Kärnfamiljsgegga:

Jag var på ett kvartsamtal för en av våra flickor för ett tag sedan. 

Hon hade fått en ny lärare och denne nye lärare ville lära känna 

oss föräldrar genom ett extra litet och informellt möte. 

Supertrevligt initiativ, tyckte jag.

Jag kommer in i mötesrummet och möts av ett vänligt:

- Välkommen-och-varsågod-och-sittfras. 

Sen säger hon som första fråga:

-         Är familjen hel?

-         Eh, ja hur menar du då, undrar jag konfunderat.

-         Jo, jag undrar om mamma och pappa lever tillsammans.

-         Jo, ja, det gör vi, svarar jag lite förvånat.

-         Så ni är alltså gifta?

-         Ja, sen nästan 20 år tillbaka, säger jag lydigt.

-         Hm, bra… bra, mumlar hon lite för sig själv medan hon antecknar något.

-         Varför undrar du det, kan jag tillslut inte låta bli att fråga.

-         Jo, det här frågar jag alla som kommer. Det är bra att veta om familjen är hel. 

        För det kan påverka skolresultaten.

-         ??

Alltså; motsatsen till hel är väl ändå trasig. Eller hur? 

Trasig i den här bemärkelsen och som hon nog väljer att tolka det betyder att vi som är gifta och lever i någon slags lycklig kärnfamiljsgegga är bättre lämpade att ha barn då. 

Eller?

Jag minns just inte vad resten av det här samtalet handlade om. 

Jag satt bara och tänkte på de barn i vår dotters klass som inte 

skulle kunna svara ja på frågan om deras familjer var hela. 

Jag blev helt beklämd när jag tänkte på dotterns söta, rara och fina 

små flickkompisar som tillbringar mycket tid hemma hos oss. 

Dessa flickor är helt ljuvligt mysiga. Det finns inget trasigt eller  

ohelt över dessa fina småtjejer.

Jaja, kanske gör jag en höna av en fjäder.

Men är det inte ganska dumt, elakt, olämpligt, 

korkat och allmänt inskränkt att anta att barn som 

växer upp i icke hela familjer skulle ha det sämre. 

Och vad då hela familjer? 

Vilken idiotisk benämning. Jag tror att det många gånger kan vara precis tvärt om. 

Jag tänker att vi som lever i dessa fina kärnfamiljsidyller är helt slut av alla krav och 

måsten. Medan icke hela familjer har mammor och pappor som har fått möjlighet att 

vila upp sig, längta och sakna sina barn den vecka eller den tid dessa barn inte bor 

med ena föräldern.

Det här är ju bara min teori, jag kan ju ha fel. Förstås.

Ja, inte vet jag. Men jag tyckte bara det var en ovanligt korkad fråga. 

Jag blev ganska paff när den kom. Och lite beklämd och ganska fundersam 

när jag traskade hemåt sen.