Jag och mormor är ute på
stan i
Malmö en vanlig fredag.
Mot oss kommer en stor svart man
med portföljen i
högsta hugg. När han
närmar sig oss så säger han till mig
mitt i ett
sjumilakliv och på bredaste stockholmska:
-
Vilka coola brallor du har!
-
Åh, tack! Gud vad glad jag blir! Jag strålar tillbaka
mot honom.
-
Förresten var hela kvinnan som har dem på sig cool,
säger han och skyndar vidare.
Jag blev så himla glad!
En komplimang bara sådär i
förbifarten.
Helt plötsligt börjar solen skina.
Eller det har den kanske gjort
hela dagen.
Men jag märkte det först då.
Resten av dagen går jag omkring och är
barnsligt glad för
komplimangen.
Som om jag fått den finaste present.
Trodde jag att du fick höra varje dag! ;-)
SvaraRaderaHärligt!
Kram på dig!
Lina