Ny Kärlek:

Min man har träffat en ny kärlek.

Jo, det är sant. Sen ville han dessutom att jag skulle gilla henne också.

 Att han bara har mage. Sicken fräckhet. 

Jaja, jag följde väl motvilligt med och hälsade på henne då.

Jag måste ju säga att jag var rätt så avig och motsträvig när 

vi först träffades, hon och jag. Lite sådär, vem är du liksom.

Men ja, hur det nu var så kunde jag inte låta bli att känna en liten 

och försiktigt pirrande känsla i maggropen jag också när vi träffades. 

Hon och jag. Då för första gången. Hon verkade ju faktiskt vara en rätt 

trevlig bekantskap. Jag får väl ge damen en ärlig chans i alla fall då.

Så ja, vi tillbringade en timme tillsammans vi två. Jag var full av motstridiga 

känslor när vi åkte därifrån. Men ja, så började jag tänka mer och mer på henne. 

Jag började väga för och nackdelar med henne. Och hur det nu var med alltihop 

så blev det som min man ville tillslut.

Så igår köpte vi henne. 

Hon behöver ju snyggas till en del den gamla ragatan. 

Jag kan liksom inte tänka mig att dela min man med en 

sådan sunkig och ofräsch gammal tant. Hon är född 1879. 

Men jag får väl erkänna att jag har kapitulerat inför henne jag också. 

Okej då jag erkänner. Jag gillar henne. 

Eller om det nu ska vara sånt himla tjat så okej då, 

jag tror att jag redan älskar henne. 

Jag känner en spirande och alldeles nyvaknande förälskelse 

i den bedagade och ståtliga gamla damen. Hon har sina fötter 

djupt rotade på Apgränd 12. En mycket passande adress till oss. 

Det tycker vi alla.

Här kommer en bild på henne.

Så att ni förstår min känsla.

Och kanske gillar ni henne ni också.

Visst kan väl detta bli till en livslång kärlek.