Flytteriet. Kapitel III:

Fotograf: Yvonne Rambring/Exhibibild

Valet stod mellan Stockholm, Ystad eller New York.

Sicken skön och omaka blandning ändå. 

En blandning som skulle komma till ett avgörande. 

När vi skulle bestämma. Vart vi skulle bo. 

För stunden. För nu.

Nr 1:

Stockholm. Vi var så nära, så nära. Vi var till och med inblandade i ett flertal hetsiga budgivningar på vräkiga våningar på både Kungsholmen och i Vasastan. Vi var ständigt uppkopplade mot vassa och ettriga stockholmsmäklare. Nästan telefonterror. Sen ångrade sig en av flickorna och ville absolut inte till Stockholm. Helt plötsligt. Vi är ju fem (ok 4 ½ då), som ska vara med och bestämma. Så Stockholm får vänta för denna gång.

Nr 2:

Nästa val blev av olika anledningar New York. Så nära, så nära. Ekonomiskt var vi i hamn. Lägenhet fanns på gång. Koll av olika skolor var påbörjad. Allt var snubblande nära. Riktigt pirr-i-magen-nära. Något litet småjobb för mig fanns också att rycka i. Men då. Visum. Krångel. Massivt krångel. Jag hade i mitt förra liv råkat vistas och jobba illegalt i US under nåt år. Inte bra. Åh, som vi hade velat. Men just det tåget står fortfarande och väntar på oss på perrongen. Så who knows. Det finns ju fler dagar kvar i det här livet. 

Att byta liv på, menar jag.

Nr 3:

Återstår då Ystad. Som vi alla är lite lätt förälskade i. Nära till allt. Lagom inflyttning och skön rotation på människor som borgar för en icke-småstadsmentalitet. Underbara gatuvyer. Små pittoreska gatuhus och charmigt trånga gränder att strosa runt i. En möjlighet att varva ner. Det skulle vi ju faktiskt behöva för en stund. En stilla lisa för själen skulle det bli. En knapp och ynka timme till en storstad också – ja, jag menar Köpenhamn och inte småstaden Malmö. Big difference på dessa ställen. Nära till det fagra Österlen skulle vi få med. Samt krypavstånd till havet. Och icke att förakta en massa deg kvar i plånkan som ett fastighetsköp i Ystad skulle leda till.

Så därför: Ystad here we come (tror vi)!