Gold Buyers My Ass:

 

Sicket skojare och patrask till företagsidé!

Nu ska ni få höra.

Minsann.

Jag sålde lite gammalt guld.

Nån förlovningsring från ett annat liv, en trasig

berlock och lite annat rassel och blingbling.

Jag åker till de där Gold Buyers

som står i vartenda köpcentrum.

Jag frågar vad dagspriset på guld är:

- Vi ligger uppkopplade mot Börsen, så du får 

   bästa dagspris, säger damen med myndig röst.

Det låter ju jättebra, tänker jag. 

Hon väger, skrapar och bestämmer karaten.

Det är värt 9.120 kr! Tjoho, det är mer än jag 

vågat hoppas på. Jag nappar direkt.
Precis när jag ska sälja märker jag att jag är iakttagen.

En äldre välklädd dam står och studerar mig.

Så kommer hon fram:

- Hej. Ursäkta att jag stör, men ska du sälja ditt guld?

- Ja, jag tänkte det, svarar jag lite misstänksamt.

- Vad ska du göra för pengarna, frågar hon.

Nu är ju jag den där typen som pratar

med allt och alla. Så jag svarar glatt:

- Åh, vi ska ha så roligt! Jag och mina äldsta flickor ska åka till New York och ha kul.
 - Så härligt. Jag har stått och tittat på dig och du verkar trevlig, fortsätter damen.

- Sälj INTE ditt guld här! fortsätter hon.

- Ehh…Nähä?

- Har du frågat vad du får per gram?

- Högsta dagspris enligt kvinnan här, säger jag.

- Bah! Hon lurar dig. Visst gör du? säger den äldre 

   damen och hytter med fingret åt expediten.

- Nja, alltså, jag…vi…expediten skruvar sig som en mask.

- Du ska sälja ditt guld hos GuldCentrum, fortsätter min nyfunne vän. 

   De här lurar dig. De betalar bara en tredjedel av priset. 

   Hon berättar hur hon gått på niten själv.

Kvinnan bakom disken böjer sig

fram och säger då till min häpnad:

- Det är sant. Sälj inte hos mig. Sälj på GuldCentrum. Ta dina pengar till dina flickor 

   och ha en trevlig resa. Hon viskar fram det, klappar mig på handen. Jag blir helt paff.

 
Jag tackar och tackar för att de är så snälla. 

Så åker jag ner till GuldCentrum. 

Och eftersom jag nu är lite snackig 

så berättar jag min historia för de två 

männen bakom pansarglaset.

- Ey, dy kompis. Dy bli lurad av de där. Jag ge dig bra pris, säger mannen 

   bakom glaset och fyrar av ett brett leende. 

- Vad du ska göra med den pengarna, fortsätter han leende.

Jag berättar glatt om New York. Slänger upp mitt guld igen.

Samma procedur. 

Han kommer fram till 

exakt samma vikt som Gold Buyers.

- Dy bästa kompis, jag giva dig 25.200 kr.  

- WHAT? Du giva mig WHAT!?

Hade inte glaset varit där hade jag gett honom en

stor fet puss. Pengar räknas och min plånka bågnar.

- TACK! Tack så jättemycket säger jag med ett leende

  stort som Zlatans. Nu ska jag till Forex och växla dollar!

- Dy kompis. Det vara samma med Forex som den där gulden. 

  Du växla på Dan Cash. Jag ge dig väg dit. 

Så får jag ett visitkort 

och en hälsning med mig.

- Säga till Dan Cash du komma från mig, va. 

  Du får bra pris på amerikanska pengar. 

Jag åker direkt till Dan Cash.

Så lämnar jag leende fram visitkortet och hälsningen. Tror ni inte på fasiken

att han prutar på växlingskursen! OCH skickar med godis till barnen.

Jag är så glad så jag tar hoppsasteg på trottoaren. Jag känner mig

så rik så jag ger en tiggande uteliggare en 100-lapp i bara farten.  

Jag vet att jag ibland går på nitar för att jag

släpper in folk och bjuder upp till dans för lätt.

Men det har också gett mig en massa tillbaka!

Som idag. Jag hoppas jag ser denna snälla kvinna igen.

Gold Buyers my ass!