tisdag 9 juli 2013

Jag Dög Inte:



Först tänkte jag inte skriva
ut det här, så att ni fick läsa.

Men sen tänkte jag att det kommer
kanske märkas att jag inte är så jävla
happy happy just nu.
Så därför skriver jag det ändå.

Jag är dödligt sårad.
Va fan är det för fel på mig?

Varför varför varför gör jag såhär mot mig själv?
Är det någon slags sado-masochistiskt läggning jag har, att skada mig själv?

Du fattar ingenting!??
Nä vem fan gör det!

Jag fick svar från det där sketna Piratförlaget.
De tackade nej till mitt manus!

Fy fan som det gör ont!
Ända långt därinne gör det ont.

Slå mig, piska mig, skjut mig. Det går bra.
Det gör ju bara ont på utsidan ändå.

Men ingen jävel kan ge sig på mitt manus utan att… att… att ja inte fan vet jag. Men jag är så dödligt besviken eller mer dödligt arg just nu.

Har de ens LÄST mitt manus de där jävlarna på det där jävla Piratfuckingförlaget? Eller har de bara skickat nåt jävla autosvar med ett tack för visat intresse, men nej tack vi är inte intresserade. VA?

Anfall är bästa försvar och just nu skulle jag kunna gå till rasande attack på… på… på ja inte vet jag. Men mest är jag nog ändå sårad och jävligt ledsen just nu. När någon sårar mina barn eller rackar ner på mitt sätt att hantera bokstäver. Ja då jävlar. Då gör det ont. Det gör ont längst där inne. Det når mig så in i helsike. Jag är som ett öppet sår just nu. Fan. Fan. Fan. Tårarna nästan stänker ner i tangentbordet.

Någonstans längst inne hade jag ju ändå drömt en massa fåniga drömmar om att förlagen skulle höra av sig. De skulle ju såklart göra vågen av lycka, de skulle kyssa mina fötter, de skulle applådera av lycka och ja, ni fattar hur barnsliga tankar jag har haft. Jag har haft en hel del högtflygande drömmar om hur bra och hur enkelt det här skulle gå. Men jävlar i min lilla låda vad jag har landat hårt i verkligheten.

Undrar om jag ens ska skicka in mitt manus igen. 
Alla de där jävla sidorna, kanske duger de bara 
att torka sig i häcken med ändå.

Kanske får jag hålla mig till bloggeriet ändå. 
Kanske är det allt jag förmår. 
Kanske är jag inte tillräckligt skicklig med bokstäverna. 
Kanske hade jag för stort ego som trodde att jag skulle kunna göra det här. 
Kanske är jag dum i hela huvet på riktigt.

HUR ska jag kunna lappa och laga ihop mig själv NU? 

Och VAR i hela helvetet köper man sig lite nytt självförtroende? 
Så att man orkar resa sig och plocka ur diskmaskinshelvetet eller 
ens släpa sig in i fucking skitduschen.

Hur kan folk orka vara riktiga författare?
Fy fan vilket jävla äckligt eländigt skitjobb. 



3 kommentarer:

  1. Ingen tröst men jag skriver ändå...ge inte upp skicka till flera förlag...om du inte gjort det så klart...du kanske kommer att få åter ett nej...men ge inte upp! Din bok ÄR bra...du KAN skriva...det är bara det att idioterna måste också förstå det ;)

    Kram AnkiPe

    SvaraRadera
  2. Ge inte upp!!!! Du kommer lyckas! Kram / Tina

    SvaraRadera
  3. Äh vad spelar det för roll, försök igen, rätt som det är "duger" du, så det är det ju i livet, man älskar någon man inte får, man söker jobb man inte får, man önskar barn man inte får osv osv, men det betyder ju faktiskt inte att man inte duger, det kanske bara inte passar, funkar, är rätt just nu. Men rätt som det är så löser det sig, och gör det inte det så hittar du säkert något annat du lägger tid o kraft på. Ryck upp dig o kör på ;-) kram Bettan

    SvaraRadera