Ojsan! Lite Otrogen:

Den galna Donnan. Hon den gränslösa, vilda, tokiga.

Jag har varit otrogen så många

gånger så jag har tappat räkningen.

-         Men Herregud människa, vad gör du?!

-         Torka upp kaffet som du just spillde ut i ren förskräckelse!

-         Såå himla farligt var det väl ändå inte?! 

Jag bestämde när jag startade den här

bloggen att det inte skulle vara en massa

osann och påhittad happines, och annan rappakalja.

Nänä, här skulle minsann sanningen fram.

Och sanningen ÄR: 

Att jag har varit otrogen så många

gånger så jag minns det knappt själv.

Jag har varit med om hårresande historier.

Helt galna grejer. Skönt tokiga. Galet roliga.

Minnesvärda små eskapader och intressanta möten.

Hrm… Ja, för att uttrycka mig lite diplomatiskt då.

Jag skulle kunna berätta historier så du var tvungen

att ramla baklänges och dra in nytt syre där du satt.

Men jag tänker på ditt stackars hjärta. Jag tänker

på att du nog inte orkar med såna galna historier från mitt liv.

Det går istället bra att sluta läsa nu.

Ifall du mår illa över min låga moral.

Jag förstår dig. Jag hade också slutat läsa.

Och tänkt att den där Donnan hon verkar

ju inte ha alla hemma.

Nu var det ju inte precis igår jag var otrogen.

Nej, utan i mitt förra liv. Jaja, kanske ett litet

kvickt slirande ner i diket för x antal år sen också, dårå.

Om det nu ska vara så himla noga.

Det hände ju att nån gammal pojkvän här

och där inte blev så himla glad på mig.

Jamen, shit alltså!

Det var väl inte bara min skuld?!

Killar, män och karlar som är så urbota tråkiga

så jag måste liva upp både mig och dem lite grann.

Och livat blev det kan jag lova!

Satan i gatan vilket liv det blev!