Oäkta plastungar:

Den här texten hör inte hemma någonstans och absolut inte här. 

Så jag fortsätter.

Någon sa till mig för ett tag sedan: 

- Du vet, blod är tjockare än vatten.

Jag sa ingenting. 

Bara log lite och började prata om något annat. 

Men jag tänkte desto mer.

Alltså vadå - Blod är tjockare än vatten. Vad är det för kvalificerat struntprat. 

Det betyder ju i praktiken att bara ens eget kött och blod är värt att älska. 

Så alltså kan man inte älska barn som inte har ens egna gener. 

Om jag hade varit adoptivförälder så hade jag blivit väldigt ledsen. 

Som om de skulle älska sina barn minde än vi som har ”riktiga” barn. 

Eller kanske räknas provrörsbarn till falska ungar också? 

Och alla plastfamiljer, vad händer med dem.

Kan man inte älska plastföräldrar, bonusungar, fosterbarn eller nåt annat som inte är ”äkta”. 

Då kan man ju inte älska den man är gift med. Vi delar inga blodsband alls.

Det skulle också betyda att man per automatik m-å-s-t-e älska de där blodsbanden. 

I så fall är jag felprogramerad.

Jag har dna-äkta blodsband som jag gärna hade bytt ut mot både bubbelplast och Gladpack. Ja, det hade till och med funkat med en pet-flaska.

Känslor handlar om allt annat än några löjliga dna. 

Tycker jag.