Jag - en Fin och Bra Mamma?:

Jag hotar och 

mutar mina barn. 

Alltid.

Vi hade väldigt svårt att få barn.

Vi försökte i många, många år.

Med många, många tårar och mycket, mycket

besvikelse som följd. Varje månad den där jädra

mensen kom som en förbannade syndaflod så var

det stor gråt och stor förtvivlan hemma.

Men i alla fall.

Tillslut fick vi tre fina och härliga

flickor. Nåja, dom är ju det ibland ändå.

Jag minns att innan vi fick barn så hade jag

väldigt höga krav på mig själv hur jag minsann

skulle bli och vara som mamma.

Jamen ni fattar, jag skulle minsann inte ha några

snoriga bonnungar i några slabbiga gummistövlar.

Inte heller skulle de ha fula reklamtröjor på sig eller

massa gräsliga Disneyfigurer eller annat. Vi skulle

göra underbara saker tillsammans. Jämt. Vi skulle

äta mysiga middagar och alla skulle vara harmoniska

och snälla mot varandra.

Jag skulle minsann aldrig hota och muta mina barn heller.

Nej, minsann. Jag var ju bara alldeles för bra för att sjunka så lågt.

Jag skulle ju förstås PRATA pedagogiskt med mina barn.

Eller hur.

Hur dum i hela huvet får man vara.

Har du barn?

Har du små barn?

Har du tonårsDÖTTRAR?

Då VET du hur det hålls på.

Det argumenteras, diskuteras,

skriks och gråts. Det är scener härhemma ibland

så After Darks värsta dramaqueen kan slänga sig i väggen!

Och DET ENDA jag gör är just att:

Hota och muta mina barn!!

- Om du inte kommer hem i tid så kan du glömma…

- Om du är snäll och hjälper till med det och det så betalar jag dina…

- Jag betalar ditt frisörbesök om du hjälper mig…

- Antingen följer du med när vi ska till mormor annars kan du glömma…

- Det blir inget Bolibompa innan du har…

Va?!!

Fattar ni. Ständiga hot, mutor, lock och pock.

Ja, så nu vet ni hur fantastisk jag är som mamma.

Det är väldigt lätt att vara en perfekt

förälder innan man blir en på riktigt.