadå - Blod är tjockare än vatten. Vad är det för kvalificerat
struntprat.
Det betyder ju i praktiken att bara ens eget kött och blod är värt
att älska.
Så alltså kan man inte älska barn som inte har ens egna gener.
Om
jag hade varit adoptivförälder så hade jag blivit väldigt ledsen.
Som om de
skulle älska sina barn minde än vi som har ”riktiga” barn.
Eller kanske räknas
provrörsbarn till falska ungar också?
Och alla plastfamiljer, vad händer med
dem.
Kan man inte älska plastföräldrar, bonusungar, fosterbarn
eller nåt annat som inte är ”äkta”.
Då kan man ju inte älska den man är gift
med. Vi delar inga blodsband alls.
Det skulle också betyda att man per automatik m-å-s-t-e
älska de där blodsbanden.
I så fall är jag felprogramerad.
Jag har dna-äkta blodsband som jag gärna hade bytt ut mot
både bubbelplast och Gladpack. Ja, det hade till och med funkat med en
pet-flaska.
Känslor handlar om allt annat än några löjliga dna.
Tycker
jag.
Håller helt med dig! Kunde man byta vissa blodsband mot tex en PER-flaska så skulle man i alla fall få pant för den och inte som nu en pantad del av blodsbandet. ..att det ska vara så konstigt och svårt att bara vara och bara helt enkelt tycka om varandra, oavsett blod och dna ...kram Johanna
SvaraRaderaHar jag sagt för läääänge sedan! Det ger jag blanka fasiken i...så dä så! :-)
SvaraRaderaKram på dig!
Lina
Precis precis precis!
SvaraRadera