Komplimanger:

Jag och mormor är ute på 

stan i Malmö en vanlig fredag. 

Mot oss kommer en stor svart man 

med portföljen i högsta hugg. När han 

närmar sig oss så säger han till mig 

mitt i ett sjumilakliv och på bredaste stockholmska:

-         Vilka coola brallor du har!

-         Åh, tack! Gud vad glad jag blir! Jag strålar tillbaka mot honom.

-         Förresten var hela kvinnan som har dem på sig cool, säger han och skyndar vidare.

Jag blev så himla glad!

En komplimang bara sådär i förbifarten. 

Helt plötsligt börjar solen skina. 

Eller det har den kanske gjort hela dagen. 

Men jag märkte det först då. 

Resten av dagen går jag omkring och är 

barnsligt glad för komplimangen. 

Som om jag fått den finaste present.