Kontorets galning:

Jag delar kontor med en komplett galning.

Faktiskt händer det att vi delar frukostbord också.

Ja, till och med säng ibland.

Jag är i alla fall i stort behov av Lugn & Ro

när jag ska trycka på mina tangenter.

Just tillståndet Lugn & Ro händer sällan här.

Ofta sker istället följande:

Kontorsdörren rycks upp och in kommer galningen.

Han klampar runt, runt – med högljudda skor på sig

(jo, det finns såna skor), pratandes i mobil samtidigt.

Eller pratar, han skriker ut sitt budskap i örat på någon

stackare som ju måste vara lomhörd för länge sedan.

Sen sätter han sig med halva arslet på stolen och klottrar

ner några kråkor på en knölig post-it lapp med en penna

som bläcket är nästan slut på och så måste han upp igen

och rota rätt på en ny halvdassig skrivtingest.

Allt detta medan han har örsnäckan i ena örat och inte sällan

den andra mobilen – jo, han har två såna där helvetesmaskiner

igång dygnet runt, i andra handen.

Galningens skrivbord ser ut som någon lämning från kriget i Syrien,

för att inte tala om hans anslagstavla

eller att försöka tyda hieroglyferna i hans filofax.

Jag måste ofta hyperventilera för att stå ut.

Själv verkar han helt oberörd.