fredag 26 juli 2013

En Het Fet Potatis:


Varför vill man sina barn så illa?


Nu är det sommar.
Nu badar och leker barnen.
Nu är en del barn generade och ledsna.
Nu beter sig en del föräldrar helt oförlåtligt mot sina barn.

Jag VET att det här är känsligt.
Jag vet att jag tar i en het och himla känslig potatis nu. Men jag kan inte låta bli.

VAD är det en del föräldrar väljer att göra mot sina barn?
Och VARFÖR vill man sina barn så illa? Det verkar
dessutom bli vanligare och vanligare.

Vad jag pratar om?

Jo, jag pratar om feta ungar.

Och då menar jag inte barn som har lite runda kinder eller en liten rund putmage.
Inte heller om barn som har nåt extra kilo eller två. Sånt som man lätt springer bort
en sommar när man är mycket ute.

Nej, jag pratar om barn som tvingas stå över en massa roligt. Som missar den härliga känslan när kroppen spritter och benen är fulla med spring. Barn som inte utan besvär kan ta sig upp på bryggan. Barn som inte tar sig upp själva från poolkanten. Barn som inte kan springa ens några meter utan ansträngning. Barn som är så överviktiga så de har tuttar och hängmagar.

VARFÖR väljer, jo för det ÄR det man som förälder gör – man VÄLJER att låta sina barn missa allt det roliga. Man VÄLJER att låta ens barn vara med om förnedringen som det innebär att inte kunna hänga med på ens de enklaste aktiviteter. 

Jag tänker att det inte kan kallas för någonting annat än barnmisshandel.
Tror man på fullt allvar att man är snäll mot sina barn när man ger dem 
sunkiga matvanor och skjutsar dem överallt. 

Vad är det för allvarligt FEL på en del föräldrar?

1 kommentar:

  1. Hon hade visserligen inga barn med sig, kvinnan i trettioårsåldern som jag uppmärksammade på badstranden häromdan, men hon var ganska mullig. Eller tjock. Ja, rentav fet, om man nu ska vara noga.
    Hörde henne beklaga sig till sin lika voluminösa vännina:
    - "Fan va folk glor. Kan man inte få se ut hur man vill?" Och så nåt mummel om kraftig benstomme, som om det var skelettet som påverkade vikten.

    Själv tittade jag väl inte så mycket på hennes omfångsrika lekamen men jag stirrade nog ganska fascinerat när hon åt upp en 300-grams dillchipspåse på mindre än en halvtimme...

    SvaraRadera