En Av 10 Super:

...och vem är väl jag att komma med pekpinnar?

10% av Sveriges 

befolkning är alkoholister. 

Och då är mörkertalet stort, gissar jag.

En ännu större andel människor står och balanserar på gränsen.

Dessa personer är vad som brukar kallas för storkonsumenter.

Sen har vi alla andra som helt enkelt 

bara gillar att koppla av med ett glas vin.

Men exakt vad ÄR ett glas vin? 

Är det 2 dl. Eller är glaset stort och det 

är 3,5 dl.Det är det ju ingen som riktigt vet.

Eller kanske har man haft en extra jobbig dag, och då är man ju såklart värld

att ta två glas vin i solen på verandan. Men två glas skulle ju kunna vara 7 dl.

Och då är vi uppe i nästan en hel flaska rödtjut. Bara sådär en vanlig vardag.

Because Im worth it, liksom.

Jag har inga alkoholproblem själv.

Jag har aldrig haft, och jag tror inte jag får det heller.

Jag är inte typen som blir beroende av saker, förutom

mörk choklad då, men det räknas väl ändå inte?

Men jag har personlig erfarenhet av alkoholism.

Jag har sett det på nära håll. Och jag har bevittnat

vilken jädra hårt åtskruvad rävsax dessa människor

sitter i.

Vilken ångest de brottas med över sitt drickande

och över allt skit som följer i dess spår. Och vilken

ångest över vad de utsätter sina anhöriga för.

Fy fasiken, jag är inte avundsjuk på DERAS hangovers.

Den här texten är skriven av Märta Tikkanen.

Den beskriver EXAKT hur det är för anhöriga.

Den är så vacker

att det gör lite ont.

”Om jag inte hade älskat dig
så oerhört
och alltid hade trott
på dina ord
om att det här var sista gången
definitivt och oåterkalleligt
allra sista gången
du drack
så hade det kanske varit lättare
att stå ut med
de gånger som kom sen

Men jag trodde ju alltid
på det du sa
och älskade dig
och var övertygad om
att du egentligen inte

ville någonting annat
än sluta dricka
och aldrig börja igen

Det föreföll förresten
fullständigt logiskt
för vem skulle frivilligt
vilja ha det så jävligt
som du hade det varje gång
och det blev dessutom alltid
lite värre än den förra

bottenjävliga gången

Nångång när jag misströstade
frågade jag dig
varför du inte hade slutat
fast du så säkert lovade
att du skulle göra det
förra gången

Då svarade du
att du egentligen inte
hade velat sluta
innerst inne
den gången eller

nån annan gång

Men, sa du, nu ville du
på ett helt annat
och alldeles nytt sätt

Nu ville du
alltså verkligen
aldrig mera dricka

Och trodde jag dig?

Naturligtvis trodde jag
nu när du ville
också allra innerst inne

Och jag älskade ju dig

Småningom blev det så
att jag kanske egentligen
inte längre trodde när du

försäkrade att du skulle

sluta men jag kom på mig

med att jag tydligen ändå
hade gått omkring och hoppats
eftersom jag varje gång
blev så ohyggligt
besviken

Man borde förstås
varken tro eller hoppas
utan bara älska
och vara lika
överraskad
och tacksam
varje nykter kväll
efter en nykter dag

Så är det bara inte
det är inte alls så

När jag inte längre tror
och inte längre orkar hoppas
bryr jag mig inte om
ifall du är nykter
eller super

Nu får du tro och hoppas
alldeles för dig själv
jag har tröttnat på
att bli besviken
jag ställer inte längre upp
på dina villkor

Av alla sätt
vi har prövat på
verkar det här vara det enda
som faktiskt har effekt

Synd bara
att det kom för sent
för mig

Så var det alltså
min likgiltighet
du behövde
medan min kärlek tydligen
bara var dig till skada”

Märta Tikkanen, Århundradets kärlekssaga