Vissa saker kan man bara inte sälja.
Eller lämna. Det gör
för ont i hjärtat.
Astrids lekstuga är en sådan sak.
Hon älskar sin fina
lekstuga.
Flickorna har till och med sovit där.
De däringa rika knösarna som
har
köpt vårt hus kan minsann fixa sin
egen lekstuga till sina ungar.
Det har
dom råd med. Minsann.
Tomas håller på med alla möjliga ursäkter
för att slippa dra
rep runt lekstugan, lyfta upp
den på en lastbil och köra den till Ystad.
Där
ska den över muren ner från en liten trång bakgata.
Där ska den sen hissas ner
på sin nya plats.
Om det går? Hur det ska gå till?
Har inte den blekaste
aning.
Det är liksom inte mitt jobb.
Jag pekar bara med hela handen hur allt
ska vara.
De andra petitteserna får väl nån annan sköta.
Jag gör ju det jag är
bäst på. Peka och bestämma.
Herregud, jag ska väl inte behöva göra allt?
Nä, så sant...tror det är därför förrådet är lite för fullt ;-) Eller så kan det vara (fullt) för att DEN SVENSKA SOMMAREN aldrig visade sig så gårdsloppisen blev aldrig av. Tror mest på det sistnämnda :-)
SvaraRaderaKram kram Lina