På bar backe:

De nya ägarna till huset köpte allt!

Från vräkiga soffor, stora köpmansdiskar, antika mattor och gamla 

köksbord till trädgårdsmöbler, ytterkrukor, kaffebryggare, osthyvlar, 

prydnadskuddar, åkgräsklippare, lampor och diverse dekorationer. 

Rubb och stubb. Det är helt galet.

Beloppet är så högt så jag får dåndimpen.

De nya ägarna ville köpa: 

”Fingertoppskänslan som frun i huset skapat”.

Frun i huset!? Det finns väl ingen fru i huset. 

Eller jaha, de menar kanske mig.

Jag tänker ta mig sjutton inte jobba en enda dag till det här året.

Nää, och inte en enda dag nästa år heller. Kanske inte ens året därpå.

Jag kommer ju antagligen inte kunna hålla mig från att hitta på något. 

Jag tror det blir tråkigt att bara njuta i längden. Men bara känslan av 

att kunna drälla runt i tillvaron lite hur som helst. Det händer ju bara inte. 

Eller jo, det gör ju faktiskt det! Det är helt surrealistiskt och galet alltihop.

Så här står vi nu. 

En hel familj med tandborsten i ena bakfickan och passet i den andra, typ.

Det är ju inte klokt vad några besök på lite auktioner, ett och annat 

Blocketinköp, en snabbis in på Fina Inredningsbutiken och lite annat 

rassel och blingbling kan inbringa.

Jag är fortfarande helt häpen. Folk är inte kloka. Juh.

Sånt här händer ju bara inte. 

Men ja jäklars ibland gör det visst det.

Så nu ska jag bara gå runt med min fingertoppskänsla.

Och…och ja, fingertopsa lite!